fredag 21 februari 2014

Detta med orden och saknaden

Flera fina bloggare slutar skriva, och jag funderar på vad mina ord innebär för mig. Vill inte känna mig kringskuren och begränsad, men hur ska jag veta att de som läser gör det med rätt glasögon. Så svårt att ge av sitt inre och inte veta var det landar, men mitt beslut att vara öppen står kvar. Jag har så stor förståelse för dem som väljer att skydda sig, men saknaden är stor.

Idag dimma som filmjölk, duggregn och lera. Men fredag, och jag önskar att det ena ska balansera upp det andra. Att energin infinner sig och att det är en skicklig sköterska som ska sticka mig i armvecket, plus att jag kanske får en semla.

UPPDATERING: Fast ibland, som nyss när jag läste ngt gammalt jag skrev för ett slag sedan vill jag bara kräkas på skiten och sudda ut allt från den världen. Vi får se, och jag ska icke förhasta mig...

10 kommentarer:

  1. Nänä, nu slutar inte du också! Räcker med att jag ska sörja hedgehog och Livet just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, så sorgligt. Ibland tänker jag att orden bara är en upprepning, samma låt på repeat hela tiden. Men jag hänger i.

      Radera
  2. Hej! Vill bara säga att jag först läste din blogg när du precis skaffat din labrador och fortf bodde stan. Min labbetik kom till mig i den vevan och jag hamnade kanske hos dig genom hundgoogling :) Tyvärr blev hon sjuk och vi fick 7 år tillsammans som var ganska jobbiga och jag tappade bort din blogg.
    Hittade dig för ett tag sedan genom en annan blogg och blev så glad. Du har alltid något att säga som man tar till sig, inte bara för stunden.
    Varma hälsningar från Marie (med en ny liten hund bredvid sig)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir, så länge sedan med labbevalp och stan. Och att du fann mig igen, roligt!

      Tack snälla, fina ord och exakt detta gör att bloggandet fortgår. Ger så mycket, som vissa kallar bekräftelse. Jag ser det hellre som dialog och uppskattar verkligen kommentarer.

      Kram och ta hand om din lilla nya hund!

      Radera
  3. Håller med I will not. Men visst, när man läser gammalt vill man bara dö ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där känslan, rodna upp till hårfästet, får man bjuda på då...

      Radera
  4. Du ska inte sluta blogga. Hör du? Det är perfekt med en ventil och du skriver precis det du önskar själv! Jag gillar dina ord. Mycket!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja ventilen funkar ju, det vet jag. Och all pepp gör mig glad!

      Radera
  5. Jag vill inte heller att du slutar. Jag tycker om hur du skriver, finner det tänkvärt och känner att jag växer av att få ta del av ditt liv och dina tankar. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulle dig, att vi byter erfarenheter och växer md varandra är fint ju!

      Radera