onsdag 23 december 2015

Helg

Tänk på forskningen, det finns så mycket där pengar faktiskt gör skillnad. Jag fokuserar på cancer och ätstörningar. 

Däremellan firar vi lite jul på vårt sätt🎅🏽

söndag 13 december 2015

Fånga dagen

Jag gick på bio, såg "45 år". Älskar Charlotte Rampling, hennes karaktärer lever på ett eget vis, och i den här filmen var det exakt så. Handlar om paret som ska fira 45-årig bröllopsdag, planerar för en stor fest men bara dagar före festen får mannen ett brev som förändrar allt. Han förlorar sig i gamla minnen, hon blir utestängd och spelet mellan dem är så genialt. Det bästa jag vet är att låta mig förflyttas till en annan tid ett annat liv och få lite perspektiv på egna tankar. Två timmar i mörker räcker en bit.

Och medan livet pågår ganska tufft känner jag att mina ord inte räcker till. Jag formulerar och formulerar igen, resultatet blir en blek sörja av spridda iakttagelser. Orden är för transparenta, tankarna gräver för djupa hål i min tidsbank. Känner att det är läge för en paus här.

Så, fira en fin jul med dem som behöver er. Gör det som känns rätt i hjärtat, och lägg energin där den gör bäst nytta. Jag ska försöka ta hand om mig och dem som är nära, ni måste vara rädda om er och varandra. Glöm inte bort att bakom varje sliten klyscha finns en rejäl portion sanning. Så även om jag inte har Carpe diem på väggen har jag det med mig varje steg jag tar…fångar varenda dag på mitt eget vis…släpper inte kärleken oavsett hur fortsättningen kommer att se ut.

torsdag 10 december 2015

Leva sin dröm va

Ja men jag säger ju att jag försöker, att jag tänjer på mina gränser, att jag följer en plan…

Idag fikat med E innan vi hade gruppbehandling. Fikat som kaffe och saffransbulle. Mitt liv på snabbspolning, frisörbesök, hundpromenad, till Lund, hem och äta lax och avocado. Sen film med en vän, ett glas vin innan.

Syr däremellan ihop någon sorts jul. Handlar julklappar, tänker ut överraskningar, tänder lite ljus, öppnar min adventskalender.

Strax innan midnatt sitter vi i soffan ett slag, med varsin kopp te. Det är mannens piggaste tid, jag vill vara med honom då, det är som att varje minut måste bevaras i ett speciellt fack för värdefulla ögonblick. Jag tänker att mina prioriteringar oftast är ganska bra ändå, och att jag är den viktigaste personen i mitt liv som utan den inte heller blir mitt liv.

tisdag 8 december 2015

Utvisning

Min psykolog sa till på skarpen idag. Hon menade att hon inte kan ha mig kvar om jag inte visar mer vilja, och att om hon låter mig hållas är det som att hon sanktionerar ätstörningen. Hon har såklart rätt.

Om jag hade haft med mig plånboken hade jag gått raka vägen att fika efteråt *korsar fingrarna*…men jag tänkte iallafall tanken, och har gjort en deal att lägga till en måltid i taget. Den här veckan mellis. Frukost, mellis, middag. Jag vet att det låter konstigt, men det är bättre att tänka nästan rätt än helt fel. Min självkänsla ska få lite näring nu, ska ge den rimligt med växtmån och jag ska fortsätta kämpa. Och förstås inte glömma att berömma mig själv för det jag faktiskt klarar av.

Hann med läkarsamtal innan psykologen, vi är helt eniga om att inte pröva fler mediciner. Istället samtal och mat. Låter enkelt, är så svårt. Men jag känner mig mycket tacksam för att jag får hjälp med bearbetning från flera håll. En hel liten armé som ska arbeta i samma riktning. Just nu kan jag se mig själv leda hela styrkan, och jag är hyfsat nöjd med dagens insikter.


måndag 7 december 2015

*gäsp

Förlåt gnället, men den här tröttheten förlamar mig. Jag sover förvisso på natten men under dagen har jag tusen saker att göra, den vanliga rastlösheten finns kvar därutöver och paus kan jag inte stava till.

Under matsamtalet idag fick jag återigen förslaget att överväga medicinering, jag kan verkligen se att det skulle vara en poäng att få hjälp över vissa trösklar men samtidigt har känslan att klara sig utan tabletter varit en sån befrielse. Vet inte, hur ska jag kunna välja? Pest eller kolera ju. Plus att jag verkligen gillar grapefrukt och det oftast inte är lämpligt att kombinera med dessa mediciner.

Ska fortsätta kvällen med att överväga detta, i en soffa med filt på benen. Softa kallas det? Ska träna på det. Herman har följt mig cirka två mil idag, han kommer inte be mig gå en meter till.

fredag 4 december 2015

Fredagsmyset på vårt sätt

En av de värsta saker jag vet är att passera i snurrdörrar med folk som trycker in sig och sen är tvungna att ta myrsteg precis bakom en. Plus flåsar en i nacken. Händer ganska ofta när vi passerar genom entrén på sjukhuset. 

Idag efter behandlingen (som jag alltid följer med på) åkte vi till Miljögården och provsatt nya köksstolar. Ett mindre projekt, men också ganska mysigt att känna att vi kunde göra något vanligt tillsammans. Sedan hem, vi var båda helt slut. 

Ikväll kommer valda delar av familjen, äter  räkmackor och dricker ett glas vin. Ungefär där ligger ribban och ca två timmar räcker batterierna, men det är så skönt att kunna vara ärlig. Annars skulle det inte fungera, och mannen får gå ifrån och ta pauser så mycket han behöver. Hur det går i Idol kommer vi att få reda på sen...

torsdag 3 december 2015

Comfort zone

Förstår inte vad jag gjorde av min tid förr. Typ förra året? Idag: varit på hudmottagningen och tagit bort ett märke på näsan, hämtat medicin till maken, lagat mat, handlat på Lidl, vaxat…, druckit kaffe, googlat recept på sötpotatis. Och jobbigast av allt detta var Lidl. Herre gud vilket ställe. Allt hette konstiga namn, det fanns väldigt mycket varor av chokladpuddingstyp, och det fanns inte någon ekologisk leverpastej eller skinka. Jag kommer inte att åka tillbaka dit.

Vanor är något jag lutar mig väldigt starkt emot. Allt ska vara samma. När vanorna inte går att iscensätta blir jag exakt galen. Får skavsår i själen och kan inte koppla bort det. Vanan tar perfektionen i hand och blir till en helt stenhård allians, inget kan spräcka den, och jag kopplar på min autopilot. Inbillar mig att det går lättare att andas så.

För den som inte navigerar efter dessa instrument kan jag förstå att det kan låta lite skönt. Enkelt. Men det är verkligen helt tvärtom. Jag är fångad i ett finmaskigt nät av tvång, begränsningarna gör livet fattigare än vad det skulle behöva vara. Den insikten är smärtsam men kanske också nödvändig för att jag ska vilja se en förändring. Jobbar på det...

onsdag 2 december 2015

Onsdag är också en dag

Jag har varit på däckstället och fått hjälp med vinterdäcken. Och de där fälggrejerna. Och jag fick en kopp kaffe och de var mycket vänliga. Sådana små saker plus ett urfint mail från en fin vän (du vet vem du är) gör att den här gråa onsdagen också kommer att rulla på.

Har svårt att fatta detta med sömnen, jag är dödstrött på kvällen. Igår somnade jag vid halv tio, vaknade åtta och ville verkligen inte gå upp. Kan sova hur mycket som helst utan en gnutta sömntabletter, lite som att jag flyr in i sömnen. Jag hoppas såklart att alla timmarna ger min hjärna vila även om skälet till sömnen har med den sugiga verkligheten att göra.

Nu ska jag gå och hämta mat på Hörnan till min man, ta ut Herman plus daghunden Lily och sen ta tåget till Lund. Gruppbehandlingen. Och läxan? Jag har gjort den bristfälligt, jobbar ju med perfektionsmonstret så det känns iallafall rätt att slarva med hemuppgifterna...

tisdag 1 december 2015

En sån dag

Suttit med S på konditori, druckit massor av kaffe pratat, skrattat lite och gråtit. Har blivit den mest lättrörda, allt som påminner om vår vardag gör så jäkla ont. Vill ha tillbaka att gå en promenad tillsammans, fika på favoritkaféet, åka och storhandla. Det är orättvist helt enkelt, att när jag var klar på dagvården och skulle börja leva det helt vanliga livet hände det här. Jag var inte beredd, inte tillräckligt stabil i mina rutiner, inte klar att ta hand om allt.

Kanske kan jag inte begära att finna acceptansen i detta just nu. Men vissa dag vill jag bara försvinna.