lördag 30 november 2013

Lördag

Ska jag berätta om min dag? Okej:

Älskar känslan av att vakna utan plan, inga måsten, allt börjar på noll. Åt frukost länge, gick med hundarna och mannen samlade mossa till adventsljusstaken. I en Ikea-kasse. Jag skrattade ihjäl mig, han plockade även med sig granris från ett hygge. Ännu roligare. Värsta stickigt och fullt med små kryp.

Sen åkte vi till Tolånga för att köpa biffar från gulligaste frigående Angusdjuren. Godare ryggbiffar finns inte att få, kappan kvar och kostar typ mindre än en grillkorv, helt obegriplig ekvation. Ägg från egna höns och hemgjorda isterband. Vidare till Lund för besök på saluhallen. Älskar den där stämningen en lördagseftermiddag, vänlig generös småstadskänsla kombinerat med härliga råvaror. Älgfärs, fruktbrödet från Gateau och så grönsaker från torget. Jag kan avstå från allt annat, bara jag får behålla kvalitet på maten.

fredag 29 november 2013

Prokrastinerar min mossa


Advent coming up. Bakade lussebullar med fina Elin i veckan, så i min värld saknas bara lite mossa att peta ner i den där staken. Överdriver inte direkt när det kommer till pynt. Kransar, änglaspel och hyacinter är för andra. Amaryllis ser lite för köttigt perversa ut för min smak. Mossa är perfekt, luktar skog, är gratis och finns i överflöd. Hade tänkt att plocka med mig från skogen idag, men det föll bort. Min devis i ett nötskal: skjut upp till morgondagen allt vad du kan...

Det är aldrig för sent

Älskar det här. Att läsa om Dogge som börjat läsa till präst, citerar sinnesrobönen och står för sin tro, manifesterad på sitt eget vis. Jag har aldrig varit en person som trott att gud varit nära, men jag gillar att bli påmind om hur livet ändå har sin gång oavsett var tillhörigheten finns. Att gå in i en kyrka för att lyssna på ett budskap har aldrig varit för mig, men jag tänker på hur sammanhang binds ihop och hur svaret på frågan om livets mening ser ut.

Hur ser det ut egentligen? Kanske är jag den som sitter och funderar under en dimgrå himmel, har obegränsat med tid och fri tillgång på kaffe. Kanske finns min mening i det, i ett kravlöst nu med möjlighet att bära just mina bördor? I dag fungerar det så, och jag tänker på nåd. Ett bra ord, som för mig har den vidaste meningen.

(Lite bild på det, för att människor gör fel men både kan ångra och förlåta.)

Nytt nytt nytt

Det har hänt att jag berättat om de tidiga morgonrundorna med mannen innan han åker till jobbet. Det var förut det. Har skaffat mig en annan favoritstart på dagen nämligen. Går i stora drag ut på att jag sover vidare när han/älsklingen/mannen/mittlivskärlek/C går upp. Han gör en kopp te till mig och väcker mig innan han åker. Så ligger jag där under täcket, med te och ipaden och massor av tid att starta dagen, i det tempo jag önskar. Ungefär så, i detta nu.

torsdag 28 november 2013

20%


Kan vara en av de bästa på att råka. Men egentligen var det inget råk, egentligen var det mer känslan av att "finns den kvar, är det meningen". Det är ett resonemang min man älskar att tillämpa, själv är jag inte lika förtjust. Att råka är lite mer "love at first sight", att gå på känsla istället för att utvärdera, ompröva, och tröska i sega processer. Men ibland; om man ena dagen finner den där grejen man faktiskt velat ha länge länge, sedan gömmer den lite högst upp på en hylla där ingen tittar OCH den finns kvar...

Då klipper man till, med rabatt. Så är det bara.

Människan är fantastisk


Det har varit några lugna fina dagar, med en vän på besök. En sådan som gör skillnad i mitt liv, och som dessutom är underbar fotograf. Vissa människor har blicken både för livet och bilden, hon är en sådan. Dessutom har hon med sitt bagage en mognad som gör mig både glad, rörd, berörd och imponerad. (Och ålder, vad är det? Endast en betydelselös siffra.)

söndag 24 november 2013

Vissa har tur



Jag ligger och läser min bok. I sängen med filt, yogakudde, tekopp och dalande sol utanför fönstret. Samtidigt skördar grannbonden sista omgången klöver. Motorljudet tränger in och jag är mer avkopplad än på länge, i det här som vi kallar nuet.

fredag 22 november 2013

Slutspurtar

Sitter och knaprar på frukt och nöt-bröd från Gateau. Min favorit, rostat lite lätt och perfekt till kaffet.  Har gått i duggregn i skogen. Tät dimma, leriga hundar. Läst tidningen och konstaterat att jag lyckas mycket bra med att avskärma mig från världen och det ständiga flödet av nyheter. Som en sån där flugspiral av klibbigt papper med för många flugor på, exakt så fungerar mitt medvetande. Inte en millimeter kvar av klibbig yta, flödet passerar förbi och jag känner mig lugn med det.


En enda sak fastnar idag, notisen om nötterna. Vi som äter nötter lever längre, och jag slutar där. Tänker inte borra i fakta, bara sjunka in i detta glada faktum och köpa några hekto extra idag.

torsdag 21 november 2013

Allt glimmar


Jag brukar lyssna på Värvet, oftast när jag springer ibland vid andra tidpunkter. Vissa avsnitt träder fram och gör skillnad.  Lyssna på Carl Johan De Geer och känn vibrationerna från en stor konstnär. Så fantastisk person, typ allt han har att säga har mesta möjliga substans.

Min lilla mini - häng med i min acceptans

Jag vill inte kalla det förträngning, bara att ta tillfället i akt. Åka iväg någonstans, dricka en kaffe och få hjälp med krånglet att byta telefon. Så blev det ett råk också. Lilla lilla iPad mini. Vi är redan bff, mycket bra. Annars har jag bestämt mig för att marschera på, reflektera visst, men också släppa taget och bara följa. 

Kanske tycker någon att det verkar hattigt. Ena dagen svartaste mörker, i nästa sekund strimmor av hopp. Jag säger bara att mitt liv ser så ut, alla dimensioner finns, framträder bara i olika ljus.

onsdag 20 november 2013

Mindset?

Man är ju inte jätteförvånad över att vakna upp och finna att det är onsdag. Om jag skulle formulera en att göra-lista skulle den innehålla saker som hänga tvätt, köpa hundmat, bädda säng. Men hey, kul liv liksom. Försöker vända på det istället. Se att jag inte behöver göra listan, värdera mina timmar högre än så.

Jag är inte upptagen, skapar min stress av annat. Och nu får det fan bli en ändring på det. Läsa, tänka, andas är också bra saker.

tisdag 19 november 2013

Tyvärr tisdag

Inga svordomar hjälper idag. Jag håller mig till vårdat språk och kan bara konstatera att jag har sovit cirka två timmar i natt, har tusen tankar i huvudet och totalt avsaknad av fokus. Medveten närvaro känns som ett hån, och endast löpturen i dimma har givit mig någon sorts styrka att låta detta passera.

Arg på mig själv som låtit fjärilar flytta in i mitt huvud, klarar inte ens att ta fem djupa andetag utan att följa de där tunna vingarnas fladder. Koncentration på bottennivå, ingenting fäster och allt tappar färg. Har bokat träff med min doktor, försöker äta nötter för att få i mig fett. Jag behöver det.

måndag 18 november 2013

Pimp my ride

Jag har skaffat mig en vana. Vissa skulle lägga till o, jag säger bara att den sätter lite piff. Kryddan i språket, och jag har börjat svära som en borstbindare. Det är jävligt, fan och helvete mest hela dagen, och mycket handlar det nog om att jag äntligen är så vuxen att jag skiter i om det finns dem som anser att språket ska vårdas. Tänker lite på en glasfigur i en ask med bomull. Hur jävla trist är inte det?

(Fö kan jag vårda om jag vill, har ganska många högskolepoäng i just detta. Men jag har ingen lust bara, det är fan inte kul längre...)

På en sten i skogen



Inget är bättre än den dag där jag bara är. I skogen, med hundarna, med min man. Dofterna, solen, prasslande löv. Vi lagade mat sen, helstekte en majskyckling. Sås på calvados, brysselkål, rostade rotsaker. Vissa dagar hinner man med att uppleva nuet i varje minut, idag var en sådan dag. Fint.

lördag 16 november 2013

Ögon som följer - Återträffen

Har gått och burit på detta sen i går kväll. Filmen, verkligheten, hennes, min, grundskola, vuxenfrånvaro, rollerna, ondskan och de olika perspektiven på verkligheten.

Jag älskade denna film just för att Anna Odell blir en röst för alla dem som någon gång känt att de inte passat i mallen för hur en människa ska vara. För svaret på frågan hur jag ska vara kan bara jag känna till. Hon svarar och ger sig själv rätten att tjugo år senare ställa barnen till svars för vad de gjorde under tiden i grundskolan. De strukturer hon tydliggör väljer de flesta att blunda för, det gör för ont att se hur barnet i sitt sökande av plats i tillvaron väljer olika vägar. Platserna högt upp i hierarkin är inte lättare att besätta i efterhand, botten av pyramiden har kanske en lättare med rollbesättningen.

I en recension jag hörde på Kulturnytt i P1 liknades filmen vid en lasagne, uppbyggd av flera lager att beta av. Odell iscensätter den klassåterträff dit hon inte var bjuden, men i sin version deltar. Hon klingar i glaset under middagen och håller ett tal där hon berättar om sin upplevelse av skoltiden, vilket sätter igång processerna bland klasskamraterna. Relationstrådarna, de osynliga näten blir i strålkastarljuset till taggtråd. Odell har rivit upp hela kroppen på detta. Såren är djupa och i salongen där jag satt gjorde luften ont att andas, tror att vi alla delade samma känsla där.

Lager efter lager i upplevelsen av förtryck ger ångesten plats att växa. Det är svart och vitt, och när sista orden är sagda går det ändå att känna att det finns upprättelse och att ett trauma kan bearbetas på tusen vis. Vill inte säga mer än så, inte prata sönder ämnet, inte skrapa bort magin. En film alla borde se. Se och diskutera, och diskutera ännu mer.

fredag 15 november 2013

Fortsättningen på min mammas chokladkaka


Hon är gullig min mamma, och stolt över sin dessert med glasyr och punchgrädde.  Mailar mig bild och jag blir varm i hjärtat. 

Någon säger att det är fredag

Eventuellt kan någon tycka att jag kommer med överflödig info här. Men ändå, vi har flyttat vår säng. Baxat och trixat och till slut står den där med huvudändan mot murstocken. Nu kan jag ha den som ryggstöd, puffa upp stora kuddar och luta mig tillbaka. Och i idealfallet har någon eldat ett par timmar så att stocken är varm också. Mycket bättre kan det nog inte bli. Genom balkongdörrarna kan jag se ut över fälten, ner i dalen. Ser kyrktornet i byn som bryter av allt det fortfarande gröna. Om jag inte hade andra planer för dagen skulle jag stanna där idag.

Men fredag, mina vänner har en speciell kärlek till fredag. Jag känner inget särskilt. Visst får jag sushi, visst tar vi ett glas vin. Jag äter lite nötter. Men ibland slås jag av tanken att ju mer vi höjer fredag till skyarna desto blekare ter sig resten av veckan.

Ska se Återträffen på eftermiddagen, kan inte hålla mig ifrån detta brännheta. Anna Odell är en konstnär som intresserar mig mycket, Sverige-Portugal inte ett dugg. Men har gjort en deal med mannen att i alla fall sitta där som sällskapsdam under fotbollsmatchen i kväll . Hålla handen och klappa lite på armen eller nåt, fundera på filmupplevelsen, kanske skriva några ord om förtryck.

torsdag 14 november 2013

Kick my ass

Idag skulle jag kunna skriva om riktiga lågvattenmärken av personlig art. Dåliga val jag gjort, och insikter som slagit mig idag. Jag struntar i det, känner peppen från er alla fina och kickar igång de positiva looparna. Ska fuldansa, spela högt, bli svettig. Så ser min eftermiddagsplan ut! Och förresten gå in och läs hos fina Frida, hon skriver om det där eviga tvivlet hos oss alla.

onsdag 13 november 2013

Mamma och jag snackar dessert


Min mamma skickade bild på sin kaka i ugnen. Jag svarade henne:
"Bra jobbat, jag tänker göra den på lördag igen! Glöm nu inte grädden."

Älskar att det är så lätt att kommunicera idag, om stort och smått. 

Paketet

Jag hade tur. Slapp alla blöjor och stomipåsarna. UPS levererade paket till någon med samma mailadress, fast i Utah. Ganska långt bort alltså, och ändå skumt att någon kan ha samma gmail-adress fast med versaler och ingen punkt där jag har min punkt. Nåväl, jag kissar inte på mig - har gjort min knipläxa med frenesi...

Bitter eller...

Är jag för glad när alla är för deppiga? För krånglig när andra ger shoppingtips? 

Nåväl, jag hackar väl på vid datorn om mitt roliga liv. Det bästa hittills idag var mailet om leverans fr UPS. Amerikanskt företag som vill leverera något medicinskt (som jag definitivt inte beställt). Fantiserar om pallar med stomipåsar, inkontinensskydd, diabetesgrejer, plåster. Spännande saker, hur hände detta?

tisdag 12 november 2013

Tack

Min man är gullig, han har köpt leverpastej från Ingelsta kalkon till mig. För att jag 1) har tjatat om det,  2) inte är sugen på gröt längre. Nu vill jag ha leverpastejmacka med inlagda rödbetor på. Längtar till frullen.

Fotbollsgala

Vad tusan, tänker jag. Lyssnar på P1 där det berättas att Anders Svensson blev bästa manliga fotbollsspelare och fick en bil. Visst fint. Men att bästa kvinna, Therese Sjögran fick...ingenting. Är det ens möjligt? Hatar inte sporten, hatar bara bristen på jämlikhet. Fy fan.

Sen hör jag lite senare att Sjögran visst kommer att uppmärksammas, den dag hon slutar i landslaget. Det verkar ju rimligt, bättre sent än aldrig liksom, och jäklar vilken pr-grej det kommer bli då när de skakat fram någon gammal dammig Skoda till henne. Då ska vi alla stå och applådera att det finns rättvisa i världen.

måndag 11 november 2013

Jesustavla, eller helt enkelt solnedgång hos mig


Presenterar stolt det jag kallar jesustavla. Dock är denna inte en äkta, den ska vara ljusare och med tydligare solstrålar genom molnen. Och där på ett moln ska jesus sitta och softa, eller är det någon ängel eller gud? Äh jag vet inte. Helt ärligt vet jag inte varför, men på något vis förknippar jag sådana bilder med old school bilder från nån gammal bibel. Och ja, bibelstudier har aldrig varit min grej.

Men hej å hå, jag spottar upp mig


Herregud, gräset är grönt, jag har varit på stranden och solen håller på att gå ner som på en sån där jesustavla. Har även köpt 150 tuggpinnar, 20 tuggplattor och palsternackor. De första sakerna till hundarna, palsternackorna till oss. Tankat bilen och lekt som en tok med hundarna på gården. Till middag blir det rester och jag dricker påtår. Ungefär min måndag.

(Har även sprungit, men det kan ev bli lite tröttsamt att läsa om.)

Och mitt ägg var perfekt löskokt

Har bestämt mig för att lycka idag är den tunna strimma solljus som växer i horisonten. Det borde räcka för mig. Trots allt är det måndag, jag har även tid, boken "Egenmäktigt förfarande", kaffebönor att mala och sedan vägar att springa på.

Ibland behöver jag bli påmind; varför inte bara vara en stund i allt detta?

söndag 10 november 2013

Pappa

Känner att avståndet är för stort, idag och andra dagar. Min dotter äter middag där i kväll, har med sig chokladpraliner till sin morfar. Min pappa älskar ju choklad och han är värd den allra bästa.

Retreat

Ett sånt där ställe i nån skog, där alla ska vara tysta, inte ha kontakt med yttervärlden och äta råkost. Jag funderar på att gå in i något liknande nästa vecka när mannen åker iväg några dagar. Att bara vara i tystnad, inte blogga, inte facebooka, inte insta. Läsa tidning är ok, läsa bok också. Men inte en massa snicksnack utan mest vara ensam med mina egna tankar. Kasta loss från tiden och gå helt in för nuet. I distansens trygghet känns det som en urbra idé, vi får väl se hur jag gör.

Kanske låter jag denna vecka ge svaret på om behovet finns...

lördag 9 november 2013

Lördag, bio, regn

Gillar kravlösheten i en dag utan plan. Hur timmar fylls med innehåll vartefter tiden går. Vi gick till exempel på bio och såg Mig äger ingen. Tusen miljoner tårar och bra skådespeleri, det krävdes finpizza efteråt. Det är så svårt att se de val som en del föräldrar gör, och de outsägligt sorgliga konsekvenser som drabbar dem som inte kunde välja alls. Jag vet att det är fiction vi pratar om, men jag vet också att det finns verkligheter som långt överträffar denna dikt. Barn är så lojala, så in i döden lojala att man som förälder faktiskt måste lägga lite krav på sig själv.




fredag 8 november 2013

Önskade

Fick jag önska något idag skulle det vara att mitt liv passade in i formen av en lista. Läser hos Eller kanske inte och tänker att jag också vill. Typ bara vara lite i det där. Är inte alls i närheten, på något plan utom möjligen om julfirandet. Jag bor ju i Skåne, alltså firar jag julen här. Det kommer iallafall att bli fint, bara jag lyckas avstyra julgran.

(Hatar träd inne, så onaturlig grej, så barrigt, så mycket småkryp och dessutom helt inkompatibelt med stojande hundar.)

Medan jag väntade


satt jag och läste om Persbrandts liv. Intressant på ett plan, väldigt skickligt sätt att sälja sitt varumärke och ögonen söker efter de förväntade detaljerna ur en sargad människas liv. Några av dem fann jag där i Vi.

Satt väl och läste en halvtimme innan Helène dök upp. Vi åt vår sushi och gick till bion. Turas om, väljer film varannan gång. The Butler denna gång, jag tänker inte recensera, känner att det är så bortom min förmåga. Men ändå, två timmar amerikansk vinkling av rasdiskriminering från början av 1900 till Obama-tid. Mycket tragedi, mycket snyft, men också så mycket fokus på viktiga frågor som fortfarande har aktualitet.

Ändå satt jag och längtade efter en annan film. Anna Odells "Återträffen". Möjligen ser jag den på egen hand, det finns filmer jag inte riktigt vill eller orkar utsätta för sällskapets suckar och stön. Tror att den filmen kan vara en sån.

Det fanns en tid när jag var lite i det där gränslandet. På lekskolan. Hamnade på ett ställe där jag inte kände någon, på 60-talet var det inte aktuellt att se att anknytning till geografiskt område var viktigt. Fick skjuts till ett ställe, jag kände ingen, ingen såg. Att lasta någon är passé, gjorde den resan för länge sedan. Men ändå finns såret där och den tunna skorpan spricker lätt upp. Därför tänker jag att den filmen är något jag ska ta till mig ensam i mörkret. Premiär nästa vecka.

torsdag 7 november 2013

Paus


Jag skrev ju tidigare i veckan om stressen som golvar. Roligt blir till krav och kraven blir till tvång och ångest. Och då menar jag inte "å vilken jäkla ångest jag har över alla måsten", nä vi pratar om att inte få luft, att känna att det svarta framför ögonlocken inte går att blinka bort. Om hjärta som bankar, och fingrarna som iskalla inte går att räta ut. Den ångesten. Och för övrigt tycker jag att det endast är så som detta ord ska brukas.

Nu är det redan torsdag, visst är avbockat annat fick jag ställa in. För det jag gjort känner jag en vördnad, jag gjorde det och jag gjorde det på mitt sätt; det blev bra och skapade ett energiöverskott. Men även det jag ställde in är jag stolt över, jag bestämde mig för att äga frågan och visa att min gräns inte gick att flytta längre. Man skickar ett sms och visar sin sanning, ringer ett samtal och förklarar än en gång hur en verklighet också kan se ut.

Jag har några timmar av tomhet framför mig, de ska fyllas med just ingenting. Vet att det kan tolkas på många vis och alla får göra sin bild. Men min sanning är att tomheten är just en ficka av livsluft. Och morgonkaffe med koffein.

onsdag 6 november 2013

Mamma utan gränser

Hej jag har fyllt 50, lyssnar på Eminems nya och råkade idag köpa ett par snortajta grå jeans. Svettas på natten (har ingen aning om vad det är för grej???), tomtar runt i Birkenstock, dansar pinsamt fult ibland när ingen ser och älskar min svarta skinnjacka. För övrigt är jag P1-beroende, vägrar lyssna på det örat när någon ringer mig och vill prata orange kuvert. Och har börjat med koffeinfritt kaffe på kvällen.

Spretar åt alla håll, men vägrar ge upp och kan inte förlika mig med smärtan. Lite så skulle jag presentera mig själv.

Efter stormen 2

Det gick vägen, var trevligt. Mannen gjorde soppan och höll liv i brasan, jag tog fram kladdkaka ur frysen och osten ur kylen i tid. Åt orimliga mängder Saint Agur, det är min last. Möglig ost, fy vad det är gott. Bra bokprat och jag fick välja ny bok. Egenmäktigt förfarande. Sen var det omöjligt att sova. Hjärna på högvarv av input och kaffe.

Idag är min mission att skaffa koffeinfria kapslar till Nespressomaskinen, åker till Malmö...


tisdag 5 november 2013

Att bara sätta fart, inte så det funkar

Ännu sitter jag vid köksbordet, för dem som har instagram kan man se att jag sitter och badar i solljus. Dricker även te, har en hund i knäet och lyssnar på Kulturradion. Hade det varit en vanlig dag skulle jag sitta så tills solen försvann, tills något bröt känslan av ro. Idag måste jag resa mig, göra det jag skulle, fast jag kommer att göra det till ett minimum.

Hade ju glömt att jag var lite förkyld, eller jag hade förträngt. Så kom jag på det, och bestämde mig för att strategin för att orka kvällen är att skära ner ytterligare. Tänker att dammsuga kanske inte behövs, tända ljus får göra jobbet.


Avspända bokklubben


Jag ska ha bokklubben här idag, se dammsugaren. Se även kompostgallret, och högen med grejer som ska returneras till HM. Jobbar med acceptansen, tränar mig på att inte vara så jäkla perfekt i alla lägen.

Ska såklart dammsuga bort lite hundhår, ta undan lite löst skräp som någon drällt. Sedan ska jag laga en soppa, tända lite ljus, ta fram några bitar kladdkaka från frysen och elda i kaminen. Good enough. Punkt slut. Over and out.

måndag 4 november 2013

Om hur denna dag hanterats

Jag blir ganska irriterad på mig själv, för: 1) att jag säckar ihop 2) att jag tacklar det med att springa i spöregn innan jag ens känner att jag ovanpå all annan skit även har kill i halsen. Finns inget som lägger mer sten på börda än just det. För ingen träning med infektion, det är lagen. Och ingen träning gör mig ännu lägre i stämning.

Efter löpning direkt till Ica för att hämta paket fr HM. Har aldrig köpt jeans därifrån, kommer säkerligen inte göra det igen heller. Right back, och det andra får gå samma väg. Skitbutik det där. 400 pengar för jeans i sladdrigt tyg är inte ok.

Man måste tänka sig för ibland, jag tänkte på eftermiddagen att jag skulle långkoka en ragù bolognese. Eller säg köttfärssås, fast det låter inte lika initierat. Alltså började jag med en sofritto, för det pratades det om på Meny i P1 i torsdags. Hackade stjälkselleri, morot och lök orimligt fint och lät det stå på så svag värme som det går med gasspis. Länge, typ två timmar. Köttet var högrev som jag samtidigt lät puttra tärnad med tomat, kryddor och vin, plus lite freestylande med sardeller. Efter fyra timmar hade vi världens godaste ragù, och jag vill gärna inbilla mig att sardellerna gjorde hela skillnaden...

Måndag. November är inte heller problemet.

Jag gråter lite över min vecka. Känner mig rätt maktlös i detta att inte ha kapaciteten i verkligheten. Jag är inte där, har inte kraften, önskade något av det omöjliga. Dränerad på energi innan veckan startar.

När roliga aktiviteter blir till akut stress, blir till mer värk och inte tillåter några verktyg att hjälpa.

Försöker svälja min gröt, dricka mitt kaffe med värdighet och lugn. Mitt i nuet. Inte tänka planera processa, bara vara. Går sådär.

söndag 3 november 2013

Skulle haft en irl-dag

Tänkte lite att jag inte skulle pilla på min dator alls idag, jag väntade iallafall till fembläcket. Sen var det så skönt vid brasan, teet var så perfekt och då passar ju datorn ypperligt att ytterligare höja känslan av ett perfekt liv så att säga. Exakt precis så jag inte ska tänka. Att lyckokänslor ska förstärkas. Ja ja jag tänker inte moralisera över mina egna val.

Jag gjorde något i morse med skräckblandad förtjusning, följde en impuls och bara agerade. Vet att jag kommer ångra mig tusen gånger fram till på tisdag, men jag känner att det är nyttigt att förhålla sig till spontanitet exakt så. Bokklubben kommer hit. Inte min tur alls, men hon som skulle ha träffen fick förhinder och jag vill verkligen stötta vår lilla klubb. Den är rätt bräcklig, några på väg ur, inga nya i sikte och ett inte helt klockrent koncept. Alltid bjuda på soppa och dessutom alltid välja böcker i pocket. Spjärnar emot en aning i detta, försöker vidga ramarna, luckra upp formerna. Det kommer att bli ok, känns det som idag.

lördag 2 november 2013

The kladdkaka mm


Gick i mål, gjorde kladdkakan och den blev exakt så himmelsk som jag hoppats på. Tung, stark, mäktig med punchgrädde och massor av frukt. En bit och resten till frysen, och idag väntar nya äventyr.

Sprang i regnet, mannen försöker alltid få mig ur mitt mood men jag är som berget. Orubblig. Har jag bestämt en löptur blir det just den löpturen och ja jag är extremt oflexibel, det är jag väl medveten om. Iallafall drog jag på mig fula gula mössan för att synas i regnet och dimman och stack ut. När jag avverkar de där stegen tänker jag på allt och inget. Lite frukosten, lite livet, lite barn, kärlek, förväntan, ungefär om tillvaron ser ut. Blandning av allt, och när jag får det där fria blåset av tankar är det som bäst. Som hjärnans eget reningsbad ser jag det. Bitar som faller bort, faller på plats och blir till sanningar. Insikter.

Skorna blev blöta, tightsen och tröjan. Lite tjusningen med att springa i regn, att allt blir så obönhörligt blött. Nu sitter jag vid brasan, har ätit frukosten. Dagens aktiviteter är på låg nivå, långrunda med hundar, någon ska snickra (listerna, alltid de där listerna - varför är de alltid kvar när allt annat är klart?) och så ikväll middag på lokal.

Det där låter så annorlunda mot vad det kommer att bli. Gåsmiddag på gästgiveri mitt i ingenstans. En försenad födelsedagspresent, är lite nyfiken på svartsoppan. Alla varnar och fegar ur och ska välja alternativ förrätt. Jag tänker gå hela vägen. Tror jag.