onsdag 30 april 2014

Hejhej

Känner en liten flash av ljus i mig. Flera saker som samverkar i min riktning. Solen som skiner, sprang tidigt i morse, har börjat rensa i mina lador (tre säckar på en halv timme igår kväll, bra va?) och hittade en kjol där i ladan. Alltså har jag kjol på mig idag. Den är för stor numera, men det gör inget för det är resår och den kan hänga på höften. Alltså kjol? Vet inte när jag hade det senast. I vintras ev, en kort skinnkjol som jag fyndade på Blocket? Idag har jag iallafall den svarta hittekjolen, perfekt svart i slinkigt material, måste vara 15 år gammal fr Polarn och Pyret.

Det fanns en tid när jag handlade kläder där till barnen, och under den tiden hände det att jag slet åt mig ett vuxenplagg från den affären också. Mest för att det var praktiskt, för att jag slapp gå in i en affär till och kanske för att jag sett någon annan mamma med ett sånt plagg. Nu för tiden går jag aldrig in på Polarn o Pyret, tänker att det nog inte kommer hända förrän jag ev får barnbarn. Den här svarta kjolen då, den är fin. Så enkel att den funkar till allt, och vadlångt har man ju fattat är nya kjolängden vilket den med fulaste åderbråcket tackar för.

Spretiga ord, jag vet. Ibland blir det så, och nu ska jag åka och handla mat...

tisdag 29 april 2014

Pju

Vi är visst flera som har lite svårt att andas idag. Tänker att vi alla sitter i en fin rund ring och håller varandras händer och låter allt det svarta meningslösa lämna oss medan vi fyller på med ny energi.

Jag menar, vi kan ju iallafall försöka. OK?

Not so much, tråkigare bloggning blir det inte

Idag checkar jag inte alls, försöker bara vara efter ett pass till veterinären med en av hundarna. Plus att jag fjärrstyr makens tur till Ica efter jobbet. Ringer och kollar att de har den där laxen, lägger undan det speciella pumpabrödet osv osv. Jag förstår lite om han tröttnar på halva vägen.

Nu eftermiddagskaffet i solen. Sen spinning på nytt ställe. Spänningen är olidlig...

måndag 28 april 2014

Checkade ut

Hade igår vad jag kallar en dag där jag tog ledigt från mig själv. Funkade ganska bra. Gick från att vakna med snorgråt till att i kvällssolen dricka vin i lusthuset. Läget däremellan var ok faktiskt.

Idag måndag, och jag gillar det. Har sprungit, ätit frukost ute i solen och ringt cirka tretton telefonsamtal av nödvändig karaktär. Har även bokat biljetter till Stockholm och räddat en fågel undan hundarnas närgångna uppmärksamhet. Dramatik av lantlig karaktär. Nu sitter jag mest och uppdaterar Fedex leveransstatus. Väntar paket som drivit runt i världen alldeles för länge redan...

fredag 25 april 2014

Bara jag?

Ni vet de där grejerna man ser framför sig kommer hända. Galna scenarier men man känner ändå i kroppen att kommer det att hända någon så är det mig. Och ja, det hände:

- att jag lade mina löparhandskar och min mössa i ett dike för att de var för varma. Glömde såklart att hämta upp dem, trots att jag tänkte på det hela resten av rundan. Eller jag tänkte att jag antagligen skulle glömma att hämta dem... Eventuellt ligger de kvar i morgon. Vid infarten till Ystad Brukshundklubb.
- att jag tappade mina vigselringar ut genom fönstret. En ganska jobbig sak att fiska upp dem ur hängrännan långt där nere.

Adderar lite spänning? Ger en fredag extra glans? Välj själva.

Oplanerat

Fredag idag, vi ska skåla i rosé i solen. Det går att andas och göra fina saker trots att jag sitter i något som verkar vara en emotionell hammock (och som jag hatar hammockar, har alltid gjort och blir grymt illamående). Sov ca två timmar, min hjärna låter sig inte duperas av lite nattmörker. Vaknar och känner hur det där hjärtat som jag mediterat med dundrar fram i bröstet utan hämningar. Andas djupa andetag, upprepar mantrat Om Kakini Namaha, försöker andas med stavelserna och bryta hjärtklappningen. Fina Katarina undrade hur meditationen kan hjälpa till i akutskeden. Mitt svar är att jag inte vet. I meditationen känner jag lugnet och kan koppla ihop mitt inre med den guidning jag får. Ger mig hopp om att kunna hantera mina dippar. Håller mig hårt till det. Vet inte vart det kommer ta mig, men jag koncentrerar mig hårt.

En annan dag ska jag försöka förklara varför jag tror att jag hamnat där jag är nu. Eventuellt när jag fått lite perspektiv, eller så gör jag det imorrn...

Tills vidare kan vi prata om fredag kväll. Vi ska öppna den där flaskan rosé, vi ska äta spagetti och vi ska vara nära. Inga stora planer med en jetlaggad man och kvinnan bredvid med tyngsta ögonlocken, att få känna tryggheten och värmen räcker mycket bra ikväll.

torsdag 24 april 2014

Vi har ju pratat om detta

Uppgång och fall. Så ser det ut, en bra dag följs av dag som mest av allt hade kunnat låta bli att börja ens. Jag hade vridit och vänt på planen för dagen i går kväll. Bestämt att jag skulle ta sovmorgon och sen gå en långrunda med hundarna efter frukost. Följde planen, åt frukosten och gick sedan ut. Där någonstans sprack allt, kände så starkt hur timmarna krackelerade framför mina ögon, hur allt jag tänkt blev till ett pulver av meningslöshet och svärta.

När jag faller gör jag det till botten, hinner inte - har ingen strategi - stoppa fallet. Försöker starta om, ta tag i de bra tankarna bakvägen, backa bandet. Går inte. Messar mannen. Känner paniken. Mitt liv är inget skämt, det är på gränsen till att funka just i den stunden.

Och nu? Dricker mineralvatten, ska skala räkor till min middag, förbereda grönsakerna. Meditera. Svepa in mig i en filt. Läsa min bok. Sen är dagen slut, och jag kan andas ut.

onsdag 23 april 2014

Gånger två

Ensam några dagar, tråkigt. Alltså körde jag dubbelpass på gymmet. Bodypump plus spinning. När jag kom hem var det tur att jag var ensam, för jag behövde exakt hela soffan att vila på. Och nu får jag hela sängen också (på gott och ont).

Svider

Mycket dumt att råka skära sig i fingret med vassaste kniven. Det var igår det. Idag fick jag för mig att snittet hade gått ihop. Hade det inte, kände jag när jag skulle pressa citronen till mitt te. Hatar verkligen att ha plåster på fingertopparna. Ja, mer har jag inte att säga just nu...

Activating Happiness

Har ju berättat här bl a om den meditationsutmaning jag följer nu. Igår blev inte tid förrän på kvällen vid  halv tio, när jag oftast brukar gå och lägga mig. Satt i sängen med korslagda ben och lyssnade, koncentrerade mig på det andra chakrat och försökte se på det med öppna ögon. Jag har det inte riktigt i mig att se dessa chakran och hur de samverkar i kroppen och med den innersta kärnan, därför kräver det mycket av acceptans och öppenhet från mig.

Nåväl, jag greppade detta med det andra chakrat, följde instruktionerna och hittade en orange boll där i centrum nedanför naveln. Sjönk in i känslan, avslutade och lade mig sedan ner för att sova. Det som hände under natten var att jag flera gånger vaknade, och kunde identifiera känslan jag hittat under meditationen. Så himla stort för mig, att hitta detta och kunna känna den glädje jag själv aktiverat.

Skeptikern i mig får vila sig ett tag, jag vägrar analysera närmre vad det handlar om. Jag bara är där och finner lite ro, vet ej för hur länge men det spelar inte heller någon roll. Tar det jag får som en villkorslös  gåva.

tisdag 22 april 2014

Människa - vi är alla lika

Satt på ett café i solen med Herman i knäet, en liten sköld mot världen och blickarna. Drack mitt kaffe och hörde rösten från bordet intill. En gammal man som undrade om min hund, som delade sitt öde med mig under ett par minuter. Om en hund som nyss dött, och en fru som somnat in förra året och om han skulle våga satsa på en ny hund. Om ensamheten när ljudet av tassar över parketten upphört och om hans taxminnen från barndomen. Jag älskar när det händer, de oväntade mötena som påminner mig om  att vi alla är en del av samma universum. Fint på en helt vanlig tisdag.

Tackar och tar emot

Är bara där, alldeles mitt emellan att vara längst ner och på toppen. I bubblan där bra och dåligt flyter i varandra och jag försöker hitta stabiliteten. Den största och första känslan jag kommer på är rastlöshet. Rastlösa ben när jag inte tränar, rastlöst irrande blick över sidor i den där fantastiska boken, rastlös, tröstlös kamp om att tiden och tankekraften ska leda mig rätt.

Annars då? Solen skiner, jag sprang på nylagd asfalt. Vilken lyx för en lantis, mjukare än en knölig skogsstig, och jag ångade på. Vet att jag sagt att jag inte skulle hålla på och älta löpning, och noterar nu att jag visst skriver. Men jag håller distanserna utanför, prestationerna, tiderna. Låter det passera, inte oreflekterat med inte heller med i jakten. Iakttar det, blandar lite bättre, försöker ha perspektivet klart. Insikterna, tänker på att se och erkänna svagheterna. Där har jag min styrka, den tänker jag värna om.

måndag 21 april 2014

Brännbart



Har gått och funderat, förra året gjorde vi världens expedition till en annan skog för att plocka. I år ville jag ha närodlat. Och så, på min vanliga runda i morse tog jag med mig saxen och en påse och plockade på tre minuter massor. Nu ska jag bara skölja och förvälla, sen klart för tillagning. 

Hittade ett recept där man fräser lite purjo med nässelhacket, häller på en skvätt grädde och bakar av med ett ägg i portionsform i ugn. Till våra laxrester. Blir bra final på påsken känns det som.

Och visst, det blev en annan dag i dag. Mycket bättre, inte gråten i halsen, ingen tsunami av dåliga tankar. Plus att mitt enda och roligaste trädgårdsarbete ska göras idag: gräsklippning. Love it.

söndag 20 april 2014

Kallar det konstgjord andning

Peppen iallafall på denna låt, så glad för musikens makt över mitt sinne. Skiter i det andra, lyssnar och skapar magnetiska fält att hämta kraft ur. För man behöver motivation för att orka, visst?

For better and for worse


Den här dagen, något är fel. Vaknar och är ledsen från början. Kan inte förklara, vågar inte lita på min intiution. Vill bara fortsätta sova, och strunta i det obarmhärtiga solljuset. Något med att alla måste vara så förbannat glada över ledighet, fint väder och frihet. Jag känner mig mest av allt fast i något jag inte orkar ta mig ur. Kravlar uppför backen, men faller hårt ner från toppen. 

Instagrammar meningslösheter, tränar intervaller, dricker sjuka mängder kaffe. Matar mannen med kladdkakebitar från frysen och vill inte ha någon själv. Åt iallafall en ostmacka till frukost. Jaha undrar någon, och jag kan säga att jag helst skulle vilja att det var så där okomplicerat och enkelt. Man brer sin macka, hyvlar ett par skivor ost och så bara tuggar man i sig. Funkar inte så, är det enda jag vet.

Det här med att i morgon är en annan dag, nya tag osv osv. Tillåter mig leva i den tron ikväll.

lördag 19 april 2014

Lite snabbt bara

Alla åker på konstrunda på Österlen, utom jag. Drar till Malmö istället för att köpa chokladpraliner till gubben. För att han är så värd det. Och medan jag gör det tänker jag på dagens meditation. Dag 6 "finding your wisdom", handlar om den här djupa känslan som vi agerar efter utan att tänka. Den som kommer upp som det första och renaste ur vårt medvetande. Tänker på den som det ofiltrerade, det som inte flutit genom sandlagren av andras åsikter, idéer och meningar. Min inre visdom.

fredag 18 april 2014

Svaren, jag har ju mitt facit

Har som bekant svårt med lagom. Lyckas inte med balansen, och tar oftast slut framåt fyra-tiden. Klockan är 15.50 nu och inte ens kaffet får mig på fötter. Orkar inte med min matta kropp...

(Blir så orimligt trött på att inte kunna stanna i den bra känslan, soffa och filt känns så ovärt. Vill ha energin, koncentrationen och kraft i stegen. Men tyvärr, min hållning liknar just nu mest en säck potatis. Och här bör jag definitivt ta fram detta med acceptans, måste börja med att gilla mitt eget läge innan jag älskar alla andras.)

Påsk

Vi lever livet i påsk utan barnen. Köper liten bit lax, sillen bara vi vill ha, gör skagenröra på två hekto räkor. Minimalism och små saker bara för oss. Mannen renoverar en trappa, jag yogar. Hundarna kan ligga ute och tugga på märgben och jag vill andas in frid och ro.

Jag sprang och smörjde efteråt skinnet mjukt. Tänker att jag impregnerar mig inifrån och ut med mantran, och utifrån och in med Nuxe-olja. Energin möts på mitten och smälter ihop till mesta möjliga harmoni, ungefär så tänker jag. Vet att det låter så flummigt detta, men jag behöver bilderna att stödja mina bräckliga tankar på. För mig blir det en utmaning att ta in de lite oskarpa förhållningssätten till livet, försöker omfatta istället för förkasta.

Har varit så dogmatisk tidigare, haft åsikter och dömt. Vill inte vara så mer, vill känna hur olika delar av verkligheten kan fatta tag i varandra och växa till en större helhet än vad varje del för sig kan erbjuda. Acceptans, tolerans, nåd. Måste börja så i mig själv och kan sedan förflytta min blick utåt, ge till andra det jag vill för mig själv.





torsdag 17 april 2014

Mer gillaknapp

Roligast hittills idag, antagligen intervallerna. Inget skakar liv i mig som det. Inget nötande, bara kamp mot klocka och pannben. Backe upp, backe ner och så finns de dem som säger att Skåne är platt. Inte mitt Skåne. Här på åsen finns inbakade intervaller. Och det blir sjukligt jobbigt.

Jag fick finfrukost sen, med pocherat ägg på spenatbädd, fruktsallad och kaffe. Relativt lycklig, ska försöka stanna i det.

onsdag 16 april 2014

Mamman och barnet

Han utbildar sig till kulinarisk kock och måltidskreatör. Han har klarat sina tentor och trivs så bra där i skogen på den där skolan. Så idag var det dags för praktiska prov, första praktiska examinationen. Ett bleck med huvudingrediensen röding, ett med kyckling och ett med linser. Fria händer med givna ingredienser, under tidspress. Tre timmar totalt, en rätt i timmen ska ut att serveras till fyra examinatorer.

I telefon berättar han vad han tillagat, brässerat, sauterat och alla andra konstiga matord. Jag är inte med på hälften, men han hade kollen idag och allt gick mycket bra. Fy farao vad jag är stolt över mitt barn.

Happiness ju

Sol, promenad med hundar och man. Bra start kan vi kalla det. Resten får bli som det blir, och jag rapporterar mer om det sen. För övrigt väntar jag ett paket, även om man kan vara glad utan grejer. Se nedan.

tisdag 15 april 2014

Vissa säger guru

Well well, jag följer en meditationsutmaning jag kommit över från denna fina donna. Jag har pysslat med meditation under flera år, men behöver ständigt hjälp att påminna mig om mina inre kvaliteter och styrkor. Därför följer jag nu Deepak och Oprah i deras treveckors-program. Laddas ner helt gratis, och ja sen fattar ju alla att meningen är att man ska köpa till fördjupningar och andra övningar sen och bli fast. Men jag tänker att det finns så mycket att lägga pengar på, så varför skulle detta vara sämre?

"Today in meditation, we will tap into the source of happiness that lives deep within each of us. In our practice today we invite inner joy and contentment into our daily activity. Together, we will discover that by accessing the source of joy inside, we access a sense of happiness that doesn’t vary with the ups and downs of everyday life."

Dag 2 idag om den sanna glädjen, kunde knappast passat bättre efter vad jag skrev om tidigare idag. Allt finns inom oss som är värt att kämpa för, tänk på det och meditera gärna med mig.

(endast pyttelite läskiga, dessa två)

Mötet

Det var på festen, en massa människor. Glada att få vara med och dela, glada över sina möjligheter i livet och att tiden varit så generös mot dem. De bar sina käppar, hörapparater och stelnade leder med en självklarhet som bara en naturlig åldrandeprocess ger. Yngre människor med hela liv framför sig i ovetskap och små barn i total självklarhet över sin egen lilla person.

Bland alla dem som minglade, skrattade och pratade, som kunde höja sina glas själva fanns någon jag mött förut men i en helt annan skepnad. Förr vacker fotomodell, lång blond och framgångsrik. Hade inte träffat henne på mycket länge, säkert femton år, och bara hört delar av hennes öde. Nu mitt i all glädje blev mötet med henne så starkt. Fortfarande bedövande vacker, blå ögon med mycket mycket allvar i, kroppen stel, dålig balans och med total avsaknad av polerad festyta. Hon pratade inte som de andra, hennes ord handlade mest av allt om tacksamhet och om livets oförutsägbara krafter. Alla vi andra kunde se priset hon fått betala, och hon gav oss inte valet att blunda för det. När hon efter några timmar inte orkade längre, var hennes avsked inte det vanliga. Inga glättiga fraser om nästa gång vi ses, hennes genomträngande blick fortsatte påminna om att ta vara på den tid vi har. Gråter när jag skriver detta. Den tid som ingen av oss med säkerhet kan mäta, de andetag vi måste lära oss att vara i som vore de våra sista.

Jag är mycket glad att jag fick vara med om det mötet, kan jag ändra något i mitt liv är det med inspiration från henne. Att kalla livet för gåva känns inte för stort längre, att ta vara på det jag fått blir i reflexerna från ljuset som omgav henne en smula lättare.

måndag 14 april 2014

Fab citrontårta

Min enda tårtsuccé hittills i livet, den berömda uttjatade citronkladdkakan. Följ receptet, lägg till lite mer mjöl (jag tog 2 dl) om du som jag inte pallar kladdet och den raserade formen. Med extramjölet blir kakan så mycket lättare att handskas med, mycket snyggare och smakar lika bra. Så ja, välj själva hur ni vill ha det!

Jag freestylade med vit chokladglasyr: hackade 150 gr vit choklad fint och hällde över 1/2 dl uppvärmd vispgrädde (obs ej kokande) och rörde ihop. Smackade på rejält lager på svalnade kakan, och lade lingon runtom. DET GICK ATT ÄTA KAN JAG SÄGA.

Hem till gården

Landat, inte med krasch utan i glid. Helgen har varit hundra procent allt. Extra allt. Glädje, arbete, energi, möten. Och den gladaste mamma jag någonsin sett. Hon som fyllde 80 strålade, var stjärnan som fick ta emot så mycket kärlek från alla vännerna. Glädjen i hennes ögon, och tacksamheten över hela livet. Vi summerade allt medan vi satt i bilen hem, mannen och jag. Starka minnen som vi ska behålla, bevara och låta växa med vår näring.

Ni vet ju hur jag fungerar, blir några lugna dagar nu. Måste vara så även om jag kan ha vissa problem med gränssättningen. Inte mycket inplanerat, försöka hitta andningen och ge kroppen det den behöver. Skriva några ord och bara vara mitt i. Önska mig lycka till i min vardag.

söndag 13 april 2014

Otippat

Det kan hända att en hög med människor sa till mig att mina citrontårtor var det godaste de ätit. Det kan också hända att alla tårtorna tog slut. Att dessa tårtor med sina lingon till garnering mest liknade krigsskådeplatser verkade inte störa någon...

Ja det var väl ungefär det jag hade att säga ikväll.

torsdag 10 april 2014

Stort

Och detta är en skapligt stor utmaning i min lilla värld. Jag tänker på helgpackningen, och jag väljer bort att ta med träningskläder. TRE DAGAR UTAN TRÄNING. Låter banalt, låter dumt, men det är bra. Jag hör applåderna....och min guldman har bara mutat mig pyttelite här.

Smidigt

Åkte till ett ställe, där transportstyrelsen handlägger förnyelse av körkort. Fem mil bort. Fotoautomat, skriva namnteckning och vips så är det klart. Nya kortet inom en vecka. *klappar mig på axeln, skitbra gjort*

Väl hemma gör jag två vaniljsmakande nespresso (för att jag är lat trött och sugen) och tänker att det doftar som om jag har hällt i Baileys. Vilket inte stör alls. Jag älskar Baileys, dricka dessert fungerar.

Bäst hittills

Så där ja. En kaka blev bra iallafall, och förresten har jag beslutat att de andra ska få ett fett täcke av vit chokladglasyr. För att flytta fokus och bevara en ev kass bagares heder. Förr i tiden tyckte jag att det var kul att baka, kanelbullar, matbröd, småkakor ja allt. Those days are gone kan man säga. Nu förlitar jag mig på att tårtorna inte är huvudnumret på det här kalaset som ska gå av stapeln i helgen. Nummer ett är väl ändå födelsedagsbarnet, sen kommer champagnen, sen snittarna och därefter skiter alla i hur tårtorna ser ut. Smaken bör iallafall vara ok.

Jag packar lite i tankarna, försöker tänka outfits. Det går sådär. Brukar gå på dagsformen när jag bestämmer vad jag ska ha på mig, därför vet jag att det kommer hänga minst tre klädgarderober i bilen i morgon bitti när vi kör. Skulle jag tippa blir det inte klänning. Skinny jeans, en topp i siden, boots är ingen högoddsare och min mamma var så gullig när hon tyckte att jag alltid har så fina t-shirts. Hahaha, hon vet vartåt det lutar tänker jag och känner mig ganska bekväm i den uniformen. Nå, det finns tid att fundera och känna efter.

Annars är dagens plan att få ändan ur vagnen och fotografera mig till nytt körkort. Gamla går ut i maj, passet gick ut i förra veckan och snart vet ingen vem jag är ju. Skrämmande tanke...

onsdag 9 april 2014

Exakt hur svårt som helst

Jag kan inte påminna mig själv nog mycket om detta: Att varannan dag är dålig gör de andra dagarna bra.

Dåligt - citronjävlaskitkladdkaka är inte min sorts kaka. Har bakat tre nu, alla är mer eller mindre misslyckade och det kommer krävas hur mycket florsocker som helst för att mörka det trasiga kletiga som ska föreställa tårta. Eventuellt måste jag tänka om. Och humöret, tårar, tankar, negativ energi.
Bra - imorgon är det nya tag. Måste bli bättre, sämre går inte. Fast våra planer...de är iallafall mycket bra. Väntar lite energi från det hållet. Kommer bli fint, det känner jag. En annan lite bra grej, att sluta med SSRI ger lite mer lust.

Slutsnackat för idag. Och som sagt, imorgon väntar jag mig att denna bergochdalbana som är mitt liv just nu ska ta mig upp upp upp.

Det ska komma någon

på besök 8:30. Jag gillar inte det där tidiga, och att vara tvungen att vara klar uppe och fixad. Men ev blir resultatet av besöket något positivt längre fram.

Ursäkta det kryptiska, jag berättar mer sen. Nu ska jag ta hundarna till skogen så att detta morgontidiga besök slipper mina tre vilddjur. Lämnar med varm hand över till guldmannen att ratta detta...

tisdag 8 april 2014

On and on

Jag sammanfattar det så här. Från morgon till kväll, bra energi och flow. Sol, värme, indiskt till middag och till slut nya danska Arvingarna på SVT Play. Jag ska plocka med mig allt till i morgon, och baka tre citronaktiga kladdkakor till ett förestående födelsedagskalas.

Men allra bäst idag, min fina vän som hittat en kärlek. Ringarna på vattnet som skickar allt gott i livet vidare...

Sol och pepp

Det är bara tisdag, jag är pigg. Och förstår inte alls logiken i att ena dagen var helt nere för räkning, och nästa morgon vakna med energi som bubblar i kroppen och bara vilja upp och ut. Det oförutsägbara jag måste lära mig att förhålla mig till och kunna utnyttja till det bästa.

En bra dag alltså. Jag har sprungit en runda, mitt i regnet och blev inte störd. Solen kom lagom till målgång, och nu äter jag frukost mitt i allt ljus. Fyller på alla depåer och försöker ta tag i känslan av att vara stark i både kropp och sinne.

Det finns en paradox. Jag behövde nog prata om den, ska ev lufta med ett proffs. Snart. Paradoxen handlar om att jag vet att jag behöver näring, tycker att jag är bra när jag ger min kropp vad den behöver. Men att det mitt i detta sprider sig en oro och rastlöshet som knappt blir hanterbar. Handlar inte mycket om ytan, handlar om en känsla som sitter innanför skalet. Jag tänker på den som en parasit under det spända skinnet, som stjäl och lägger sina ägg utanför min kontroll.

Tills vidare nöjer jag mig med att tänka att jag är bra som ger mig själv lax, avocado och andra gröna grejer denna frukost. Och fortsätter sedan dagen som om ingenting kan rubba min tro.

måndag 7 april 2014

Upp

Tränar med detta i magen idag. Och tar  in känslan av att ha energi i kroppen. Blir nog bra...

Man lär sig av sina misstag, visst?

Tog bort ett inlägg, jag insåg att innehållet genererar mer problem än det löser. Både för mig och andra.

Sen vore det väldigt bra om de som läser kan tänka själva, och inse att vi är bara människor allihopa. Med fel och brister, fett, muskler, ben och förhoppningsvis friska hjärtan som klappar lagom fort.

Strax nog om detta; de flesta av dem som hann läsa uppfattade mina ord rätt. Fick fina initierade kommentarer (från just det: ni vet vilka ni är - kärlek till er). Några fel. Och dessa feltolkningar ger mig creeps. Snälla ni, jag har aldrig fått dumma reaktioner på något inlägg förrän igår. Tänker fortsätta vara ärlig och uppriktig, för att jag tror på ordens makt att förändra och för att jag inte skäms ett dugg.

Så, nu släpper jag detta, berättar istället att mina föräldrar tog tåget hem i morse. Det blev tomt, tyst och öde men också ganska skön stämning. Lugnet och ron, kaffekoppens klirr mot fatet som hördes tydligare igen och känslan av att äga tiden 100%.

lördag 5 april 2014

Dagens behållning i tur och ordning

-Spinningpasset. Älskar spinning, vet att det är värsta omodernt men galet kul och en riktig konditionshöjare. Svettigare än så blir jag inte.
-Kaféfrukost med mannen efteråt. Bara vi två, cappuccino och goda mackor.
-Meditationen, jag tog tillbaka en del av mina färdigheter i eftermiddags. En timme i total stillhet och ro, vilket jag behövde väldigt mycket.
-Ryggbiffen från lokala köttbonden och ett glas rött. Bättre blir inte en lördagskväll.

När jag ser min lista inser jag att livet kan vara ganska fint. Upprepar det: LIVET ÄR FINT.

fredag 4 april 2014

Fredagsmys på seniorvis

Äter frukost med föräldrarna, de tittar på utsikten och pratar nonstop. Inget fel på deras simultankapacitet. Är bara jag som vill ha tystnaden, som söker lugnet och försöker dricka kaffe. De dricker alltid te.

Det är bara kärlek, det vet jag ju, deras pratande och frågande. Endast jag som har svårt att förhålla mig till de tillfälliga inskränkningarna i min egen tid. Försöker skapa små öar för mig själv, hämtar in tidningen till dem och går ensam med hundarna. Och sedan blir det Malmö, stadspromenad och köpa fisk. Vit fisk, deras standard på en fredag. Med något skaldjursaktigt till.

Känslan av fredag är bra hursomhelst. Jag ska bära den med mig hela dagen.

torsdag 3 april 2014

Bilder och kontraster





En dag kan se ut på tusen vis. Igår upp och springa jättetidigt, skynda iväg mot Göteborg med mamma och späckat schema. Hon var så glad, bubblade om allt och vi blev bara lite osams i bilen dit. Om arkitektur och om anpassning till rådande trender. Drar inte upp det igen, blir bara irriterad. Släpper taget om denna fråga som varken hon eller jag kan lösa. 

Nåväl, köpte ett turkost nagellack med glitterflagor i till henne som strax ska ha 80-årskalas. Åt gravlax, drack kaffe, promenerade, hann få ner en räckmacka plus en väldigt konstig dessert. Jag trodde det skulle vara ost, hette något med brie vilket skulle indikera ost? Eller? Det var tre små fluffiga bollar, med lakritsströssel, marmelad av hjortron plus friterad persilja. Skumt, inte helt i min smak. Och sedan Orfeus och Eurydike på Göteborgsoperan. Bra och kort. Speciellt det sista var bra. Älskar när dylika grejer pågår max en och en halv timme. 

Jag kan verkligen inte sitta still längre, plus att hela min kropp bara vill upp upp upp. Tills jag faller i sömn. Sov säkert tjugo minuter. Bra tänker jag eftersom jag skulle köra hem sedan. 

Och idag, gissa hur lugnt jag ska ta det? Väldigt väldigt.

tisdag 1 april 2014

Och i morgon blir det helt otippat

Hur det nu kommer sig ska jag i morgon gå på Göteborgsoperan. Antagligen har det en aning med min mamma att göra, som att hon bokat biljetter och bett mig följa med henne. Ja så är det. Och lite tur i oturen är väl att föreställningen endast är en timme och tjugofem minuter lång. För mina myror i benen alltså. Resten av mig tycker att arrangemanget är helt ok. Varken mer eller mindre.

Ordinary life



Och eventuellt kan det ibland vara bra att lyfta blicken, se lite bortanför sin egen horisont. Endast i mitt eget universum är jag centrum i omloppsbanan. Skärper till mig och börjar städa...

Finns så mycket

Väljer och funderar, skriva mer om det svåra eller några rader om att jag kan vara lite glad och lycklig också. Kan inte separera. Trådarna trasslar ihop sig, det blir lite av båda.

Någon sa så här till mig "le lite och till slut kommer du att känna dig lite gladare". Jag tyckte först att det lät som att lura sig själv. Sedan började jag försöka le. Nu ler jag oftare, som att de små ansiktsmusklerna banar vägen till känslorna av ett godare liv. Är dock inte helt säker på att det är mer än kosmetika.

Ögonen då? Är de fulla av liv, förmedlar de energi? Ibland tror jag att jag ger mer till andra än vad jag tillåter mig att ta till vara för mig själv. Kanske är det så eller möjligen har jag svårt att se hur jag spelar rollen i mitt eget liv. En sak vet jag iallafall, och det är att jag inte klarar mig utan kärlek. Ingen människa kan stå utan, och jag får av dem jag har nära. Mycket mycket.

Men ger jag till mig själv? Skulle önska att jag kunde känna en liten gnista av min kärlek. Men allt gungar, marken under mina fötter vibrerar. Svårt att erkänna, men jag har ju lagt praktiskt taget alla kort på bordet så varför inte detta. Att älska sig själv är möjligtvis det allra svåraste och det som syns minst i en flyktig betraktelse.

Jag besvarar denna fråga till mig själv, bär trots allt ärligheten med stolthet. Hur gör ni andra? Vågar ni lyssna på svaret?