fredag 31 januari 2014

Bäst att bege sig. Tåget går 06.21

Det har kommit snö i Stockholm. Trodde vi hade en deal om detta, tydligen inte. Och ska det vara så kan jag lika väl bege mig hem till Skåne, där det är massor med snö. Men med mitt spa. Ni kommer väl ihåg; Ystad Saltsjöbad eller Saltan...bästa stället att vara på när man egentligen inte vill vara alls.

För övrigt vill jag bara säga att det är slut med januaritramset. Nu satsar vi friskt mot februari, eller hur?

onsdag 29 januari 2014

När allt går min väg *jublar*

Heja snöfria gator, är sjukt nöjd med bytet fr tre dm snö o storm till bris och grusiga trottoarer. Stockholm levererar mitt önskeväder för januari, har massor av underställ med och springer imorgon bitti. Så sjukt skönt att ha fast mark under löparskorna och dessutom en massa roligheter planerade. Blir fint det här...

tisdag 28 januari 2014

Termostaten ur funktion

Sitter på tåget, glider genom vintern i min fårskinnspäls. Min trotjänare sedan femton år, gutefår. Vägrar ta av den, fingrarna stela och jag önskar bara värme. Hett te får duga så länge. Låt tåget gå hela vägen fram utan tjafs, längtar efter varma rum i ljus lägenhet och ingen mer snö...

måndag 27 januari 2014

Packat lite random, och råkar...(mockakjol är skitsnyggt ju)

Så, grejerna ligger i väskan. Ingen vidare tanke när jag packar för några dagar i Stockholm. Basen är alltid samma, svarta Acnejeans, ett gäng gråa t-shirts. Alltid detta. En ostruken skjorta, någon kavajaktig  sak som inte får vara för kavajig, en tjock tröja och träningskläderna. Ett par extra boots, springskorna. Neccessär och några hundprylar. Padda och laddare. Slut.

Spännande bloggning på måndagkvällen. Men en grej är iallafall lite smart. Man hittar en fin mockakjol på Blocket, den finns för avhämtning i huset bredvid där jag bor i Stockholm. Konjaksfärgad fr Filippa K i rätt storlek, och pang pang pang är affären i hamn.

I morse, genom vind och snö

Har man köpt kort får man slita på det, sådan är min lag. Yoga kl 8 och något som hette styrka/balans kl 9. Köra iväg i snöstormen kändes sådär, men jag sladdade in på yogan i god tid. Skönt start på dagen, lite mantrasång, levande ljus och lugnet. Men den där styrkegrejen visade sig vara att sitta på en pilatesboll och balansera med benen åt alla håll. Jag hade tänkt mer power, mer fart och mycket mer starka armar och ben. Kommer inte gå på den klassen igen. Nu sitter jag med frukost i magen och tusen myror i kroppen,  får bli ett hemmapass för att mota bort krypet. Som för övrigt är en förskönande omskrivning för ångest.

Är det olämpligt att skriva om sånt? Bör man hålla sådant för sig själv? Alla följer sitt hjärta, mitt säger mig att öppenhet inte är farligt. Jag kan inte låtsas, vill bara att andra ska förstå att ohälsa har tusen ansikten. Och att mitt ansiktes alla fina små muskler faktiskt är värda denna lilla uppmärksamhet.

söndag 26 januari 2014

Det där man inte riktigt fixar. Välj bort!

Man kollar olika bloggar, läser dem som är ens finaste bloggvänner och kommenterar. Vrider och vänder på frågeställningar, försöker närma sig med empati och egna insikter. Andra gör ju samma för mig, och jag älskar det. Föder mig på det, inte som att söka bekräftelse men få input från dem man känner ren kärlek flöda ifrån.

Sen finns det andra bloggar som jag inte nämner vid namn. Där distanslösheten till livet känns som hårda slag i magen, för den som inte är där. Jag borde lära mig att sålla bättre. Samla ihop kärleken jag får av alla er bästa, och lägga resten av min energi på livet som pågår.

lördag 25 januari 2014

Går ju bra för mig

Ätit frukost, med sällskap. Smoothie, rågbröd, skinka, ägg. (Orka skriva om kaffet, blir hur tjatigt som helst.) Iallafall gjorde jag smoothies på spenat, persilja, ingefära, avocado och citron, plus vetegräset. Toppade med hallon och jag älskar sånt. Surt, kallt och kan ätas med sked. Min man var inte lika förtjust "gillar inte juice som är så här grön och tjock". Försökte förklara att det inte är juice, att det är grejen att få i sig gröna nyttiga saker. Lära gamla hundar sitta, hur svårt liksom? Går ej.

Gjorde en Veronica Maggio-lista på Spotify sedan, har älskat henne sedan Havanna Mamma och bästa idag att vi bokade biljetter till spelningen i Göteborg. Den sortens guldflingor att strössla med är de bästa. För övrigt har jag mer av det där guldet i rockärmen just nu...stay tuned, nästa vecka blir härlig.

fredag 24 januari 2014

Fredag har en egen klang



Har lite skönt tråkigt, slötittar på På spåret och känner mig oengagerat nöjd. Tar selfies och försöker förgäves få med taxarna på detta. De där två vill inte medverka alls, sover på den fula fleecefilten på mina ben. Dricker kaffe och ska hämta skålen med nötter. Alltid samma, rostade saltade cashew. 

Har inga problem alls att vara ensam en fredagkväll, enda som jag inte vill är kylan under täcket. Hatar när mannen inte finns där och värmer. Ingen är kallare än jag, duntäcke, filtar och pyjamas räcker inte in i märgen på mig. Han kommer sent sent och då är jag där, väntar uppe med levande ljus och eld i spisen.

Man pushar sig själv, det måste gå

Lägger mycket energi på att tänka ut vad jag ska äta. Sugen på till frukost? Ligger i sängen och funderar. Ältar. Hur svårt liksom? Kaffet vill jag ju alltid ha, och oftast ett ägg. Grötspåret eller mackan,  försöker känna efter eller egentligen inte. Vill ju bara ha till rutinen, utan att överväga.

Idag tänkte jag gröt, funkade en halv tallrik sedan tog det tvärstopp. Och varför ens berätta detta undrar någon, själv tänker jag att ärlighet är bra. Till och med det bästa för att få förståelse, och perspektiv på sina egna tankar.

Nu står tallriken där och stirrar uppfordrande, tredje koppen americano fixad och några bitar sharonfrukt i en skål. Jag ska hela vägen in i kaklet, säger till mig själv med sträng röst att springrundan ställs in om inte min föresats lyckas.

torsdag 23 januari 2014

Vinterjäveln

Och idag åker jag ner och fikar igen, med min hundkompis. Sätter på mig tretton lager kläder, och uggs på fötterna för på det där fiket är kaffet visserligen gott men det är något så otroligt kallt där.

Linne, t-shirt, lånärmat, cashmerekofta, dunväst, stor halsduk, fårskinnspäls (tar jag ev av mig), jeans, dubbla sockor och uggsen. Mössa. Sen kan man hålla värmen en stund iallafall. Och så snacka snacka snacka, och tänka lite smarta tankar. Alla organ jobbar tillsammans för att hålla fryset borta...

onsdag 22 januari 2014

Dagen i bilder




Ingen har missat att jag skaffat mig en ny lounge att hänga i, och jag kan säga så här: har aldrig varit nöjdare med att självmedicinera så här. Januari viker hädan, och jag får massor av energi. Och idag  sprang jag längs stranden in i skogen och så tillbaks. Härlig slinga med skummigt hav och barrskog och alla dofter däremellan. Blev inte så långt men i skönt flow, och så ner i bassängen och simmade några längder i varmt vatten. Underbart, underunderbart och bastun....åh jag är såld. När det dessutom serveras obegränsat med nötter och frukt, kan det vara bättre?

Listar dagens viktiga

Har alltid velat säga att jag är ett busy bee. Händer så sällan, jag menar hur upptagen kan jag vara egentligen? Men idag, se bara min lista:

-långrunda med hundarna, efter ca tusen dagars storm med idag bara måttlig vind
-storfrukost för laddning av depåerna
-litet fika med vän i byn
-springa på stranden och därefter spaet
-och sedan ska den där jäkla kycklingen stekas som jag helt överilat köpte häromdagen

Sedan får man hoppas att det finns lite ork kvar att äta upp den också, med morötter i apelsinvinaigrette och massor av persilja. Applåder och lyckönskningar på det?

En annan sak som inte alls har med detta att göra är att det nu är ljust hemma hos oss i Skåne. 07:39. Lite bra det med.

tisdag 21 januari 2014

Kakmannen



Jaha, där sitter han och äter en semla. Vill dela den med mig, som om nattens lilla äventyr inte var på riktigt. Tackar nej, tanken på vispgrädden som gifter sig med mandelmassan känns inte helt ok trots allt. 

Lätt fånget snabbt förgånget



De där uttrycken man hör och sällan ser användningen för. Men detta, "lätt fånget snabbt förgånget"? För visst heter det så? Och visst passar det jättebra idag? Jag menar, den där maggrejen är borta, jag har druckit kaffe och är så himla träningssugen. Allt tillbaka till det vanliga. Och den rena dödsångest jag kände i natt har jag glömt. Men fy farao, har aldrig varit så nära döden i min känsla. Stod inte ut i mitt eget skinn - ja men släpp det nu, glöm och gå vidare! Var det inte det uttrycket sade???

Någon (kan ha varit den alltid så sanningsenliga Pernilla) ansåg att sjukan berodde på bastu. Bah säger jag. För imorrn ska jag dit igen, simma lite efter springet, basta och hoppa ner i den där iskalla lilla poolen. Lite så funkar jag. Köper jag ett träningskort ska jag maximera, och när jag frågade om det fanns några begränsningar i hur mycket man kan utnyttja även spadelen sa tjejen i receptionen att de minsann aldrig hade behövt sätta sådana regler. Det var innan de sålde kortet till mig.

Nu är jag pepp pepp pepp, så där som man blir när man skådat döden i vitögat och sedan fått sin första kopp kaffe. Tjatar jag? Hör jag att repeatknappen fastnat? Kan vara, men jag känner iallafall livet i mig och det är fint.


Och ibland blir man sjuk

Slutet gott allting gott? Men om slutet inte var så gott då? Om slutet på dagen till exempel innefattade magont och kaskadkräkning. Hur blir egentligen allting då?

Jag ska aldrig aldrig mer säga att jag har den där genuppsättningen som gör mig immun mot VKS. Alternativt äta en bakelse som min guldman gav mig för att vara snäll. Hur fel kan det gå liksom?

Nåväl, jag är inte den som deppar ihop för en liten släng av något. Idag har jag bytt ut allt som heter kaffe mot te, i övrigt allt annat lika. Peppad som fan.

måndag 20 januari 2014

Och en liten dagens


Blöt baddräkt och trassligt hår

Var ett par stycken som tyckte jag var klok som stannade hemma idag. Tyckte jag med tills jag bara reste mig och åkte iväg. Trotsade bonden och hans traktor och drog. Och gick det bra? Yes det gick så himla bra, både med snövallarna på vägen och simmet i poolen. Finns det en anledning till att jag har fyrhjulsdrift så är det för att jag alltid vill kunna tugga mig igenom snön. Lyx och säkerhet.

Den stora lyxen idag var annars att jag köpte träningskortet, som också ger full tillgång till mysigaste spaet. Älskar bassängen med varmt vatten, heta bastun, vilstolarna med utsikt över skummiga havet och den lilla iskalla kallvattenspoolen. Och ångbastun.

Kombinationen av träning och avslappning är den bästa. Och att det ligger några skapliga löpslingor i närheten gör inte paketet sämre. Ikväll är jag mycket nöjd.


Stryka streck, gå vidare och försöka sig på ett leende

Hade en mycket bra plan för dagen. Besöka ett spa, bada, bubbla, basta och värma upp den här kroppen in till märgen. Jag säger det igen: mycket bra plan. Tyvärr ser läget inte vidare bra ut för detta. Blåser exakt som igår, och bonden som plogar stoppade mig när jag gick kortaste svängen med hundarna. Och då ska man veta att den mannen aldrig pratar i onödan. Budskapet var helt entydigt. Ta inte ut bilen idag. Absolut inte åka uppåt, och inte neråt heller. Stanna inne.

Ja men hallå. Jag stannade ju inne igår också. Orkar inte mer inne. Hatar att inte kunna välja. Vill gå på spa, vill bli varm, vill kunna välja väg själv. Man hör ju det gnälliga tonfallet här, och visst jag vet att det är ett lyxproblem. *Tänker*

Och det finns lösningar: klä mig varmt här inne, tända ljus och starta tankeverksamheten. Har ca 13 appar med bra meditationsinput, har kaffebönor så det räcker och ström idag. Finns program på Play jag vill se, och jag vet att jag kan släppa mina tankar fria. Nu fokuserar jag på de goda alternativen.

Ska andas in och andas ut, räkna ner, strunta i tid och rum. Ge mig själv den här dagen av utrymme för själen. Och ok, kalla mig pretentiös och hemmaterapeut, men jag söker lösningar och jag ska finna.

söndag 19 januari 2014

#skönasöndag

Före frukost tog jag en liten promenad, ville känna på vädret. Ibland känns allt så annorlunda när man jämför insida och utsida vädermässigt. Inifrån ser jag ju att det viner runt knutarna, att snön driver och att alla grannar som har hjullastare är ute och luftar dem. Så man fattar ju lite hur landet ligger. Men det hindrar inte att känslan kan vara helt annorlunda när man väl sticker ut näsan. Låt mig säga så här: Idag var känslan exakt på pricken ute som inne. Skitkallt, halt, blåste så att jag halkade omkull. Måste ha sett väldigt skoj ut, en michelingubbe i varseljacka, täckbrallor och kängor som bara gled helt handlöst ut i åkern. Intrasslad i gåstavarna.

Och inte nog med det, mötte en man som skulle stanna och säga något. Eftersom jag är hyfsat artig stannade jag också, plockade ur lurarna i öronen och väntade mig väl någon sorts viktig info. Det var fel fel fel. Kommentarer om stavar utan skidor får mig att vilja slå. Hårt, jättehårt.

Har jag förresten nämnt att jag har lite kort stubin dessa dagar, när jag fasar ut min medicin?


The chickens come home to roost

Såg The Wolf at Wall Street nu ikväll. Den var lång, Leonardo levererade och det var onödigt mycket naken hud exponerad. Och drogerna, har svårt med drogromantik. Vill att det alltid ska vara lätt att genomskåda positiva effekter av ett rus. Ungefär så tyckte jag, men en sak kan jag fastna för. De här utttrycken som sällan översätts, bara gås förbi och som ändå bär en stor betydelse. 

Och sannerligen de där kycklingarna blev väldigt välgrillade på slutet.

fredag 17 januari 2014

Perfect cheese match

Måste ha varit någon mening med att jag inte kunde sova i natt. Sova på dagen kan jag tycka är underskattat. Jätteskönt är det. Bra sätt att piggna till, och bra för att mota bort eventuellt dåligt mående.

Har gått in i fas två av nedtrappning av medicin, vilket ger samma känsla som i inledning av fas ett. Kryp, mer ont, rastlöshet, plus en extra dos argsinthet. Kul fru liksom. Men jag har ju tur med min man. Han är på riktigt gjord av guld. Och en annan sak som är bra är att han inte gillar mögelost. Vilket jag ju gör, så allt mögel till mig och han tar resten. Utom kittost, för den gillar han inte heller och den råkar vara min näst bästa ost. Kolla här för ostporr!

Kan man inte sova så

Nä det gick verkligen inte. På grund av myror i benen och snöstorm. Och nu också för att jag gick upp och började läsa i tidningen Topphälsa. Ett råd: läs inte den tidningen. Så så tråkig, och det värsta är att jag inte ens kommer ihåg vad jag skulle få för grejer för att härda ut i tre nummer. Kan ev ha varit en bodylotion, en fin grön necessär och en yogadvd. Rafflande fortsättning följer, om ett halvår eller så.

Varför tar det alltid så lång tid att hosta upp de där premierna? Man kan ju undra.

torsdag 16 januari 2014

Jag är ju inte med i utmaningen men...



Alla visar sina sovrum. Jag visar mitt. Voilà. Från en dag när solen sken och ingen snö hade fallit, och jag fortfarande hade några sidor kvar av Lena Andersson-boken. December kanske? Gillar det där rummet mycket, ljuset och utsikten förstås. Det enda som är dumt är snedtaket som jag alltid stöter i om jag går upp på natten. Fan, det gör uront att slå i en axel eller huvudet bara för att man inte har koll på det rumsliga.

onsdag 15 januari 2014

Hej Frolic, nu botar vi januarikoman




Inte bara mina egna slukhål som stjäl energi. De fysiska hålen i min grusväg, har ni någon aning om hur sjukt jobbigt det är att forcera dem? I morse försökte jag mig på intervallträning. Bor ju mitt i intervallernas mecka, men det räcker med backarna. Vi behöver inte hålen också. Efter en timmes hoppande fram och tillbaka kände jag att enough is enough. (Förresten, är det ngn som irriterar sig på att jag blandar in engelska uttryck? Jag framhärdar dock.)

Kvar att göra är doggy walking. Men det gör jag till en lugn passivitetsträningspromenad med klicker. Betyder typ gå tjugo meter, stanna, skapa kontakt, belöna kontakt - här kommer klickern in, gå tjugo meter, stanna, kontakt osv osv. (Här hör jag en kör av läsare gäspa unisont.) Funderar även på att lägga in att träna "hopp över hål". Tax med extremt låg markfrigång blir annars mycket blöt under magen.

Tröttare än så blir man inte i mitten av januari. Vilket ju bör vara bra. Botten är nådd: Alla tänker så, ok?

tisdag 14 januari 2014

Trött på detta eviga mörker

Och när jag ändå är på g. De här slukhålen där energin bara *slurp* försvinner? Varför liksom?

De här strukturerna våra hjärnor skapar åt oss, de här mönstren som i den bästa av världar ska ge trygghet. Men som tyvärr allt som oftast äter upp all energi som jag stoppar i mig. Mycket dumt att hjärnan söker mönstren som är mer destruktiva än uppbyggliga.

Bara därför ska vi ha finfrukost i morgon bitti. Bryta rutinen på en onsdag är bra. Pocherat ägg, lax och fruktsallad. Kaffe. Mannen, mellanungen och jag.

Godisråtta

Mellanungen på snabbvisit ju. Han gör en stor insats, äter upp alla lussebullar i frysen och har nu satt tänderna i pepparkaksdegen från i julas. Att grädda tycker han är överkurs....kul unge det där.

Kamera

Nu har jag pratat om det så mycket. Varenda kotte vet om att jag ska ta tag i mitt fotograferande, på ett i mitt tycke hyfsat kreativt sätt. Har en finkamera, en cool Olympus OMD med en manual som en redig telefonkatalog och ganska totalt ogenomtränglig för en halvt dysfunktionell person som jag. Flera fina objektiv, väskor, självutlösare och ditten och datten. Jag blev trött och kom på en genväg till att bemästra bild.

Köper en begagnad kamera - en Nikon - som kommer med utbildning. Kamera plus kurs, det känns som en fruktbar kombination. Säljaren då? En galet smart, mogen, rolig och fin vän som ger allt.

Har jag tur? Ja, jag är född att upptäcka sådant då och då. Och jag vårdar känslan väl.

måndag 13 januari 2014

Alla fula böcker, och allt som är fint i livet

Den där utmaningen, som alla utom jag har antagit. Herregud så mycket fula böcker det finns! Och fula väder. Det är det också relativt gott om. Utom idag hemma hos mig, sol, -2 och ingen vind.

Ska gå på stranden med hundarna och mellanbarnet som överraskade och kom på blixtvisit. Så mysigt med dessa unga vuxna, som ändå är ens barn. De gör gott kaffe till mamman och vill sällskapa. Och sedan vill de gå på bio och äta sushi, vilket också känns fint.

söndag 12 januari 2014

Laddat batteri på X2000



Har haft en underbar helg som innehållit så många fina möten. Har träffat tjejer som bara delat med sig av sig själva och givit mer än jag kan ta in på dessa dagar. Och jag funderar på detta med att vi ofta diskuterar i termer av att kvinnor har svårt att tygla sin avund mot sina medsystrar. I det forum där jag varit har jag bara känt stor acceptans och mycket värmande intresse. Sådant ger ringar på vattnet tänker jag mig, och att blotta sina svaga punkter behöver inte innebära fara. Jag står här nu - eller sitter på tåget - och känner så starkt att jag kan vara mitt sanna jag och låta kärleken till mig själv gro i den jorden.

Lite mer konkret har helgen innehållit galet mycket skratt, prat och god mat. Nya bloggvänner, gott kaffe och trevliga göteborgare. Dessutom sol. Hur toppar man detta? Jag kommer iallafall att låta intrycken smälta, gå med hundar, springa en sväng och hänga i min soffa. Vila kan vi kalla det. 


fredag 10 januari 2014

Hopp

Efter förmiddagens extremt tuffa samtal fick jag lite fredagskänsla ändå. Blev bjuden på mysigaste lunchen i Lund. Klostergatans Vin & Delikatess levererar alltid och sällskapet - min fina fina man - gjorde att jag inte tappade all fart. Är ändå så glad och tacksam att jag kan vända det svåra till något som ger möjlighet att växa. Och att jag fick den godaste gravlaxen med extremt lätt stuvad potatis till.

Nu ska jag köra ett träningspass, packa min väska för helgresan och så landa i nuet. Naturligtvis ingår i detta att processa mina insikter, men jag säger till mig själv att jag inte behöver gegga mer just idag. Allt finns kvar på måndag, ingenting försvinner för att jag blundar. Men jag kommer att kunna vila ifrån det något dygn, och jag kommer att bli styrkt av det.




torsdag 9 januari 2014

Plus och minus



Ja, så är det. Fredag i morgon och jag har en riktigt jobbig sak inbokad. Inte någon banal mammo eller gyngrej, det är inget äkta minus om jag får bestämma. Nä längre in ska det rotas, och rotas med ord så att säga. Jag är rent ut sagt skiträdd för detta, kan inte fokusera på något annat just nu. Därför lägger jag ut drösvis med bilder på Insta, kommenterar på diverse bloggar, och har till och med dammsugit. Och tvättat. Det är skarpt läge.

Att ärligt berätta? Att erkänna att varje dag känns som en hopplöst svår Rubiks kub att lösa? Det är vad jag kallar en utmaning. MEN JAG SKA GÖRA DET, OCH DET SKA BLI BRA. MÅSTE.

Plus då, för det finns också. Helgen. Helgen. Helgen. Ska åka till Göteborg och träffa några fina människor och bloggare. Tvekade om orken, kände dock en avslappnad energi och fina vibbar. Det är ju allmänt känt att just bloggare är en särskild sorts härliga människor som både kan överraska och bekräfta. Om jag ser fram emot detta? Ja, verkligen. Och så himla nöjd över att jag bokat in en massage också på mitt hotell.


onsdag 8 januari 2014

Nåt sånt här...#countrylife



Inte för att jag tror att så värst många vill se utom hon då, men jag tog en sväng i skymning och såklart åkte bästa jackan på. Pannlampan behövdes inte, täckbrallorna drog jag på sen. Och skorna, jag glömde ju, mina bästa Lacrosse gummijodhpurs. Alltid sköna, alltid varma och tyvärr alltid fula.

Jo så här är det; inte utan min varseljacka

Jag bor på landet, vi snackar riktiga bonnlandet och har gjort så sedan 2008. Under dessa år har diverse saker presenterat sig som helt livsnödvändiga:

Varseljackan, den varma stela plastiga. Fulaste plagget någonsin, men du syns. Och det ska vara högsta varselklass. Så kan du lugnt promenera ut i beckmörkret, och ingen kan missa dig. Den är till och med så reflekterande att jag blir bländad av mig själv.

Pannlampan är också mycket bra. Hitta till brevlådan utan, det går icke. Hundpromenad i skog på kvällen kräver också ljus. Rusta, Clas eller Biltema typ. Säkert fem stycken olika hänger på en krok i hallen.

Kängorna, de höga fr Lundhags. För jag går över leriga åkrar, i djupa diken och snårig terräng.

Täckbrallorna. Typ som man hade som barn i bävernylon. Ungefär sådana, inget flashigt skidmode bara tjockt michelingubbestuk. Utan dem fryser man rumpan av sig.

Tollorna - jag fattade så klart inte vad det var, tills någon snäll förklarade att de pratade om träskorna. De där fulträskorna man sticker fötterna i när man bär ut soporna typ. Året runt, dålig passform och spruckna i skinnet.

Så snygg är man på landet. Dock försöker jag undvika att ta på mig hela kitet samtidigt. Det blir liksom för fult, och ska du bara välja en sak är varseljackan given.

tisdag 7 januari 2014

Vilken bra dag, har till och med ett blogguppslag

I morgon ska jag berätta om utrustning man måste ha på landet. Kalla det eventuellt gärna cliff hanger. Säger eventuellt, för jag är inte helt säker på att det blir väldigt spännande. Nu god natt.

En känsla av normal - yrsel och smärta under kontroll


Tisdag idag, klockan tickar på. Jag lyckas minuter i taget känna bra saker, och låter min frukost ta tid. Tittar på bilder från i höstas. New York, min bästa stad, och tänker att lyckokänslan i mig då fortfarande finns kvar i kroppen. Skillnaden mellan då och nu är ökad medvetenhet. Det är bra, mycket bra.

måndag 6 januari 2014

Sista dagen

Idag säger jag hej då till två saker, den ena en av de vackraste jag vet och så den tröttsamma julen. Börjar med julen, ner i kartonger, upp med allt som bor på vinden. Ingen saknad, bara lättnaden över att ta tillbaka djupa fönsternischer och breda golvplankor.

Det vackraste är lite mer problematiskt, vår dotter åker tillbaka till Stockholm. Hon har tentaperiod som alla andra, och vi har ändå fått ha henne här i två veckor. Lyxen i att umgås, det är julens uppsida. Men idag går alltså tåget hem. Tjocka böcker, dator, två megaväskor och en låda sushi. Ungefär det baxar vi gemensamt iväg.

Trösten - om än blek - är att jag får tillbaka utrymmet i mitt badrum...

söndag 5 januari 2014

Kryper i benen. Kan bara springa, inte stanna.

Men det är sant, på riktigt. Måste skriva lite om detta ändå, om hur kroppen fungerar när man tar bort en medicin man ätit länge. Trots att jag visste hur svårt det skulle vara att leva utan, men när effekten ändå uteblir är det ju ändå meningslöst?

Så jag trappar ner, allt enligt min doktors rekommendation. Ja inte att sluta, för det inser hon kommer att innebära en besvärligare patient. Men när patienten ändå framhärdar,  och tar beslutet är det hennes skyldighet att hjälpa till. Så efter en veckas nedtrappning har jag ben som kryper, yrsel värre än när jag hade hjärnskakning och tankar som känns som att jag inte producerat dem själv. Konstiga tankar om konstiga saker. Och en huvudvärk som är orimlig. Livet skulle väl inte vara enkelt?

Det finns ju som bekant en sak jag alltid mår bra av. En sak som ger mig en lyckotopp, utan att kräva någonting i utbyte. Stavas springa, och idag springa långt. Sprang i dimman, med röd mössa och reflexväst. Nerför backarna och sedan bara fortsatte jag. Krypet i benen kände jag inte alls av i medelfart, så fort jag drog ner tempot däremot kom både krypet och yrseln tillbaka. Efter två mil hade jag inte lust att bråka med benen mer, och lade ner löpningen för idag.

Och eftersom jag ändå skriver om detta kan jag lika gärna fortsätta. För faktum är att gåtans lösning är just detta. Ersätta en substans som hjärnan vant sig vid, med en annan som kommer av fotsulor som nöter asfalt, som parerar grus och som snubblar över rötterna i skogen. Varm dusch efteråt, och lång lång stretch. Jag är glad att jag hittar medel att handskas med livet, och att jag dessutom löper över hinder efter hinder med smärtan under kontroll.


fredag 3 januari 2014

Drottningen på plats

Efter schack matt har jag inte skrivit en rad. Några blev lite oroliga. Söker inte uppmärksamhet för dåligt mående, vill bara ge mig själv chansen att andas lite extra djupt och hitta en hållbar väg.

Där ungefär är jag nu, med fullt fokus. Ta hand om er, ses snart igen.