söndag 20 september 2015

För och emot

Söndag kväll, mina batterier är totalt slut. Och aldrig någonsin kommer jag att fatta varför jag inte anar när det ska komma. Är ju inte som att kraften kommer från ingenstans och kan lagras i det oändliga. När sömn och näring ställs mot varandra, sover jag hellre. Vaknade alltså inte förrän halv elva i morse, och jag låg efter från start. Så har dagen passerat, med promenad, cykla o handla, gå med Herman och tusen andra saker som jag tar till när rastlösheten river i mig.

I morgon är dagvården stängt, planeringsdag som på ett vanligt dagis. Jag hade verkligen behövt vara där  men jag får försöka med en plan b. Den går ut på att försöka ta det lugnt, vakna i normal tid, äta enligt matschemats tider, värma resterna från middagen till lunch och sedan vidare. Det är det allra svåraste att hålla motivation och kraft när jag är ensam, dessutom blir jag mycket påverkad av min nya medicin. Mer ångest, mindre aptit, mer rastlöshet och allt hoppas jag ska vara övergående. För först när det initiala skedet är passerat går det att bilda sig en uppfattning om det känns bättre. Plus och minus måste vägas mot varandra och tankarna bli balanserade. Gillar inte känslan av att vara under påverkan av kemiska substanser, att inte kunna identifiera sina egna känslor är som att svika sitt jag.

För varje dag som går vill jag dra ett streck, närma mig den jag en gång var…

1 kommentar:

  1. Det är så dumt att en biverkning av en tablett är minskad aptit. Vet att det var så för Yngsta också, det borde finnas någon annan, likvärdig, utan den biverkningen!
    Du är duktig som kämpar på! Kram!!!

    SvaraRadera