lördag 31 maj 2014

Öppna dammluckorna

De där stunderna när jag springer, blir en vila. Släpper greppet om tankarna och låter hjärnan vara i sitt eget vacuum. Precis allt kan komma fram, inga mekanismer som sätter stopp och styr upp. Antar att det ligger nära till hands att jämföra med hur tillförda substanser kan lätta på trycket av tvång och destruktiva mönster.

Men lagom? Vad är lagom? Kan inte springa ifrån mig själv. Mitt eget skinn finns kvar där jag är i samma sekund som jag bromsar in på gårdsplanen.

Dagens önskan heter annars råbiff. Med senap, rödlök och kapris. Plus saltgurka, är galen in saltgurka.

fredag 30 maj 2014

Fredag - passar på

Allt mitt inre brinner i en fin eld. Ingen dramatik inga stora gester. Bara en helt lagom glöd idag. Var på vårdcentralen och tog blodprover, sen fixade jag nytt pass. (Ibland är man så glad över att Ystad är en yttepytteliten stad med typ fem minuters väntan på att få komma fram till luckan, passfix är en grej som gör sig allra bäst just så.) Lite intervallträning efter frukostvilan och sen iväg till Malmö. Min fina fina man i sällskap, lite nya underkläder, löparshorts och sen fredagsmaten. Räkmackor de luxe och bubbel.

Kvällen ska bara njutas, vara i soffan, titta ut över solnedgången, tvinna små taxöron och vara i nuet så mycket som möjligt.

torsdag 29 maj 2014

Ofri

Lyssnar på Timbuktu, och tänker att jag borde vidga min horisont. Sluta tänka, i alla fall på det som bara snurrar runt mig själv. Försöka fokusera på det där helikopterperspektivet som vissa tycker jag behärskar så bra. Själv vet jag inte vart fasettögonen tog vägen, nu söker min blick bara smala skärvor av trång verklighet. Dricker kopp på kopp av svartaste kaffet, känner att mitt hjärta bankar fastän jag skulle vilja ha den jämna fina takten som ett vanligt liv med vanliga tankar ger.

Funderar på kemi, borde jag ta hjälp av någon bra substans? Vill inte, tvekar av miljoner skäl men orkar inte släpa runt på mer. Och lite av ofriheten kommer av att jag bara bloggar om skittråkiga saker. Inget om lyxiga recept, inga outfits, inga nya nagellack. Hur svart och deppigt som helst på rekordtid tycks det. Hade själv tröttnat på att följa för mindre.

Känner ibland att jag skulle vilja lösenordsskydda men Blogger arbetar inte så, och att flytta till Wordpress känns oöverstigligt. Alltså marscherar jag bara på, rakt fram mot stup alternativt grön äng. Fortsättning lär följa...

onsdag 28 maj 2014

Redan före elva

Bästa saken hittills idag: vi har hittat ett fint hundpensionat som ska ta emot valda delar av flocken under långhelg nästa vecka. Blev så orimligt glad över att vi båda - mannen och jag - kan fara tillsammans. Ensam är jag aldrig stark, jag klarar visst att vara ensam men i annan miljö än hemma blir det ibland svårt att behålla de goda mönster jag försöker ha. Så därför avslappnad känsla inför trippen mot Stockholm och studenter som ska firas.

Älskar tiden när vi sitter i bilen tillsammans, prata, lyssna, vara i tystnad. En sorts vila i ett förhållande som varat länge och som är min allra bästa medicin. Allt det välbekanta, doften, huden, känsliga fingertoppar. Min man har blivit mycket bra på taktil beröring. Och jag tar emot...

tisdag 27 maj 2014

Om jag säger tre bra saker

Jag ler åt min spegelbild tillräckligt ofta för att så ett litet frö av styrka och kärlek till mig själv. Ger ofta till andra men lyckas inte behålla något själv. Måste försöka för mig, och för dem som är mina nära.

Att betona det som är bra är lite samma sak som att plantera leenden. Försöker sluta varje dag i känslan av att positivt föder positivt. Uppåtgående spiral. De tre bästa idag:

- lagat en god middag (sardeller höjer allt, älskar sältan)
- fint telefonsamtal med den klokaste underbaraste dottern
- avstod från rastlösa promenaden efter maten, andades djupa andetag istället

Ibland kan ting också ge något. Och just idag är jag lite lite glad åt att jag äntligen kom till skott och slog till på de där vita drömjeans. Fint hela året vilket gör att ppa blir ok ändå...

Och jag reser mig och går

Får råd som jag från början tycker är mycket svåra att ta till  mig. Men sen, kanske inte så dumma ändå.  Har sovit på saken och känt att jag kanske ska formulera ett mål för mig själv där även råden ingår i måluppfyllelsen.

Så kryptiska ord, ibland kräver jag att de som läser här tänker själva, använder egna erfarenheter och processar mina ord långsamt. Kommentera är dock inte nödvändigt, om än uppskattat.

måndag 26 maj 2014

Vilken match?

Ibland är känslan av alienation mycket mycket stark. Ibland var lite igår, och är fortfarande kvar idag. Frånvarande i mitt eget liv, går på repeat, autopilot som kickar in, energi som rinner genom fingrar fastän jag försöker hålla handen knuten.

Det här med att vara fast i mönstren och ändå känna tryggheten just i det. Strukturer som klibbig spindelväv, och helt ärligt kan jag inte förstå hur jag hamnade i detta. JAG HAR JU VARIT DEN SOM STÖTTAT, INTE DEN SOM FALLIT. Nu fritt fall i ny innebörd, och i eftermiddag ska jag visa upp attraktionen för proffsen.

Och sen är det tydligen kort vecka eller långhelg, också det har gått mig förbi. Men att jag missat det skyller jag helt på detta med kalender i iphonen.

lördag 24 maj 2014

Mulberry

Äntligen hör jag mig själv utbrista. Äntligen, efter sex till åtta veckor som blev tio ringer de från Mulberrybutiken och meddelar att min väska kommit tillbaka från reparation i England. En enda liten söm skulle åtgärdas, tio veckor verkar inte helt rimligt för detta. Men skit samma, idag är jag glad att jag kan sätta mig i bilen och hämta upp min fina fina blåa favorit. Åker med mina grejer i fickorna, tänker slänga upp den på axeln i samma stund jag får den tillbaka. Gå en liten sväng, ta en kaffe och handla salmalax på vägen hem. Plan A kommer bli bra.

fredag 23 maj 2014

Och sen i går kväll

Klippte gräset i den ljumma kvällen, jag älskar ju den grejen. Enda trädgårdsfixet jag gör, och för en rastlös är det perfekta aktiviteten efter middagen. Sov en stund sen på natten, klev upp, tränade, duschade och åkte och handlade.

(Mest av allt handlade jag så tidigt för att vi inte fick tidningen i brevlådan i morse. Tänkte att jag handlar väl då och köper tidningen. Tänkte jag alltså. För i byar på landet ingår inte rikstidningar i utbudet, varken på Ica eller macken. Fattar inte detta med att det finns tre lokala blaskor och ingen riks? Och jag orkar på riktigt inte läsa om fler konfirmandjubiléer, veteranbilsrallyn eller invigningar av korvkiosker. Nåja, jag fick handla mat iallafall och läser min DN på nätet sen.)

Och allt detta långrandiga berättande, och ännu ingen frukost äten. Dåliga val. Men jag har sköljt jordgubbar, kaffet är upphällt och jag ska ta tag i mig själv nu.

torsdag 22 maj 2014

Närmsta grannen


Vaktar alltid, när de inte sover.

Det flyttade in en man en bit bort. Närmsta granne men ändå skapligt med avstånd emellan. Kanske 300 meter. Nåväl, han jobbar tydligen hemifrån eller så och pratar ganska högt i telefon. Mina vakthundar har inte vant sig vid detta nya, att någon låter i utkanten av deras revir. 

Mycket skäll blir det, och jag tänker att han kanske tröttnar och sätter sig inne och skrikpratar i telefonen. För att hundarna ska tänka om kan vi helt glömma. 

Ritualer

Jag vill ju vara en sån där härlig människa som får infall. Följer mitt flow och är fri i själen. Så vill jag vara, fladdra som en fjäril, tankarna ska vara sidensarongen som böljar fritt runt min kropp. Improvisation. Idealet.

Istället, kollar agendan, följer schemat, överväger varje steg. Den strategin är säkert också bra men den känns så jäkla trång. När ramverket känns för snävt vill jag bara låta knapparna flyga ur som på en för liten kavaj. Se med acceptans och tillåtande hållning på den jag är. Skulle det vara det svåraste?

Ja, det är det svåraste och dessutom vet jag att många ser mig som den fria som inte bryr sig om hur saker och ting ser ut. Till det yttre möjligen sanningen, men innanför skinnet? Hell no. Lånar en formulering jag läste härom dagen, så bra så beskrivande för mitt läge. "Både fånge och fångvaktare i en och samma kropp."

Önskan om frihet i formen, men fast i mönstren. Motsatsernas paradis tar jag med mig till en solstol på altanen, läsa Steglitsan är min plan. Inte bara synd om mig visst...

onsdag 21 maj 2014

Bakom mina solglasögon



Tänker på den där låten med Docenterna som man älskade. Och hur väl det stämmer att bakom linserna finns sanningen vi inte behöver visa för dem som inte förstår allvaret. Vilsamt och en smula bedrägligt, att inte redovisa varje skiftning, varje tanke som drar förbi och lämnar en spegling av det inre livet.

Jag har ju mina solglasögon på mig nästan jämt, för ovan nämnda men också för att skydda ögonen rent medicinskt och för migränen som aldrig är längre bort än en flimrande solstråles lek med skuggorna. 

tisdag 20 maj 2014

Maktlösheten

Det här med att andra gråter för att jag mår dåligt? Jag kan inte tänka rätt för andras skull, måste göra det enbart för att jag betyder något. Men känslan är svår att hantera när människor i min närhet vill så mycket utan att kunna ändra mina livsbetingelser.

Hur som helst är jag hemma igen. Till nyslagna fält, till ljuset över horisonten och till känslan av att kunna andas riktigt djupt ner i magen. Fått sushi och gott kaffe. Och nu vila från mina tankar och känna hud mot hud. Godnatt.

måndag 19 maj 2014

Inte direkt bloggläge



Är i ett sorts energisparläge. Processer, ständigt dessa mönster som behöver värderas. Men att byta miljö för ett par dagar tvingar mig att se i annat ljus det som behöver granskas. Jag är en hyfsat lycklig människa som har dessa möjliga val i livet, plus all kärlek som ger stabil grund. Måste bara inse det.

fredag 16 maj 2014

Hamsterhjulet

"Download your thoughts from the day in a journal before going to bed so that your mind doesn’t keep you awake."

Helt ärligt? Skriva dagbok för att kunna släppa tankarna? Och sova som en gudinna efter det? Säger Deepak...Tillåt mig tvivla en smula, eller så är det jag som är helt mind fucked. Jag har kraftiga problem med sömnen, somnar av utmattning när tankarna loopar som värst och vaknar av att de börjat snurra igen. På exakt samma ställe där jag tappade medvetandet plockar jag upp dem igen. 

Doktorn tycker sömntabletter, jag säger att jag vill fortsätta med andningen. Ja men såklart andas jag, men mer medvetandegöra och fokusera. Som att räkna får med djupandning ungefär. Knepiga saker, och det jag vet är att sömnen behövs för åthämtning av både kropp och själ. Vilket inte gör att sömnen kommer mer naturligt till mig. 

Nåväl, just precis nu klagar jag inte. Sitter i solen, väntar på en av mina äldsta vänner. Fika och prata och sol, ganska bra grejer trots allt!

torsdag 15 maj 2014

Ok, nu kör vi

Min specialdistans, gräsklippningen. Eller rättare min enda insats när det kommer till trädgård. Ett sista pass innan jag åker, och jag gillar det jättemycket. Har min lista "gräsklippning de luxe" med Kent, Lykke Li och annat som funkar. Eller så kör jag på min "intervallista", med Spotifys tyngsta beats. Och jag trycker på, lite smygträningsvarning och mannen lagar powermat under tiden.

Nog snackat, jag ska gå upp ganska tidigt. Halv fyra låter helt sjukt ju, men jag måste hinna med att gå lilla rundan med Herman som följer med på tåget. Packa ner det sista, och skjuts till tåget. Är verkligen något visst med att ta tidiga morgontåget. Malmö vaknar sakta. Stationen nyöppnad och städad, Espresso House brygger kaffet och trötta resenärer blinkar mot morgonljuset. Ungefär så ser det ut i morgon bitti.

Flosklerna och makten

Spottar i nävarna, kavlar upp ärmarna och tar nya tag. Ungefär så tar jag tag i detta, både dagen och de lite bredare perspektiven på tillvaron. Eventuellt lurar jag mig själv?

Är inte den som tror på självbedrägeri, men möjligen gör jag ett försök att bara vara lite gladare roligare smartare. Inte tänka så förbannat mycket. Fick en mycket överskådlig lektion i hur vår hjärna ser ut och hur verksamheten i pannloben hos detta intelligenta däggdjur som heter människa ser ut. Hur tankeverksamheten i normalfallet ser ut jämfört med innanför mitt stressade pannben. Och la voilà, tankebanor som loopar varv på varv på varv. Utan avbrott intill utmattningens gräns, sen fritt fall mot asfalten. "Men doktorn, det är ju jag." Insikten som slår mig. Ungefär där står jag här och nu.

Ska åka till Stockholm, ska gå på bloggträff, upprepar detta ska och tänker att det nog blir fint. Vara i ett sammanhang med kvinnor som vet och förstår och som i många fall delar. Det är ingen fara nu, jag är inte rädd för mörkret för i kontrasten finns ljuset.


onsdag 14 maj 2014

Genom märg och ben

Så mycket fryser jag, kroppen är av is och någon kanske undrar varför jag inte bara tar på mig en tröja och slutar gnälla. Kan meddela att varma kläder inte räcker. Dricker varmt, har filt, men kylan i kroppen   kommer med stressen som bor där och vägrar vika. Inuti med filtpaket sitter jag och surfar på resor. Bilder flimrar förbi på näthinnan, en takterass i Palma, lilla torget i Sollèr eller varför inte några dagar i Fornalutx. Hur som helst, det är ett flyktbeteende och ja, jag vill fly från allt just nu. Mallorca är eventuellt inte tillräckligt långt bort...


tisdag 13 maj 2014

Matbloggar

Eftermiddagen ska gå i franska färger. Jag ska göra ratatouille, stor sats. Funkar till allt, älskar det. Aubergine, squash, lök, paprika, tomater, vitlök. Kryddor, massor av timjan och rosmarin. Ett av det godaste är när man knäcker ner ägg i den varma grytan, låter äggen stelna till önskad konsistens och äter bara just så. Med en bit baguette...

Kroppen svarar, tankarna flyger

En dag i slow motion. Med filt runt kroppen och ett minimum av verksamhet. Energiförlusten är cirka hundra procent, och alla intryck skär i öron och ögon. Hjärnan går på högvarv, ingen meditation i världen gör avtryck i dessa tankebanor. Finns en irritation som ligger under ytan, men bubblar upp när trycket blir för högt.

Jag kommer med andra ord att vara en högst osoft typ på bloggträffen. Om jag ens kommer så långt.

Och detta med en sjuk hund - löken på laxen ni vet -  hon har öronproblem. Har alltid haft och kommer alltid att ha om hon bara klarar detta. Ligger inne på djursjukhuset nu med neurologi, de ringer mig och rekommenderar en åtgärd som kostar en stor hög med pengar. Mitt ansvar, mitt val. Och hoppet som hålls vid liv. Just där är jag nu. Hoppas och önskar, och försöker hålla värmen.

måndag 12 maj 2014

En kopp svart

Äter frukost på kafé för att det behövdes i dagens tajta schema. Är inte van vid full rulle, kan säga att jag hatar full rulle. Trimmahundlämnaannanhundhosveterinärpassainenhantverkaregåpromenadmedtredjehundförsökaätaliteochsenhelstdranerpåaktivitet. Vi hörs när lugnet nått mig.


lördag 10 maj 2014

Och en annan viktig grej

Att bara rakt av ladda ner en hyfsat okänd persons låtlista från Spotify och tro att det ska vara bästa peppmusik för ens egen löpning. Nej. Påminner mig om att aldrig mer göra det. Bättre att köra på den gamla vanliga fulmusiken på P3:s spellista. Mycket hiphop ska det vara, och Medina alltid Medina...ok att fnissa här...

Ibland behöver jag



Att bara bli lyft på starka armar ur sitt eget sammanhang, utan tanke på morgondagen och måsten. Exakt det hände i morse, trotsade krasslig hund, duggregnet och planerat gympass. Hundvakt fixad, var bara att svepa kaffet, sätta sig i bilen och bli körd över bron. Ni hör ju, vad har jag att gnälla över? Hur vågar jag ens yppa att horisonter kan te sig svarta? Jag vet, det är helt fucking obegripligt. Lika obegripligt som att allt inte går att köpa för pengar, som att tårar kan rinna på de slätaste av kinder.

Nåväl, har haft en underbar dag av kärlek. Ätit bästa sushin, handlat grönsakerna på torget, ost och bröd i saluhallen, några flaskor vin och hunnit med kaffe på Café Europa. Mer kan man inte begära, och ändå fick jag med mig en liten liten shoppad grej bara till mig också. 

Saken är väl den att lyckan inte bor just i detta, men att lyckan ibland kan manifesteras just i gester av kärlek mycket enkelt. Lite mat, lite prat och hundra procent närvaro. 

fredag 9 maj 2014

Lugnet lägger sig

Behöver verkligen all tid att landa. Tio timmar cirka. Sitter nu och väntar på riset som Saga ska få till middag, skonkost brukar man ju kalla det. Vi andra äter torrfoder, räkmackor och rostbiffsmackor. Vissa får till och med ett glas vin och nötter sen. Leker lyxklubb, med tända ljus, ett nydammsuget golv och trött kropp.

Någon säger att det är final på Let´s dance. Jag säger ingenting. I morgon är en annan dag. Och återigen någon pratar om eurovision. Säger ingenting om det heller. Älskar tystnaden...

Blir aldrig som man tänkt sig, men hunden är iaf på banan

Visst, ibland har man planer och allt löper på. Men sen finns det dagar när värmepumpen lägger av, en hund har spytt ganska mycket under natten och behöver veterinärvård och man inte hinner till det bokade spinningpasset på grund av allt som inte blev som man tänkt sig. Den dagen är det alltså idag, tur att det iallafall är fredag.

Jag har mycket mycket svårt med flexibilitet. Det kan hända att akutlägen som ovan kickar igår mitt reservaggregat, att jag lastar in hund i bil och kör till djursjukhuset, ringer och avbokar spinning plus pratar med vvs-människan (som fö är dum i huvudet på riktigt, en sån som gnäller över allt och inte levererar något men som nu råkar vara den som installerat värmepumpen och har kännedomen om systemet och därför måste involveras). Så långt är jag med i dagens match. Men sen, börjar det knepiga. Allt har löst sig med hund och vvs-dumhuvet, kvar står jag med tom blick och stukade förhoppningar. Utan min spinning, inte ätit frukost och halva dagen gången.

Där och då fastnar jag. Hittar ingen strategi, ingen tråd att ta tag i. För andra måste det te sig helt absurt, för mig är det bara dödläge. Utan att ge alla detaljer säger jag att jag iallafall tog en löprunda...

torsdag 8 maj 2014

Don't ask all these questions

Antikvariat i Lund, en guldgruva.
China town i San Francisco, äkta vara.
Grönsaksaffären vid det lilla torget i Soller. 

När regnet öser ner, när inspirationen saknas, när spa-grejen känns gjord. Det är då man dricker te och tittar på sina alltigenom oredigerade bilder och minns. Älskar dessa tre bilder, för kompositionen och för stämningen. Själva resandet är ju underbart, men att bearbeta intrycken efteråt är minst lika fint.

onsdag 7 maj 2014

Helt utan riktning

Regn kan betyda bio. Jag var där idag, såg den indiska "The Lunchbox". Feelgood stod det i presentationen, håller med lite grann men också mycket ensamhet, kärlekslöshet, utsatthet. Var ett bra val ändå, gav lite värme, kryddstark mat och myller av människor. Och jag naturligtvis somnade jag en stund också, lite av en specialitet jag har. Mörkret lägger sig i salongen och ögonlocken faller ner, men aldrig mer än att jag kan plocka upp handlingen och fortsätta titta med behållning.

I morgon vore det fint med några minuters uppehåll i regnet. Ok, kan vi bestämma så? Finns inga fler filmer jag vill se nämligen...

Drivmedel

Tänker ibland på detta, om vad som ger en luft i lungorna och impulserna att fortsätta dra ner den djupt.  Det största starkaste och skönaste medlet är kärleken. Den som är självklar bredvid mig i soffan, på andra sidan frukostbordet, med armen runt min axel. Beröringen som jag inte kan få nog av.

Detta, varför kan det inte räcka? Energin bor inte i min kropp, är ett skal som håller på att torka. Vet ju att kronisk smärta är det bottenlösa kärlet, äter allt och ger ingenting tillbaka. Trött på det.

(låter oerhört mörkt, det är mörkt men orden skänker lite ljus och käglan faller ibland på en tänkbar väg att gå)


tisdag 6 maj 2014

Selfie lover



Fick en påminnelse om selfien. Här är jag nu, värmer mig med te, vetekudde och hund. Brasan har slocknat, och jag ska ta tag i dagens meditation. Om vad jag gjort resten av tiden idag? Varit i byn och skickat iväg ett mc-ställ. Motorcykel var verkligen inget för mig, efter ca 20 mil tackade jag för kaffet och deklarerade att det var färdigåkt för min del. Som tur var hade guldmannen ungefär samma inställning, vi går bredvid varandra i det mesta. Vi testar, antar eller förkastar och gör det tillsammans i  kärlek.

Maj?

Snackas lite väl mycket om tjugo snyggaste sommarsandalerna, perfekta baddräkter och nya shortsen. Det är för farao 12 grader, duggregn och snålblåst. Och jag eldar brasa. Ska gå med hundarna strax och kommer att ha mössa på mig. Så är det med den här våren!

måndag 5 maj 2014

Besök

Finns en sak jag inte gillar alls. När främmande människor kommer hem till mig, och annekterar mitt hus. Granskar, synar, pillar, tycker saker - inbillar jag mig. Det är något med att jag känner mig otillräcklig, inte lever upp till standarden för en vanlig människa.

Men fönstren blev iallafall skinande rena. Nu ensam igen, och jag kan åter andas min vanliga luft.

söndag 4 maj 2014

Och annars

Har fikat med en vän i lusthuset, fikat med min man i Malmö och har nu grillat finaste ekologiska entrecoten. Dessutom gjort en fransk tomatsallad, ångat bönor och ätit allt detta. Det går bra nu. Nöjer mig med det för idag...

Resterna av ägget

Jag har ju lagt in en högre växel nu med meditationen. Den är bra, den är rent av en sorts livboj att klamra sig fast vid när andra strategier inte fungerar. Idag var sista dagen på en 21-dagars meditationsutmaning jag följt. Sista delen handlade om ljuset, ljuset vi är, ljuset vi utstrålar, ljuset vi tar emot. Behövde detta ljus väldigt mycket just idag, och jag såg bakom mina stängda ögonlock ett varmt sken som omgav kroppen. Konturer som löstes upp. Kände starkt att ljuset finns för mig, och att jag finns i ljuset. Flummigt? Ja kanske, men jag har en känsla av att jag ska bejaka mer än förkasta detta. Att vända sig bort från något som kanske kan ge mig fastare mark och mer kärna att vara rädd om. Så har min blick förändrats en aning.

Movement då? Jag menar rörelse, ur två aspekter. Rörelse som i att få och kunna röra på kroppen och kunna frigöra endorfiner. Den kicken är min största drog, bra eller dåligt beror på vem som svarar. Vet att jag tränar mer än jag borde, springer mer, går mer, spinner mer och förbrukar för mycket i alla avseenden. Inte bra, men jag försöker ta dagar utan aktivitet. Låter kroppen göra de lugna rörelserna och försöker känna någon sorts tillfredsställelse i det.

Men movement är också något större, som leder mig i rätt riktning, mot tryggare helare sundare sätt att vara. Så mycket svårare att ta ut riktningen när de enskilda bitarna inte riktigt landat rätt, men jag jobbar ju på det. Försöker, oftast ganska hårt. Och ganska snart även med hjälp av ett proffs. Tills dess är mitt mål att tänka efter lite mer, och försöka se på mig själv med ett annat perspektiv. Behöver påminna mig ofta om vissa saker, och dessa vissa saker behöver bli satta i sitt rätta ljus. Ställer mig frågan "är detta viktigt för mig? för andra? för mänskligheten?". Jag har för länge tassat på en väg där svaret är nej.

Heja er som orkar läsa dessa ord, jag vill inte vara för explicit i frågor om hur mina tankar maler. Inte helt hälsosamma grejer att sprida, och ni som vill förstå gör det helt säkert.


fredag 2 maj 2014

Om jag skulle försöka

Satt i bilen och lät musiken flöda, ville försöka förklara exakt hur den påverkar. Kan räcka med ett par takter av en låt, en slinga som lägger sig ovanpå mörkret och likt en droppe olja på vattnet finner sin plats att verka. Får mig att lätta, får mig att glömma och låter mig andas djupa tag. Nåt sånt ungefär gör musiken med mig!

Fan, jag glömmer kinderegget hela tiden


Musik
Meditation
Movement

Dessa tre finns alltid där, men jag glömmer dem i de djupaste svackorna. Sen drar jag på mig löparskorna, trycker in lurarna i öronen och springer. Och finner i det allt som är livet. Kärleken, glädjen, kroppens oändliga läkningsförmåga, dofterna, färgerna, rytmerna, tankarna.

Och jag undrar för mig själv varför det ska vara så svårt att plocka upp verktygen när de ligger där framför en och glöder i solen. Tänker att jag borde tatuera in en påminnelse på handleden. Kanske en dag, mitt eget mantra ristat i skinnet...

torsdag 1 maj 2014

Inte bara jag, det vet jag

Man orkar verkligen inte alls denna ständiga kamp. Jag, ja jag säger jag, för det är mig jag refererar till. Vaknar och tar tag i dagen, känner lite ljus och får en smula energi att använda. Andas rätt och fint och djupt, är i solen och tar ingenting för givet. Får så en ingivelse att åka in till stan och lyssna på Feministiskt Initiativ. Har hört Gudrun Schyman prata och är imponerad av henne som människa och politiker, ville veta mer om partiets idéer och höra andra företrädare än Gudrun.

Sitter så i den där parken där samlingen ska äga rum, mycket folk, små familjer med barn i batikkläder, färgglada kvinnor och några med rosa hår. Jag är där ensam, jag känner mig ensam, i en periferi som knappt syns. Ett läge att träna sig på att vara i. Jag sitter där och lyssnar och gör min läxa. Ensam i en gemenskap. Mycket mycket märklig känsla. Två timmar står jag ut, sen blir det för tydligt att jag inte kommer att få mer kunskap om partiets värderingar.

Ensamheten, jag tänker på hur den känns längst in i magen. Den är en klump av is, klumpen kommer aldrig tina och jag bär den med mig alltid. Ibland sprider den sin kyla längre ut i armar och ben, det var det som hände idag.