måndag 31 mars 2014

Dubbelt i allt

Dubbel espresso gånger två. Mitt eget kaffe smakar förstås bäst.

Är hemma sedan i går kväll, har sprungit i trapporna med grejer hela dagen. Försökt packa upp, hänga in, sortera undan vinterjackorna. Tvättat. Ställt tretton par boots i groventrén, varit och handlat mat. Laddat batteriet med sol och lugna andetag. Ett av de svåraste förhållningssätten är just detta att inte jaga upp sig för allt som komma skall när varvtalet redan är för högt. Livet är ju så, nya uppgifter tillkommer att lösa och gamla måste omprövas.

Har haft några verkligt tuffa veckor nu, med mycket att ta hand om på bortaplan. Styrt upp med hundpassning, planerat och strukturerat och blivit låg av all denna bortforslade energi. Rastlösheten som jag inte kan hantera och ett helveteshumör jag skäms för. Men när jag ser på min situation ser jag både frågorna och svaren, och jag försöker förhålla mig med acceptans till den person jag är.

I morgon kommer mina föräldrar ner till Skåne. Planerat sedan länge, vilket mina tre stockholmsveckor inte var. Nåväl, de kommer och älskar att vara på gården. Sitta och titta på utsikten, läsa, leka med hundarna. Jag ska verkligen ge dem allt, gillar att de fogar sig i vårt tempo och bara följer med i rytmen.



fredag 28 mars 2014

Min sanning / happy happy med liten underton

Kort om detta, min sanning är att fysisk aktivitet är bästa medicinen. Baksidan med detta är att överdosering kan förekomma, vilket leder till mindre önskvärda konsekvenser. 

Jag skriver lite om detta nu, för hälsohets ska inte underskattas. Myntets två sidor som aldrig kan förenas i en sanning gällande alla. Och balans har aldrig varit mitt ledord. Tippar lätt över, och har tusen gånger lovat att ett träningspass om dagen räcker. Men i löftet ingick visst inget om snabba promenader? 

Hursomhelst, idag väljer jag att fokusera på en fin eftermiddag. Afternoon tea är aldrig fel, och eventuellt behöver jag det där glaset champagne också. För att liksom toppa det hela. Och jag kommer att bära en t-shirt med neontryck, för alla som antecknar. 

(När jag nu läser vad jag skrivit inser jag att detta att lyckoupplevelser ev behöver förstärkas ytterligare - som att beställa det där glaset champagne - inte är helt enligt regelbok för hantering av sin vardag. Jag skiter i vardag idag, för idag ansluter guldmannen till storstan och sen är det HELG.)

onsdag 26 mars 2014

Kunde ju tänkas

att det skulle finnas massor av tid att blogga de här dagarna. Det finns ingen tid alls. Jag går hundpromenader med två lantishundar, bakar chokladtårtor till mammas kalas, förbereder för en middag med familjen, handlar mat, gör diverse ärenden av typen åka till Waldermarsudde för att köpa speciella servetter. Så nej, tid över finns inte. Okej jag tränar lite också och träffar ett par vänner. Men blogga och hinna läsa och kommentera hos alla mina fina bloggvänner? Nej, och jag orkar inte ha dåligt samvete heller. Det får vara så nu, och jag måste lämna det därvid.

När kvällen kommer är jag så trött att jag bara vill sova. Går en snabb pliktrunda runt kvarteret med hundarna oh dör sedan där under duntäcket. Ha tålamod med en trött människa, jag reser mig och kommer tillbaka. Gör alltid det, bara jag ger mig tiden.

lördag 22 mars 2014

Sköna sköna dag



Ena natten en timmes sömn, nästa elva. Som jag föredrar elva, och ett lagom löppass på det. Ooops. Lugn fin frukost, promenad med hundarna i stan och en mycket mycket fin vän att hänga med. Något glas vin, prat i massor och den där förtroligheten som i sällsynta fall uppstår. Jag älskar verkligen att spendera tiden med dem där ärlighet är nummer ett. Att kunna visa 100% av den jag är och få acceptans, klokhet och värme tillbaka. Behövde bara fara till Stockholm för det, hade kunnat åka hela vägen till månen annars....

fredag 21 mars 2014

Guldbruna ögon


Sitter på tåget, har sovit en timme i natt. På riktigt. Till slut gick jag upp, plockade ner grejerna jag bråkat med min hjärna för att komma ihåg, stängde igen min resväska och gick och la mig på min yogamatta. Gjorde Yoganidra, yogisk sömn, vilket iallafall ger kroppen vila. Sinnet ska vara vaket och aktivt följa ett mönster. Bättre än ingen sömn, men en timmes Yoganidra ersätter knappast en natts sömn. Är en helt annan sak, inte bättre inte sämre inte utbytbar. 

Är glad att jag gjorde håret igår. Blont piggar upp, lyfter mig ett par centimeter från golvet. Och det behövs...

torsdag 20 mars 2014

Sol ute sol inne



Man åker in till stan, äter frukost på café och går i solen bort till frisören. Tre timmar senare är allt fixat. Håret ekologiskt slingat med en lera och klippt med en sax. Och jag är så nöjd. Min salong är bäst helt enkelt. Vänlig mysig stämning, frukt i en skål på bordet och en stor plåtburk fylld av så där underbart nästanutblommade tulpaner. De jobbar bara med ekologisk hårvård, alla produkter är rena och inget doftar ammoniak. Dessutom har min frisör och jag klickat ordentligt, hon är en person som är allt igenom behaglig och sprider en lugn energi omkring sig. 

Resten av dagen har jag ägnat åt att packa min Stockholmsväska och att snofsa till stortaxen som hänger med mig i morgon på tåget. Glad känsla i kroppen nu.

onsdag 19 mars 2014

Och vinnaren är bresaola

Igår sa jag att jag inte är morgonpigg, kanske stämmer det. I morse vaknade jag halv fem, klarvaken, ensam och med rastlösheten i kroppen. Tittade lite på SVT Play, kokade te, tände ljus. Betalade räkningar och väntade på dagen.

Nu är klockan tio, jag har gått långrunda med hundarna och ätit frukost. Och funderat klart på vilket som är mitt favoritpålägg just nu. Stod mellan rökt lax och bresaola. Det senare vinner på målfoto.

Dagen fortsätter nu...

tisdag 18 mars 2014

Supernattsvart mot gråmelerat, high five trots allt

Tänker mycket, för mycket säger vissa. Tankar som tynger och sällan drar åt rätt håll, suger energin ur dagen och målar dunkla bilder. Hur jag tacklar detta? Jag söker ljuset och försöker vara öppen med mina demoner. Gör det som frigör endorfinerna, det där jag inte skulle prata så mycket om. Men faktum är att kroppen som motgift till tanken fungerar ganska bra.

Spinningen igår, det var diskotema och den peppen när alla skrålar med i sköna 80-talspärlor. Mycket bättre medicin finns inte, och vi var ett helt gäng som svävade ut ur salen trots ben av gelé och svetten rinnande. Urdruckna vattenflaskor och breda leenden, härligt.

Jag försöker bevara den känslan i kroppen, och lyckas faktiskt plocka fram den när jag kommer ihåg. Lite av mitt problem sitter i svårigheten att behålla fokus just på verktygen, måste verkligen påminna mig om vad jag kan åstadkomma med tankekraft. Och den fysiska smärtan, hur står det till med den? Tack, den sitter som en fondtapet i mitt livsrum. Jag känner den, och jag flyttar den utanför kroppen. Återigen tankens makt. Allt annat är en omöjlighet. Punkt.

Dygnet 24-7

Jag tror alltid att jag är en morgonmänniska, beskriver mig gärna så och berättar hur jag älskar att gå upp tidigt tidigt. Men jag vet inte. Vaknade nyss. Klockan 10:15, och eventuellt kan inte detta klassas som morgonpiggt.

Kanske finns en förklaring i gårdagskvällen. Var på ett fantastiskt kul spinningpass med diskotema, pratade ganska länge med en trevlig kvinna efteråt och orkade inte jäkta. Sen när jag körde hem vilket brukar ta ca femton minuter, hamnade jag bakom en kolonn av långlånga fordon med eskort. Deras maxhastighet genom tre rondeller osv var väl ca 10km/h och det var bara att andas igenom det hela. Resan hem tog mer än en och en halv timme, och min sena middag blev förstås ännu senare. Instagrammade mitt kvällskaffe vid 23:30.

Älskar nog att kunna äga min tid. Att inte känna mig inrutad får mig att bli mer flexibel. Men det är även lite dubbelt, för i friheten finns även ett uns av saknad. Rutin kan ge stabilitet, stabilitet kan ge trygghet och jag är inte i det hjulet längre. Kan jag skapa mitt eget hjul? Där i denna fundering behöver jag vara ett slag idag.


måndag 17 mars 2014

Catching up


Sitter vid köksbordet med solen som strömmar in, ute blåser halv storm. Pilkorgar, gåstavar och hundleksaker lever sitt eget liv på innergården. Huset står ju stadigt, men blåsten äter sig igenom trossbottnar och fönsterfoder. Filt lindad runt kroppen och mer varmt kaffe. Inget passar bättre än att beta av mina surdegar, ringa samtal, fixa bankgrejer och känna en smula effektivitet. Hundpromenaden kommer att reduceras till ett minimum och sedan ska jag fortsätta värma mig inifrån och ut i fingerspetsarna. Och eventuellt titta på bilder som denna, med ganska mycket sommarkänsla i:

Ses i bloggarnas paradis - kom igen nu, det blir kul!



Om hundar var välkomna på bloggträffen hade denna lilla goding definitivt följt med. 
Men tyvärr, hon stannar hemma och jag går istället.

Du glömmer väl inte bort att anmäla dig till vårens roligaste bloggevent? Stockholm 17 maj med idel underbara människor, vissa som bloggar andra som läser. Huvudsaken är att vi alla delar detta forum!


Svar till bloggtraff140517@gmail.com

Och livet rullar på

Sov till nio, hade en vag känsla av vakenhet vid sju när mannen pussade hejdå. Åka till ett vårvarmt Madrid några dagar unnar jag honom verkligen. Sitta på ett kafé mellan möten och dricka en cortado. (Allt i mitt liv handlar inte om kaffe, även om det kanske tycks så.) T-shirt, pilotglasögonen på näsan och den höga pannan värmd av solen. Vi pratade om det igår, att de små stunderna ger så mycket bara man är beredd att ta emot.

Här hemma har jag ätit gröten och läst lite tidning, pratat lite i telefon och gjort ingenting. Jag behöver det så mycket nu, batteriet står på laddning och jag bara är i mitt eget lilla universum.

söndag 16 mars 2014

Inte snyggaste bilden i rullen



Struntar i detta just nu, att bilden är tafflig, tjatig och ja trist. Men det den förmedlar är bra. Riktigt bra. För den säger att jag fått fin frukost av min guldman och att brasan är tänd och att hundarna snarkar.

Dagens plan är boostning på hög nivå: skogspromenad, styrkepass (för att jag insett att jag måste ha styrkan för att klara mig och för att det är skitkul och peppigt som sjutton) och så middag på lokal. Rött kött har jag inte ätit på guvetnär, äter mest fisk och grönsaker. Men ikväll blir det alltså kött

Jag behöver blicka framåt nu och planera, för veckorna som kommer är fyllda med Stockholm. Vilket är trevligt men i ganska stor mån dränerande på energi. Födelsedagsfirande de luxe, festförberedelser och vänner att äntligen få träffa. 

Detta med perspektiv är ändå ganska svårt. Nuet är ju där man vill vara, men att se på framtiden och det den erbjuder kan jag inte bortse ifrån. Jag tänker på att vara i nuet är allra viktigast när det även krävs engagemang i framtidsperspektiv. 

Förstå mig rätt här, jag ska vara i nuet varje minut hela vägen in i framtiden. Ungefär så ser jag strategin framför mig, jag ska tänka good enough och vara generös i tanken om mig själv.

lördag 15 mars 2014

Sthlm vs Skåne

Det här med att säga att "du ser trött ut". Vad tycker vi om det egentligen? Vad svarar man, utan att tappa det sista lilla kornet av energi?

Vet ju om att jag är trött, vet om att jag inte har laddat batteriet något vidare denna vecka. Nu gäller det istället att se framåt tänker jag. Prioritera. Sömn. Mat. Syre. Kärlek. 

På väg hem nu, allt kommer landa på rätt plats. Som det måste vara, och jag känner tilltro till min plan.

torsdag 13 mars 2014

Man får räkna in det som är bra

En sak som iallafall klarar mycket är pannbenet. Fy fasen vilken kaliber det benet besitter.

Utan att dividera om min träning kan jag iallafall konstatera att den där coachen som skriker att 10% alltid finns kvar har rätt? Går alltid att krama ur lite till, och lite till.

onsdag 12 mars 2014

Bryta ihop - komma igen

Allt kunde vara ganska ok, eller kunde vara helt perfekt. Men nä, här är det jag som inte orkar hålla den där fanan så högt längre.

Åkte till Stockholm för att assistera mina föräldrar; en ögonoperation, en konvalescent och allt praktiskt runt detta. Inget märkvärdigt i det, men det drar ut på tiden och jag kan inte åka hem som tänkt. Och ja, jag är inte den mest flexibla och energin sipprar ut. Hör mannens röst i telefonen och känner att jag inte kan hålla ihop, klarar inte att handskas med både mig själv och allt praktiskt i detta förlopp. Vill hem, vill ha vardag och min egen luft att andas.

Ändå skiner solen även idag, varmt i luften och vår som virvlar runt i dammet på gatorna. Men det räcker inte för mig just nu. Min rygg är böjd, att räta upp den känns helt omöjligt. Och mitt i denna klagan är jag ju tacksam förstås, för att vi alla finns för varandra och för att det alltid finns hjälp att få.

söndag 9 mars 2014

Typ vår hos mig

Känner mig en aning bortkopplad, eller avkopplad kanske. Rycker på axlarna åt det mesta, läser minimalt både i böcker och på datorn, har ingen energi över för det som rör sig i andra människors liv. Allt snurrar runt mitt eget, har huvudet fullt av mig själv på ett sätt som känns så främmande.

Jag önskar mig en aning påfyllning i depåerna nu tack, av det här ljuset som alla pratar om och av dofterna, blommorna och solen.

lördag 8 mars 2014

Bloggträff




Alla vet ju hur sköna bloggmänniskor är. Både de som skriver på egen och de som kommenterar. En särskild sort vänskap växer i den jorden, näringen hämtas från orden och bilderna. Och snart snart har vi alla möjlighet att ses i verkligheten...

Skriv upp datumet 17:e maj, boka in Stockholm och häng med oss en stund, några timmar eller hela natten. Anmäl ditt intresse på bloggtraff140517@gmail.com för en smashing kväll med en massa härliga människor.  



fredag 7 mars 2014

Smörgåstårta och sexism

Jag var säker på att jag skrivit en grej på bloggen, hade helt fel. Har inte skrivit någonting idag, det framgår mycket tydligt. Och har heller ingenting vettigt/nyttigt/roligt att komma med.

Men likväl skriver jag. Om smörgåstårtan till exempel, som tagit minst halva dagen i anspråk redan - och då pratar vi ogarnerad version. Har skurit rent bröd, skalat ett kilo räkor, blandat leverpastejklet, böcklingpastejklet och skagenröran. Hackat tusen små dillstrån, kokat ägg, tärnat äpple och rödlök fint fint och smackat ihop det hela. Inplastat i kylen i väntan på den roligaste biten. Dekorera.

Som om inte detta vore nog har jag sopsorterat och lämnat på tippen. Känner mig skapligt duktig och mycket frusen. Plus att det stramar på halsen och under bandaget var det fyra stygn. Hej då kort frisyr? Eller ska jag tänka mer att här är jag med mina ärr och skavanker OCH JAG DUGER? Väljer det senare.

Vilket leder mig in på en sak jag tänkt mycket på de senaste dagarna, det här med sexistiskt tänkande och kommenterande. Kan inte riktigt sluta grunna på hur det kommer sig att män tycker sig vara fria att kommentera kvinnors utseende. Detta att ha ögonen på sig, känna de värderande blickarna från ogenerade män. Måste vi finna oss i detta? Jag blir trött, och jag skulle vilja att männen förstår att vi kvinnor inte är tacksamma för uppmärksamheten. Kan ha fel här, men självkänslan har ingenting med utsidan att göra och det enda som händer är att vi blir mer medvetna om hur in och ut-sida tappar kontakten med varandra.

Att från spinningledaren få höra att man ser skapligt vältrimmad ut? Vad är meningen att man ska svara, känslan av att blickar fastnar och skaver på redan känslig hud ger inte mig någonting annat än obehag och en påminnelse om att återigen är inte människa det viktiga. Kön. Könstillhörighet. Värde. Bedömning. Behaga. Fan.

Jag kan hantera detta, skiter i att bekräfta orden. Vägrar visa att jag hör, blir bara irriterad och ledsen. Men kunde vi inte enas om att det är det övergripande begreppet människa som betyder något? Att vi ser varandra som människor, och bekräftar varandra i den rollen. Är jag känslig i detta, eller hur tänker ni andra?

torsdag 6 mars 2014

Ännu en dag

När allt går runt, livet väller över en och det ändå känns helt ok. Då är man väl en fungerande människa antar jag. Har varit och opererat bort en hudförändring, en banal sak som blev lite större ingrepp än väntat. Värsta bandaget på halsen, svensk sjukvård levererar ändå i väldigt mycket. Från smått till det stora, och jag känner att jag är tacksam för allt vi får i vårt land. Svimmade förstås efteråt (lite av min specialitet, blodtrycksfallet som ett brev på posten) och omsorgen var total.

Jag orkade ta en sväng till stan sen, mötte en vän, fikade och fick inspiration till ett smörgåstårtebygge. Hela vägen till affären, guidning bland hyllorna och imorrn ämnar jag smälla ihop den godaste old school smörgåstårtan à la Anita. Lax, räkor, böcklingpastej och leverpastej - däri ligger tydligen hemligheten. Och jag ska förstås dokumentera.

Men allt har ett pris, jag betalar med storslagen trötthet. Är så matt, trött i kroppen och groggy av smärtisar att det nu bara duger med en sak. Sängen. Sov gott, godnatt alla fina och ännu en gång:

I morgon är en ny dag, jag är så tacksam för det.

onsdag 5 mars 2014

Trenden i vår

Att skriva om sitt spa sa jag inget om. Därför åker jag dit nu, till värmen till vattnet till bastun. Och det finns nötter, glöm inte det. Fri tillgång till nötter, frukt och bubbelvatten. Fina grejer, bättre än det bästa kontor och mycket roligare ju...och dessutom har jag köpt en svart baddräkt.


tisdag 4 mars 2014

Gränsland

Försöker fatta ett vettigt beslut här, om att inte skriva så mycket om träningen. Vet att det är min blogg och att jag skriver exakt det jag vill inom den ramen, men samtidigt känner jag ett visst ansvar. Vänder den känsla jag finner av att läsa hos andra till att ändra mitt eget innehåll. Alla är fria, men jag kan motivera mitt val. Dessutom inbillar jag mig att jag har lite annat att prata om också.

Människans hjärna är väl det mjukaste organet, allt tränger ju in och påverkar tankeprocesserna. Alltså, inget mer om mina rundor, mina pass eller min belastning. Kommer nog alltid vara en del av mig, och jag kommer nog alltid ha kvar känsligheten och det extremt lättantändliga behovet av fysisk aktivitet. Men det gränsar till mani, och jag drar ett streck här. Vill inte strö salt i andras sår, normaliteten är ingen konstant.

Jag har krafter idag, solen skiner igenom till ett milt ljus och jag har mediterat. Hundarna snarkar på sina invanda platser, och jag har till och med avverkat en sudoku. Hittills en bra dag.

måndag 3 mars 2014

Kaustiksoda de luxe



Om man orkat kalka av kaffemaskinen anser iallafall jag att sjukdomen är på väg bort? Jag menar, blir inget långpass idag - eller långpanna som kockbarnet säger - men jag står på bena, har kläder på och en gnutta smink. För allas trevnad liksom, men mest för min egen skull. Vill klappa mig själv på axeln, ge mig lite kärlek och tänka att jag duger fantastiskt bra för det här livet.

Lost in darkness

Sov cirka fjorton timmar i natt. Var typ sist på bollen att fatta att jag hade feber, och var bara helirriterad över att kroppen inte lydde mig igår. Soffläge, avocado till middag, sovasovasova och massor av te. Känns bättre idag, hundarna ska få sin promenad har jag lovat dem.

Lite roligt igår kväll dock, gick lilla rundan med alla tre hundarna sent sent. Hade telefonen med mig, och fick notiser om den pågående fb-chatten hela tiden. Telefonen pep och lyste i ett längs hela rundan, och jag kände mig lite mindre ensam och rädd för vildsvinen. Tack alla inblandade, ni vet vilka ni är - som man brukar säga...

söndag 2 mars 2014

Pink

Men orka blogga. Det är dimmigt, och jag vill vara någon annanstans. Tills jag kommit på var det skulle vara, får soffan duga. Mannen har stuckit till Madrid, planen var att jag skulle med men jag ångrade mig. Beroende på var jag befinner mig i min egen bergochdalbana kan några dagars miljöombyte betyda allt mellan kick och huvudet före rätt ner i dyn. Stannade hemma, säger inget mer.

När det kommer till inredning är jag rätt svag för starka accentfärger, och när vi nu ändå talar soffa drömmer jag om rosa. Chockvarianten. Riktigt stark rosa till våra gula skåp, där snurrar mina tankar just nu.

Detta kan mycket väl kallas avledningsmanöver, fokusera på färg, form och skönhet...