söndag 23 februari 2014

I hundraåttio

Den här dagen, en av mina snabbaste hittills. Steg upp, åkte till spinningen, åt frukost och gick med hundarna. Nordic walking enligt Runkeeper. Stavgång var ju inte direkt fashion innan, och när man fattar att det heter nordic walking blir det ännu värre. Men jag gillar det, mer kraft och mer puls. Cirkulation i hela kroppen och aktivering av diverse ryggmuskler. Nog om träningen.

Sen har jag preppat för middag med två fina, har så sjukt dålig simultankapacitet att jag måste förbereda allt. Vi bor ju på landet, då bjuder man gästerna på eftermiddagsfika först och så middag sen. Vilket för mig betyder att allt med maten måste göras klart innan. Rödvinssåsen reducerades, rotfrukter skars och kött bryntes. Dessert. Dukning. Jag är så där måttligt road av old school middagsbjudningar, även om det oftast blir ett bra slutresultat. Men jag har ju en man, och jag lutar mig hämningslöst mot honom. Min lilla låda av grejer att fixa var väl cirka hälften så stor som hans. Städning, handla vin, blommor, plocka undan. Falkblicken, se över helheten. Allt detta mot mitt lilla. Ja jag är en lyckligt lottad människa...

Sköna timmar sedan, med mycket prat. Om det viktiga, om resorna, om livet och om allt som hänt sedan sist. Men bäst av allt är väl ändå stunden när gästerna gått? Sjunka ner i sofforna med det sista vinet i glasen, bara vara och känna att någon sorts kapacitet ändå finns där. En bra dag helt enkelt, med fint slut.

4 kommentarer:

  1. Först fika, sen middag? Hur länge ska man umgås egentligen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet, väääldigt länge...och är man hardcore lantis är det ju tårta och kaffe efter middagen också. Men så långt har vi inte acklimatiserat oss.

      Radera
  2. Jag minns kalasen när jag var liten (uppväxt med bondesläkt på landet, om än inte i Skåne) då maten följdes av kaffet och därefter grogg- och godisbord. Livat värre! :)

    SvaraRadera