torsdag 31 oktober 2013

Påminnelse

Allt fokus på måendet. Men helvete...den här filmen. Sen vill jag bara känna tacksamhet över det liv jag fått. Vet att skattning av lidande är bland det svåraste. Men ändå, vi som andas själva, har språket och kan flytta kroppen: vi peppar varandra att inte glömma lyxen i detta, ok?

Jag vill bara vara här; från grusväg till soffan

I morse när jag sprang hade jag för första gången mössa. Mössan. Så jäkla ful. En tajt neongul sak med reflexer. Tänker badmössa och jag känner mig urlöjlig i den. Är inte så himla intresserad av att se ut som något löparess. Men nåväl, att synas på vägen är möjligen ett gott syfte.

Och till frukosten satt jag och läste Allt om Mat, denna uråldriga mattidning som jag i cirka trettio år fått  prenumeration på av min mamma. Läser och lagar aldrig något ur den. Tar möjligen till mig något vintips. Men så stod det på framsidan om choklad deluxe och jag drog mig förstås till minnes vår förestående kladdkakebonanza. Ny input, jag bläddrade dit och blev genast påmind om varför jag aldrig lagar något ur tidningen. Så jäkla krångliga grejer, så old school och så pretentiöst. Det ska göras granitér, ganacher, fondanter, maränger, krämer, glass och lite till för att de ska vara nöjda. Orka tänker jag, ämnar följa Katarinas recept och oroar mig ändå för att skilja gulor från vitor. Tar det imorrn, idag måste jag ha oceaner av tid, ograverad.

Att vara i nuet kan vara att erkänna för sig själv den stora tröttheten. Försöker verkligen ta dessa dippar och tänka att ibland måste livet få välja baktakt. Men erkännandet är inte detsamma som acceptans, att erkänna kostar också men att acceptera är fan så mycket dyrare.


onsdag 30 oktober 2013

Recept någon?

Tänker orimligt mycket på en sak. Kladdkaka. Så väldigt otippat, jag har aldrig varit någon kladdkakejunkie men min man och jag har en grej tillsammans. Vi gör efterrätt en gång i veckan, och de senaste gångerna har jag gjort min variant på tarte tatin. Men nu är jag skittrött på det här med äpple, calvados och deg. Jag vill ha choklad, mörk mörk bitter choklad i tung kladdkakeform. En klick grädde till och jag är eventuellt hemma - känns det som.

Ge mig era bästa recept, snälla.


Allt ljus på tacksamhet

Sitter vid mitt älskade köksbord, ådrat trä som dränks i morgonljuset. Gröt, ägg och kaffet. Allt det välbekanta badar i tryggheten och ger mig stillhet och ro.

Fy fasen, hur tråkigt låter det inte. Men det är motpolen jag behöver efter fem dagar i Stockholm. Helt underbara dagar med allt det som betyder något i livet. Kärlek och vänskap. Men också tempo, tusen hjärtslag i minuten, människorna, leenden, dörrar i ansiktet, vassa armbågar och inkapslad ilska. Alla sorters möten, växla ord, byta blickar. Värme och kyla, input som ger mig halva min livsluft.

Detta med kontrasterna, jag är så glad att jag har möjligheten att finnas i båda världarna.


tisdag 29 oktober 2013

Gnäll

Ni vet känslan när det bara är att gilla läget. Läget på tåget är svårtjobbat. Jag djupandas allt vad jag kan.

måndag 28 oktober 2013

Och så kom stormen till SJ

Hade köpt min smoothie till tågresan, baxat väska hund och mig ner till spåret. Tio minuter innan avresa bestämde SJ att inga fler tåg skulle köras idag mot söder. Och på riktigt började jag gråta, jag som annars är så "in control". Men fan, allt blev så jobbigt just i den minuten. Och jag hade verkligen längtat efter de där långsamma timmarna med en trött hund i knäet och tid att tänka. Och mannen, min man.

Fann mig dock snabbt, tog en nummerlapp i kassan och väntade ut känslan. Allt löste sig, imorrn SKA jag hem och ikväll hänger jag med mina föräldrar, gör en omelett och en god sallad. Man kan ha det så otroligt mycket värre och jag känner mig lyckligt lottad som har allt detta och dessutom kan jobba med min flexibilitet. 

Och SJ då? Trevliga människor i kundtjänsten som bokade om, och förklarade läget - att de inte ville få passagerare sittande i tåg som inte kunde fortsätta. Rätt beslut från min horisont, jag hade fått en meltdown sittande i ett stoppat tåg någonstans i Småland. 

söndag 27 oktober 2013

Life is good, del 2

De här dagarna, med sol, regn, miljoner steg, vänner, mat, lite löpning och så ännu fler fina människor och meningsfulla möten. 

Efter fyra dagar är jag nöjd. Orkar inte mer. Ska äta mysfrukost imorgon på Urban Deli, och sedan sätta mig med Herman i knäet på tåget. De säger att stormen kommer ungefär då. Om träden faller över rälsen kan inte fortsätta, jag hoppas att jsg kommer att vara hemma på gården i morgon kväll. Håll tummarna.

(Fö är det så irriterande att inte kunna svara på kommentarerna här i bloggen, och inte heller kunna kommentera på alla andras bloggar. Varför? Fattar inte. Mobilen vägrar helt enkelt.)

Life is good


torsdag 24 oktober 2013

Dagens

Dag full av positiv energi. Juiceverket, Elin min fina vän, Stockholm i sol, Moderna museet och mammas kyckling a la 80-tal. I Römertopf. Toppat med ett Traderaråk....(är en hopplös junkie, ständigt råkar bootsen komma i min väg)

onsdag 23 oktober 2013

Nödvändigt att både instagramma, facebooka och blogga om det


Händer aldrig nu för tiden att jag bakar. Utom de där nötkakorna som min man älskar till kaffet. De tar ca tjugo minuter att göra, och ger hur mycket pluspoäng som helst. Ikväll lekte jag med mandelkvarnen, blir bättre än om man kör matberedare. Kvarn=perfekt hårda kakor, beredare=platta stenhårda kakor. Jag roade mig med att räkna ut ppk också. 80 öre. Rimligt pris för att få se de där tindrande mansögonen vid kaffet.


Ego boost

Mellandag. Igår full aktivitet, i morgon tåg till huvudstan. Däremellan ska jag ladda. Tänker att jag står i depån, tuggar bränsle och skjuter iväg med full kraft i morgon. Tankens makt är så stark, jag vet det och jag påminner mig om att använda den makten.

Ska bli några dagar med familj, fina vänner och så Herman. Han är min lilla buddy som hänger med, asjobbig men en pralin ändå. Behöver stadsträning, behöver coola ner, behöver lära sig. (Det är konsekvensen av att bo på landet, minsta lilla retning triggar igång.) Tur att mina föräldrar bor bra, mycket yta och nära park. Inne kan vi träna sök, leta godis osv, i parken får han springa.

Själv ska jag försöka gå på några utställningar. Tänker klippa dem på fredagen för att slippa mesta möjliga trängsel. Lena Cronqvist och Cindy Sherman. Knepiga saker, som väcker mycket tankar...

tisdag 22 oktober 2013

Finns bra lägen också



Jag hade ju gruvat mig, funderat på den här dagen och om jag skulle orka. Köra in till stan, lämna Herman på trimmet, hitta den bästa frukosten, driva runt i två timmar. Och ta mig tusen, jag gjorde det. Den energi jag fick genom gröna juicen med ingefära, spenat, avocado och äpple bar mig långt. Fick även en extra ingefärsvetegrässhot av hipsterjuicekillen, en vänlig gest, några ord. Sånt gör skillnad för mig. Bar min juice till Gateau, de med de godaste valnötsfrallorna, kaffet, croissanten. Läste tidningen och njöt av att solen sken in. Brukar oftast sky starkt ljus, men idag var jag öppen och allt smälte samman till en fin stund.

Gick i solen sen, värmde upp något som behövde tina en smula. Kunde känna glädjen över livet. Mitt liv, så perfekt det kan bli. 

När allt flyter, då passar jag på. Sprang när jag kom hem, 19 kilometer med lätthet. Kropp och själ när de pratar med varandra, älskar den känslan. 

måndag 21 oktober 2013

Känsligt

Vi är några stycken med ett lite tunnare skal. Hud som inte skyddar tillräckligt och en hjärna som registrerar allt, stort som smått. Ljud som repar hårt i medvetandet, stämningar så tydliga att de går att beröra med fingrarna. När verkligheten inte lämnar en något utrymme bör man stanna upp.

Allt detta vet jag, och jag försöker att vara lyhörd inför behoven. Försöker alltså. Men det händer att teori och praktik inte låter sig samordnas, morgondagen har redan blivit ett trassel av snabb andhämtning, klocka som tickar och krav krav krav. Funderar på om jag berättar vad som ska göras, funderar på vad läsaren tänker, funderar på hur det kan förklaras för någon som har kapaciteten bevarad. Kanske är det därför jag drar mig för det.

Har en vän som är som jag. Vi bestämmer att luncha, och vi ställer in. Tre gånger nu. För att hon kände sig trängd, sen för att jag inte fixade det och så idag för att jag inte fixade det den här dagen heller. Hon förstår allt, och jag förstår allt hennes. Nåväl, angående morgondagen ska Herman till hundtrimmet. Medan han är där har jag planerat frukost på stan, läsa och så hämta honom. Hem igen. Detta lilla schema gör mig trött innan jag ens lagt mig dagen innan. Snälla, säg att ni är några fler som känner igen er? Som blir trötta av ingenting? Känns så väldigt ensamt annars.

Så mycket kamp, så mycket värt

Tänker ibland att bilden av en människa inte nödvändigtvis är sanningen om en människa. Finns ett gränssnitt där, mellan upplevt och verkligt. I den bästa av världar smälter allt ihop. Och människan vågar stå för sin person.

Jag är ingen i grunden modig människa. Levde länge ett liv jag trodde var mitt, men visade sig vara något annat. Så kom det här traumat (orkar inte dra allt nu, läs Dålig stämning och fråga om du vill veta mer) och det krävde annat. Copingstrategier. Minns när min läkare frågade efter vilka jag hade. Jag som inte hade några. Jag som inte förstod frågan. Jag som fortfarande var i chock. Kanske planterade hon ett frö, kanske blev jag medveten om att något skulle krävas av mig i detta. Nu, efter femton år är jag klar över vad som krävs de flesta dagar i mitt liv. I teorin vet jag, men i praktiken måste jag fortfarande ha påminnelser. Har appar för det mesta. Och är så tacksam för att jag har hjälpmedlen på min sida.

Och detta gränssnitt då. Transparenta bilder läggs ovanpå varandra, skelett, organ, kärl, ligament, muskler, fett och hud. Även det som inte går att ta på infogas, och den sannare människan tar form. Jag har en starkare känsla än på länge att jag närmar mig detta.

söndag 20 oktober 2013

Säg hej till Dior Nuit 1947


    Eventuellt är jag för förtjust i vinröda lack...

Peppad

Innan jag avslöjar mitt bortglömda/ förträngda tredje fredagsråk måste vi prata om detta. Om mitt flow när jag sprang i morse. Det regnade, var dimma och det jagades i alla skogar jag sprang förbi. Men det var perfekt ensamhet och bästa rytmen i mina lurar. Har en runda som är min favorit. Den börjar uppför, två kilometer seg uppför på slirig grusväg blir till några plana kilometrar som leder till den lilla slinga jag döpt till scenic route. Allt blir eventuellt så mycket roligare då. Iallafall, den där slingan är så otroligt fin, svag nedförslutning, utsikt ner från åsens södersida och så lite utplanat. Jag tackar alltid för det, för det som kommer efter är helvetesbacken. Den där alla tränar intervaller, där landsvägscyklisterna dunkar varandra i ryggen och tycker att de är så jävla bra. Brant uppför, och jag jobbar på att inte få den där hopkrupna sköldpaddelooken. Kommer lite bilar där, vilket är bra för då MÅSTE jag hålla min upprätta kraftfulla stil. Power med pump typ Swedish House Mafia. Upp upp upp, sen tar jag sliriga grusvägen tillbaka. Avslutar med en superspurt, och är hög som ett hus när jag kommer hem.

Idag kände jag lång väg att brasan var tänd, genom dimman puffade min skorsten ut röken. I köket var kaffet nybryggt och mannen pocherade ägg. Grapefrukt, avocado, fullkornsbröd. Ungefär så. Och nu ska vi styra upp en chili modell stark.

Och efter allt detta lyckosvammel måste jag krypa till korset och avslöja tredje råket. Snart...

lördag 19 oktober 2013

Alla dessa råk - två bara igår

Igår åkte jag till ett köpcentrum, ett rätt vidrigt ställe med stor parkering, kundvagnar, trötta människor och ett bolag som var under ombyggnad vilket resulterade i att de inte hade det bubbel jag siktat in mig på. Och så fanns det ett Coop modell större. Hade aldrig varit där förr, hittade inget. Till exempel letade jag efter kimchi i en halvtimme, med hjälp av en personal. Noll kimchi - dålig affär. Plockade planlöst ihop lite krossade tomater, pasta, grapefrukt, sallad och mjölk. Stod och väntade sjukt länge vid charken för lite skinka, övervägde att bara lämna vagnen och åka någon annanstans där jag vet var grejerna står och där de dessutom har kimchi. Men jag härdade ut. Fick skinkan, tog mig samman. Det var då jag fick första råket. En räkmacka. Stor med massor av handpillade räkor och en flagga på. Tänkte istället för sushi, plus lite varmrökt lax. (Det blev bra för övrigt. Gott råk så att säga.) Och flaggan då, endast en stark impulskontroll fick mig att avstå från att instagramma mackan.

Råk två då. Det var möjligen inget äkta råk, utan mer en idé om något jag sett tidigare och ville återvända till. Men den bästa skiten med det var att när jag kom till kassan sa tjejen där att de hade 25% hela helgen för medlemmar - vilket jag såklart är. Tack. Hörde den där Agneta Fältskog-låten i mitt huvud, den där hon sjunger och tackar gud för att det var extrapris på kaffet och för de där skorna hon hittade. Kommer dock inte ihåg vad den heter, men lite så var det fastän jag inte hittade skor utan tada ännu en tröja. Oh well, ett råk får det nog räknas som. Ett starkt.

Idag ska jag bara sitta i min soffa och vänta och sedan hämta mannen vid flyget. Högst planerat, som kompensation.

fredag 18 oktober 2013

Vanlig


                                       

Försöker mig på att se normal ut också. Idag var det lätt. Sol som värmde, 
pigg kropp och härlig kväll att invänta! Ibland blir allt så bra, till och med bättre än planen.

Bockar av


Så, dagen är i gång. Fredagen som är min egen måbradag. Har skjutsat till flyget, har sprungit. Galet jobbigt i tung tung sand, och det enda jag hade för ögonen var låt det ta slut. Det tog slut, och jag var tvungen att ta en bild, alla ser att jag har galen blick. Som det blir efter en timmes plåga.

Nu är frukosten slut, bara kaffet kvar och två av tre hundar som brottas vid mina fötter. Jag glömde visst dem igår på min to do-lista. Men de ska få sin långrunda också, bara det att när jag sprungit blir jag svettig och sedan kall. Iskall. Vilket inte gör en långpromenad rättvisa. Men det är bara att göra.

Det är en grej jag har, att vela fram och tillbaka om i vilken ordning saker ska göras. Ska jag till exempel göra det pyttelilla städet innan jag går? Eller ska jag kanske vänta och ta det sen? Eventuellt till och med efter sushishoppingen? Ja just det, och vem ska svara på alla dessa frågor? Har lärt mig att taktiken är att inte ens tillåta sig att tänka tanken. Kör bara på, säger jag till mig själv. Ta bara kopplen och gå, drick de sista klunkarna av de kallnade kaffet och så bara ut.

*går nu*

torsdag 17 oktober 2013

I god tid

Min fredag är så gott som färdigplanerad. Och jag är seriös i detta:

-upp och köra mannen till flyget 06.30.
-köra till stranden och springa direkt efter det.
-hem och äta frukost. Det är mitt mest seriösa mål. Planerar det i detalj.
-städa pyttelite. Eventuellt.
-åka och köpa sushi och lite annat godis för en kväll i ensamhet.
-jag älskar min man mest av allt, men ibland är egen tid guld värt.

Är jag inte lite värd en flaska bubbel också funderar jag?

Helt tjatigt, plötsligt händer det


Gick lite planlöst runt på gatorna i Malmö, i väntan på min vän. Alla välbekanta affärer, samma saker överallt. Likriktning, utslätning. Inte mycket utmaning. Så där mitt emot sushistället, den lilla butiken som säljer de franska fiskartröjorna. Saint James. 30% på allt, affären bommar igen. Lite sorgligt där mitt i min tur att den blårandiga i tjock (lite stickig) ull fanns kvar. Sista exet i minsta storleken. Jag var tvungen helt enkelt. Älskar det där tidlösa stuket, med knapparna på axeln.

Och därmed måste två tröjor bort. Sådan är lagen, och jag börjar på bloppisen. Kolla www.kaosigarderoben.blogspot.se.

Flum

Dagarna går och nu har jag höst hos mig. Den riktiga hösten, med lera, regn och de gula löven liggande på marken. Och jag gillar det mer och mer.

I morse tog jag hundarna och gick längs den leriga vägen upp till skogen, helt omsluten av tät dimma. Duggregnet blev till tyngre droppar, och jag fick bära kylan resten av promenaden. Gick hemåt efter någon timme, händerna stela och fokus på varmt te, torra kläder och att ta vara på min dag.

Har en bra känsla i kroppen efter en fin kväll igår. Möte med min vän, sushi och en mycket tänkvärd film. Lisa Langseths "Hotell", om hur en psykiskt skör människa speglar sig och sitt öde i en grupp av andra sköra. Så jäkla bra, så svår och med så mycket värme och humor. Den sortens input ger mig massor. Som att även jag kan vara med och spegla mig i andras livsöden, och att det kan bära mig och mitt liv framåt.

Ja jag vet inte. Det är ingen enkel sak det här att leva ett liv, jag vill se det som snårigheter att vandra genom och växa i. På vägen rispar jag skinnet, och fastnar ibland i revor men det är ok. Helt ok.

måndag 14 oktober 2013

Om att förhålla sig; jag gillar måndagar



Jag har ju skrivit om detta, att vi brukar gå våra morgonpromenader, att jag gillar tidigt, att jag inte tvekar för mörker. Visst är det så, men det är också så att jag ibland vill förhålla mig friare till vanans makt och finna nya vägar. Måndag morgon och jag kände starkt att jag ville invänta ljuset. Alla hundar sov, mannen fixade liten frukost och åkte till jobbet. Jag låg i halvdvala och väntade.

Ljuset kom, och jag instagrammade ca tio bilder (annaberke heter jag, följ om du vill!) från min lilla morgonrunda med hundarna. Så otrolig morgon, inga bilder gör den rättvisa, och nu sitter jag med mitt kaffe och funderar på vilka ytterligare mönster som ska brytas idag.

lördag 12 oktober 2013

In the middle of nowhere

Vår skog där vi alltid går, det var jakt där idag. Och då gör man klokast i att välja annan promenad. Så vi tog bilen till Häckeberga, (varför berättar jag detta? kan det ens vara pyttelite intressant?) ett gigantiskt naturreservat med i princip så mycket skog man kan önska sig. Ingen telefon med, inga klockor, ingenting förutom lite hundgodis i fickorna, vettiga kläder och stavar. Jag är nog lite känd för att sakna lokalsinne, vara kartdyslektiker och dessutom bli extremt gnällig när jag inte har koll på läget. Och trots detta lät mannen mig styra, lät mig välja stigar, lät sig övertygas om att jag visste var vi var. Hur kunde han? Vi gick vilse, vi fick trassla oss över ett antal kalhyggen (inte optimal terräng för taxar) och plöja igenom raviner fyllda med sten och hoppa över bäckar. Äventyr de luxe. Träffade ingen utom några bortkomna tjeckiska svampplockare, vi fick se deras svampar och jag lovar att ingen av dem hade jag någonsin funderat över att plocka. Men då är i och för sig svampplockning en annan gren jag inte är så bra på. Vi  fortsatte att gå, vi hade ju inte så mycket att välja på, och kom till en lägerplats. Med torrdass, vattenpump, vindskydd, eldstad och vedförråd. På riktigt tyckte min käre man att vi skulle kunna stanna där, och om vi nu hittade hem denna gång skulle vi iallafall kunna återvända dit OCH ÖVERNATTA.

Jag vet inte, jag är nog inte den som uppskattar vildmark på det sättet. Älskar mina promenader, älskar att springa i skogen, kan sitta på en stubbe och glo en timme utan problem. Men att ligga i ett vindskydd i skogen en lördagskväll? Nä, jag fegar ur, speciellt när jag tänker på alternativet.

Vi hittade tillslut tillbaka till bilen. Vi åkte till vår affär och köpte lite räkor, löjrom, färska fikon, nötter och en fin blåmögelost. I vår vinkyl har vi en perfekt flaska, och kaminens glas är nyputsat. Mer min stil.

fredag 11 oktober 2013

Alla fördelar och några nackdelar

Jag vet, jag är motsägelsen personifierad. Vill vara snäll, har en vass ironi under ytan. Försöker blunda för det i mina ögon fula, klär mig gärna som en slashas själv. Älskar mitt Skåne men behöver Stockholm. Mitt hjärta är finns överallt, men det jag inte klarar mig utan är lugnet. Ett ben i varje läger.

Det var ju därför vi flyttade, förälskelsen i en plats under stjärnorna där vi själva kunde välja hur vi ville leva. Svart natthimmel, havet i horisonten och skogen att andas in i lungorna. Här på vår gård ryms livet som inte kräver något av mig, här får jag energi och tillåtelse att bara vara. Det jag ville ha, och det jag ibland måste ta mig ur. När längtan växt sig stark och priset är värt att betala har jag lyxen kvar att kunna nå det andra. Stockholm finns kvar, vännerna, platserna och de välbekanta känslorna. Har ju växt upp här, bevarar både glädjen och smärtan.

Bokar biljetter, fixar med hundarna och byter miljö några dagar. Tar in allt, njuter dygnets alla faser, gör det som saknaden drivit mig till. Går på någon utställning, för samtalen, stannar upp på Västerbrons krön. 100% släppa taget om lugnet, bara vara i den andra dimensionen av mitt liv. Intensitet som jag behöver i cirka fem dagar varannan månad. Så ser det ut, och sedan kan jag återvända. Allt finns kvar i lugnet, och tryggheten kunde inte vara mer påtaglig.

torsdag 10 oktober 2013

Ett snabbt besök på Ica i Skurup

Där jag bor eller i min närmsta by rättare sagt, går merparten klädda i detta: mysbyxor, fleece och crocs. Standarduniformen. Eller om du är hardcore-bonde fristadssnickisar och skor med stålhätta. Fan vad man får jobba med sin acceptans ibland...och vad trött man blir.

Premiärsteg


Den där morgonpromenaden med mannen innan han åker till jobbet, den har så att säga legat nere några månader pga sommar, semester, och föralldel regn någon morgon också. Men nu är vi på g igen. I mörkret halv sex tassar vi ut och det är så gudomligt skönt att starta dagen så. Rundan tar 45 minuter, sen hem och brygga kaffet.

Det finns de som inte fattar hur jag kan. Jag säger att det är omöjligt att avstå. Och sällskapet gör hela skillnaden.

tisdag 8 oktober 2013

Om snälla saker

Har tänkt lite på detta, hur svårt det är med snällhet. Hur mesigt det låter att vara snäll, hur svårt det är ibland att visa sig generös. Tänker på träningen, vissa goa peppar och berömmer. Andra låtsas som ingenting. Och jag bryr mig inte jättemycket för egen del. Däremot har jag börjat förstå hur det omvända - att mina ord - kan strö små guldkorn i någon annans liv. Jag gör det, bombar med sms, säger snälla grejer och försöker intressera mig.

Så lite kan göra så stor skillnad. Tänk på det, och tänk att just dina ord kan vara de som förändrar allt. Och jag säger förstås inte att jag är perfekt, men jag har börjat detta och jag jobbar för att sprida vidare...

måndag 7 oktober 2013

Glädje


Min yngste insvept i ljusblå filt tillsammans med sin syster, en kväll i bergen i Provence. Han som flyttade i augusti för att börja sitt äventyr i Grythyttan. Idag ringde han, hade haft första tentan och ville bara kolla läget. Inget han gör varje dag, inte ens varje vecka. Därför blir jag så jäkla glad när det händer, för jag inser att det är hans sätt att bli vuxen. Tänja ut banden för att sedan ta ett steg tillbaks igen, ingen idé att messa eller ringa honom för han svarar inte om han inte vill. Vänta på hans tajming har jag lärt mig. Han är fin, som alla mina barn är fina och så väldigt olika.

Vissa dagar

De där med ögonlock gjutna i bly och total avsaknad av visioner. Med mörker närmast hjärtat och tung andhämtning. Idag var det just så, trots att kaffet var starkt och solen bröt igenom molnen.

Jag kan känna en otrolig tacksamhet då, att jag faktiskt kan göra det som krävs. Och jag lade mig i soffan med en av hundarna nära, filt och lät kroppen vila. Sov i två timmar och inget dåligt samvete kunde nå mig där, för endast jag vet vilka medel som fungerar. Nu bygger jag varsamt upp en annan bild av den här dagen...

söndag 6 oktober 2013

Läser en bok

Bild lånad fr Google

I min bokklubb turas vi om att välja bok. Nyligen instiftade vi regeln att den som är kvällens värdinna väljer bok till nästa träff. Bra princip tycker jag, och förra gången gräddade vi godaste pizzorna hos min fina vän restaurangägare och Prag-älskare. Vi satt i hennes växthus, det var en magiskt varm kväll i september och vinrankorna därinne bar mogen frukt. Perfekt kväll helt enkelt, som hon avslutade med att välja boken En annan stad av Michal Ajvaz. Eftersom vi är rätt nära, hon och jag, visste jag om valet och jag hade dessutom hört henne berätta om hur tagen hon blivit av boken.

Nåväl, nu har jag nästan läst den klart och en mycket speciell bok är det. Drömmar, fantasi och en liten bit verklighet flyter ihop i kapitel efter kapitel. Inget är vad man tror att det är, allt utvecklas till surrealistiska dramer. Och jag får bilder i mitt huvud av Salvador Dalì och Hans Arnold. Stora målningar med detaljer som träder fram långsamt långsamt när jag kommer nära. Aldrig har jag läst något som detta, min grej är mer vardagsrealism men begrepp är till för att vidgas antar jag. Till våren planerar min vän och jag en sväng till Prag - hennes favoritstad och den stad där handlingen i boken utspelas.


lördag 5 oktober 2013

Nobody is perfect, men jag mötte den rätta


Jag råkade ju. Hitta en alternativ frisör, både på ena och andra viset. Alternativ till min gamla och alternativ i sina arbetsmetoder. Inga starka grejer, sådana som är snälla mot hår och natur. Och att hon dessutom fattade direkt vad problemet med mitt hår är, och att jag aldrig never ever håller på med håret. Föna, platta, fixa. Orka liksom. Aldrig.

Jag sa mitt, hon lyssnade och berättade sedan hur hon tänkte. Tunna ur, låta virrvarret vara själva frisyren. Självtorka. En kopp grönt te och en timme senare klart. Finns det något bättre än när en frisör fattar och dessutom förverkligar? Hursomhelst är jag supernöjd. Det är en ickefrisyr, den passar mitt hår perfekt och jag bokade genast in en ny tid före jul.

fredag 4 oktober 2013

Dagens råk

Besök på hårvårdsinrättning. Ekologisk sådan. Spännande grejer, allt kan hända. Alla frisörerna ser femtiotalsaktiga ut, det står en skål med svenska äpplen på bordet och i vaser astrar. Möllan ligger precis bredvid, och jag är lite utanför min komfortzon. 

onsdag 2 oktober 2013

Tänker lite på ett skyltfönster

Funderar lite på detta med att man har sin blogg, och att den på något sätt skulle vara ett heligt rum. Att man har tagit ett hörn av nätet i besittning, och i olikhet med annan form av kommunikation förväntas de som tar del av innehållet aldrig någonsin med hedern i behåll framföra i någon form avvikande mening. Då är man lite paria, kastlös och för medhårsstrykarna lovligt byte. Den där svansen som blir den perfekta hejarklacken känns ofri.

Om jag skriver något som får läsaren att reflektera, om mina tecken kan bli någon annans katalysator och om reaktionen inte stämmer med med mina slutsatser? Behöver jag försvara allt mitt då? Kan jag tänka att det finns lika många tankar som det finns människor? Kan jag tänka att vidgade begrepp kan tillföra?

Alla får tycka som de vill. Det enda jag vet är att om mina ord inte landar likadant hos den som läser, vill jag gärna ha en dialog.

 *trycker på send innan jag ångrar mig*

tisdag 1 oktober 2013

När allt står still, då är det bra

Glömmer bort, hur mitt riktiga liv ser ut. Lever under resan ett annat. Så är det att förflytta sig, lämna en bit kvar hemma plocka upp en annan med andra gränser.

Vi ser allt vi vill, går femtio tusen steg per dag, äter en mat vi inte visste fanns och andas annan luft. Kaffet som vi gnällde om är ok. Skulle inte passera hemma, men här låter vi det rinna ner. Äter deras märkliga bröd, sopar undan bacon och stekt potatis, tar ägget. Människan är en anpassbar institution, och jag njuter av att fungera så.

Allt var en underbar dröm, en dröm som blev sann och lämnar avtryck som aldrig slutar glittra. Jag är en lycklig människa, och tacksam.

Och bloggen då? Ja jag fortsätter en stund till...