torsdag 12 september 2013

Slänger iväg något

Så, jag har packat. Nästan. Jag har fixat allt. Nästan. Ska bara, känner mig som Alfons pappa deluxe. Sladdar runt och beter mig mycket ologiskt. Transporterar olika högar till olika ställen, oftast helt ologiska sådana. Lägga kläderna i frysen, och glassen i resväskan...inte långt borta. Samtidigt försöker jag ha någon sorts dialog med min mamma och pappa om diverse praktiska saker, som jag i många stycken inte har en aning om. Om värmepumpen, om säkringar, om fjärrkontroller hit och fjärrkontroller dit. Å jesus vad jag hatar fjärrkontroller, min man och jag är verkligen helt olika där. Han blir kär i prylar FÖR ATT DE NAVIGERAS MED FJÄRRKO. Jag blir enbart nervös, saknar att överblicka, saknar vara in charge på något vis. Och är det dessutom saker som kan sättas på timerfunktion...ja ni fattar. Alla dessa frågor och tusen till försöker jag manövrera undan med föräldrarna, egna tankar är inte aktuellt just nu.

En sak har jag iallafall koll på. Maten på flyget. VLML. Lakto-ovo-veggo. Hatar att få bacon i en liten låda att suga på, eller prinskorv. På långflygning. Ryyyyyseer.

tisdag 10 september 2013

Och här sitter jag och sitter




Fötterna i badet, sprattlar lite med mina ömma tår och hoppas att gubben som ska laga ugnen (han som kom och inte hade med sig den där mojen som saknades då förra veckan) inte kommer just nu. Hatar att behöva avbryta ritualer. Är en människa som vill ha rutiner, mår bra av ramar och har ganska svårt att uppskatta spontana infall. Antar att det handlar om trygghet och sånt, och att man ju egentligen bör vara en sån där fri och härlig person som styrs av goda impulser, ja det vet ju alla. Tyvärr, här blir ni besvikna. Så alltså sitter jag här och låter vattnet svalna, för att sedan påbörja filning och fixning av naglarna. Har minst tre som är blåa och kommer att falla av. Viktig info här.

Sandaler kommer inte att vara aktuellt i New York...

Update: Gubben kom inte då, han har fortfarande inte dykt upp. Förvånad? Nä.

måndag 9 september 2013

Sova uselt

Det här var i morse ju, i dimman. Men allt hänger kvar. Tröttheten, frusenheten, mina händer är av is. Och inte ens den råkade skinnjackan kan värma. Hatar att frysa, alltså har jag nu plockat fram mina uggs. To whom  it may concern.

Och sen kan det ju vara så att någon tycker det är konstigt att jag dricker kaffe på kvällen. Men sån är lagen, och den bryter jag inte emot.

söndag 8 september 2013

Migrän

Finns något som suger musten ur mig. Kallas migrän. Och börjar alltid på ett lite försynt sätt med aura, vilket betyder att jag upplever ett diffust flimmer i synfältets ytterkant. Där och då kan jag ibland lyckas häva attacken med mildare tabletter. Men måste vara ursnabb, var inte det idag. Allt rasar snabbt. Talet, yrsel, fingertoppar som pirrar och smärtan deluxe. Auran blir till halvt synfält och jag vill verkligen inte ha mer.

Har legat i mörkt rum ett par timmar, har stängt av allt, det vände lite. Nu har jag bara kvar den dunkande vanliga huvudvärken som en rest jag endast kan sova bort.

Peppigt värre på en söndagkväll, temat "det blir inte alltid som man tänkt sig" och man sträcker sig till det yttersta och bloggar en smula...

lördag 7 september 2013

Black leather

Några skriver om att råka. Jag höll på att råka idag. Åhléns klubbdag passerade förbi, Kicks nagellackshyllor likaså. Inget annat fastnade heller. Tills jag såg den. DEN PERFEKTA SKINNJACKAN. Svart härligt  skinn, sånt där kraftigt fast ändå mjukt. Och modellen, så in i bängen perfekt. Tänker höst, tänker insvept i stor halsduk och så därunder, den perfekta skinnjackan. Jeans och låga boots till.

Och för att förtydliga, ännu har jag inte råkat men det är farligt nära...

fredag 6 september 2013

Om att vissa poletter har svårt att trilla ner


Har idag bland annat:

- sprungit
- handlat apelsiner, avocado, ägg
- tänkt otroligt många kloka tankar

Och, tada, har kommit fram till att jag har all tid och bör låta saker ta just den tiden. Varför hasta när man inte har bråttom? Lite så har jag kommit fram till att jag ska agera.

Update: Herregud, jag klippte ju tre bångstyriga hundars klor också. Vilket tog ca dubbelt så lång tid som att springa milen.

Skrattar

Håller på att förbereda lite inför resa. Fixar intyg för vissa mediciner som jag trots allt måste ta. Och ägnar mig lite åt att fundera på skorna. Gympaskor. Boots. Ev klackar. Är ingen klackperson, men är ännu mindre en klänningsdito. Och jag tänker att smala jeans, top och klackar får det bli. Business casual? Alltså vad är det för dynga, om man ska äta på några skapliga krogar...jag skrattar. Men figursydd kavaj, eh det är ju snyggt. Oh well, jag kommer som jag är. Duger fint.


"Business casual" för kvinnor:
  •  Rena och strukna kläder
  •  Välvårdat ansikte
  •  Figursydda kavajer
  •  Fina tröjor
  •  Toppar och skjortor i accentfärger
  •  T-shirts i hög kvalité utan logga
  •  Välvalda kvalitetssmycken
  •  Stövlar
  •  Pumps
  •  Loafers
 Undvik att bära skor utan klack eller sandaler till kjol, det ser aldrig proffsigt ut!

(saxat fr tidningen Chef, ännu mer humor idag)






onsdag 4 september 2013

tänker mycket på det här - individuella variationer finns

Vi pratar om medveten närvaro, att känna det stora i det lilla. Tycker oftast att jag lyckas bra med det, att i sekunderna av lycka bara lyckas vara. Det här att unna sig, av dimmiga skäl. Kan vara att vädret är dåligt, men kan lika gärna vara att solen skiner. Att livet suger i största allmänhet eller att jag presterat och är så värd detta. Tog upp dessa för mig ganska välbekanta tankar igen efter att ha hängt ett par minuter på ett par bloggar. (Hänger inte ut någon, men kan ändå inte låta bli att förundras...) Välutbildade, smarta kvinnor som mitt i livets highlights känner att materiella ting ytterligare spär på lyckoruset av en nyfödd frisk baby eller en rekordsnabb milrunda. Dömer inte, men förundras och fokuserar på mitt. Stenhårt.

Ibland är jag själv där i gränslandet, men varje gång börjar min inre varningslampa blinka. Och jag försöker reagera medan tid är. När jag började praktisera meditation och medveten närvaro hade jag en lärare med svår missbrukarbakgrund. Han kunde tala ur hjärtat om sina egna erfarenheter av att förstärka lyckokänsla. Hur han på en skärgårdsklippa i en vacker solnedgång kunde känna att de där glasen vin gav det magiska ljuset ännu mer magi. Hur pillren förstärkte de bästa ögonblicken och hur han konsekvent vägrade erkänna att baksidan blev den kemiska kickens brutala landning.

Vill inte generalisera, men är ändå ganska säker på att dessa mekanismer verkar hos de flesta av oss. Alkohol, droger, shopping, träning, mat....Och det är ett ganska intressant experiment att börja studera hur ens egna strategier ser ut, för en djupare förståelse och acceptans.


måndag 2 september 2013

Alla säger höst

Visst är det september, måndag och lite regn i luften men jag finner någon sorts tröst i de här ofrånkomliga cyklerna. Regnet också, eftersom det inte går att klippa gräsmattor då.

Vi har plockat fram duntäcket, stängt balkongdörren och dragit på sockor. Läser boken om Lena Nyman, så sorglig och vilken utsatt position att vara skådespelerskan som alla nyfiket granskar. Kommer att bli värre känner jag, med dryga hundra sidor lästa. Vill vara älskad, blir endast exploaterad. Och här i min lilla frukosthörna känner jag hur viktig tryggheten är för att våga växa som människa. För  saknas den där obevekliga tilliten till livet är ju språnget så otroligt mycket svårare att ta. Jag är en lycklig människa (trots allt), som kan låta mina tankar få näring och som kan blotta något av svärtan.

En annan sak. I vår hall står två gigantiska nyinköpta amerikakoffertar, svarta åbäken på fyra hjul. I nästa vecka åker vi.