söndag 13 mars 2016

F**k

Ibland tar cancern allt, efter några bra dagar helt otröstligt. Kunde inte dra ner luft i lungorna på promenaden, fick panik. Panikångest. Hur blev det så här, att det kom en cancer som slog allt i spillror än än gång, när jag var på väg att läka? 

Jag har inget försvar, livet krackelerar och verkligheten sänker mig i sitt syrabad. Och värst av allt, hur ska kärleken få plats i detta? Kommer jag någonsin igen att kunna lita på livet?

5 kommentarer: