torsdag 6 februari 2014

6. En dikt



Poesi är inte första valet för mig, men när jag tänker dikt är Tranströmer allt. För bilderna, dofterna och smakerna i orden. För de korta budskap som går rakt in, och tvingar mig att skärpa sinnet. Har berättat om min oförmåga att koncentrera mig på text, just nu är det svårt. Men i Tranströmer kan jag finna strofer som fäster i mitt medvetande, ord som ger innebörd och gör skillnad. Som här i Namnteckningar ur Den stora gåtan från 2004:

Jag måste kliva
över den mörka tröskeln.
En sal.
Det vita dokumentet lyser.
Med många skuggor som rör sig.
Alla vill underteckna det.

Tills ljuset hann upp mig
och vek ihop tiden.



2 kommentarer:

  1. Tranströmer har ingen given plats i min bokhylla.
    Det får nog bli ändring på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja men jag tycker det. Ge honom en chans. Fin ton tycker jag.

      Radera