måndag 26 september 2016

Homework

Har domningar i fötterna, trillade med cykeln och är väl cirka den dummaste människan i stan. Är jag ens en människa? 

Kanske ändå, jag borde resa mig en smula upp ur dyn och bli mer seriös med mitt syfte. Sannare och mer om händertagande MOT MIG SJÄLV. 

Har därför ätit kvällsmål, för första gången på mycket länge. Frukt, nötter, keso, allt enligt läxan jag fick av min behandlare. 

Livet från den ljusa sidan

Ibland ler livet sitt snedaste falskaste leende utan att erbjuda så mycket som ett enda alternativ. Du borde vara glad och tacksam för miljoner saker, men allt du känner är tyngden av sprängstenen uppfylld till bredden.

Jag pratar med mig själv, påminner mig om en ljummen septembereftermiddag, kärleken runt mig och allt det andra som borde väga upp ångesten och känslan av främlingsskap. Är inte vän med mig själv just nu, kroppen värker, förnimmelser hit och dit gör mig fångad i mitt skrynkliga skinn och att ta ett steg tillbaka och betrakta sig själv med acceptans känns tusentals mil bort.

Hur börjar jag att älska mig själv? Hur kan jag se på mig själv med känslan av tillit? Allt jag ser när jag sneglar i spegeln är en figur som inte har ett dugg med tillfrisknande att göra. En alien. Det gör så ont...

Jag uppmanar därför mig själv:
- Sträck på dig
- Våga känna var kroppen är
- Bestäm dig för att du duger för syftena med ditt liv

(Kanske om jag tar de små stegen, finns det hopp då? Dagens vägning gick fö åt helvete.)


onsdag 21 september 2016

Livsluft

Som ett hårt slag i bakhuvudet, klarade inte av att resa mig. Har sovit ett par timmar, den här tröttheten beskär min handlingsförmåga kraftigt och livet måste börja ta form snart. Orkar inte vänta längre på energin, vill inte vara med om fler fall utanför ramarna.

Det har varit en dag full av inbokade aktiviteter, grupper, samtal, läkarbesök. Och jag klarar inte riktigt av att hantera det, svårigheten ligger i att våga avstå från sina invanda rutiner när tiden springer ifrån mig. Istället för att plocka bort ett par punkter blir jag extra rigid, vaknar ännu tidigare, låter dagen rivstarta och driver upp tempot. Därför blev jag så tacksam över att min behandlare bad mig stå över en gruppaktivitet, hon såg paniken stressen som drog iväg med tanken och hjälpte mig helt enkelt att fatta ett nödvändigt beslut.

I min behandling ingår flera byggstenar, och meningen är förstås att man ska delta så långt möjligt. Så ser förutsättningarna ut, men när det blir för intensivt program blir resultatet kontraproduktivt. Tid för reflektion och att kunna ta ett steg tillbaka för att få rätt perspektiv är nog så viktigt.

Jag hann gå i långsam takt över kyrkogården, solen var varm, luften var klar. Och jag fick några ögonblick av total stillhet. I bubblan av medvetenhet om närheten till det sanna livet, hur mycket kan man läka av ett par sådana andetag?

tisdag 20 september 2016

Kvällen

När man landar i en känsla man inte ville känna, när man inte lyckats manövrera tillräckligt effektivt för att klara de där påfrestningarna. Det är i exakt det ögonblicket man samtidigt tänker att vad fan jag klickar hem den där pudrigt rosa men ändå edgy acnetröjan. Om det får mig att må lite bättre? JA. Seriöst, hur kan du tvivla? Shopping dövar mer effektivt än all centralstimulantia, jag är medveten om mitt ganska omogna val av copingstrategier ikväll. Men samtidigt, jag erkänner att jag bara är människa, och dessutom har jag jäkligt bra koll på stilen. Kunde varit värre, väl?

söndag 18 september 2016

Söndagstanke

För exakt ett år sedan skrev jag
"Måste praktisera SOAL, upprepa för mig själv gång på gång". Alla dessa dagar, innan och sedan dess har jag tänkt tanken att stanna upp, observera, acceptera och våga släppa taget, let go. Tusen gånger tusen har jag gjort det, försökt, misslyckats, klarat det, vågat och stått ut. 

Så har helgen sett ut hittills. Darriga ben, mat enligt planen, ångest, panik, tankar hit och dit och fram och tillbaka. Balansera med hjälp av kärleken, varma händer på ryggen, stadig blick som möter min ambivalens. Utan detta skulle det inte gå, med hjälpen får jag en extra ryggrad att stötta mitt eget urkalkade skelett. 

Jag måste våga allt, SOAL låter så enkelt, jag för fingret fram och tillbaka över armen, upprepar maniskt detta. Stop observe accept let go. Tungt.

fredag 16 september 2016

Body and soul

Planen, det är bara att hålla sig till den. Bara inom citationstecken. Men för en mycket oflexibel personlighet kan ett fastställt schema bygga oanat starka strukturer, gäller bara att det är bra strukturer då.

Frukost - St Jakob
Lunch - Johan P
Mellis - glass
Middag - ost o charkuterier, bröd o grönsaker
Kvällsmål - nötter o vin

Så ser den här dagen ut, födelsedag betyder önska mat, det är ju verkligen sen gammalt så jag säger fisk till lunch. Och om det blir så är det ok att ta ost o chark till middag. Det enda jag känner mig tveksam till är vinet, men det har lite med måendet i stort o medicineringen att göra. Klarar jag dagen utan behovsmedicinen vågar jag kanske ta ett glas vin, annars adderar jag mer till kvällsmålet. 

Och var det någon som undrade om det inte är trist att vara så styrd? Trist men tryggt, just nu behöver jag det stödet, vinglar hit o dit, motivationen sägs komma med ökat näringsintag och jag finner det värt att testa den här lediga långa helgen. Vill så gärna orka hela programmet, vara delaktig, inte krascha i sängen även om hotellsängen är bekväm. 

torsdag 15 september 2016

Vad har du gjort?

Ångesthantering, ur mättnaden faller något ut. Bra och dåligt, och det som tränger fram först är mättnaden och svårigheten att landa i den förnimmelsen. Jag måste skriva ner att det är tillåtet att vara mätt, att ha givit sin kropp den den behöver för att orka arbeta är varken mer eller mindre det jag måste göra.

Jag upprepar, måste förklara gång på gång att det är ett tillstånd som är normalt, bara det att jag inte tillåtit mig att känna det på mycket länge. Det rättfärdigar inte att fortsätta strama upp, det är inte ett liv det jag levt under mycket lång tid. Måste acceptera, inte förkasta det jag gjort, det jag kräver av mig själv nu är styrka till förändringsarbetet. Jag kommer starta helgen så, lite tidigare än definitionen  normalt säger...

(Kanske finns utrymme att skriva lite mer under tiden, om tiden och energin är där. Annars stannar jag i verkligheten några dagar.)