tisdag 8 mars 2016

I vardag

Hjälp redan tisdag. Vart tar tiden vägen? Samtidigt som den flyger står den märkligt stilla här hos mig. Det händer mycket och ingenting, allt på samma gång. Jag bokar in saker, glömmer hur trött jag är, marscherar på i 110. Litet axplock från idag:
-tvättstuga kl 07:00
-kort runda med Herman
-lämna kaffemaskinen på reparation, väger ca 20 kg. Det var mycket tungt.
-långrunda med Herman vid havet
-fikat med en vän i Skurup, en timme enkel resa.
-stanna till på Emporia för att handla nytt iphone-fodral
-föredrag om sorgbearbetning 17:30-20:00

Vad är felet med att försöka sakta ner? Jag kan inte. Blev tvångskommenderad vila innan föredraget. På riktigt trodde jag inte att jag skulle orka ta mig iväg, men såklart gick jag dit. Det var ju jag som hade biljetterna och mina vänner skulle möta upp, så ja…bara gjorde det. Rastlöshet är mitt sätt att bearbeta, min ångestdämpare. Det är bedrägligt, jag vet ju att förmågan att ta det lugnt går genom att stå ut i långsamhet men just nu är det fullkomligt omöjligt att be om det.

2 kommentarer:

  1. Det är konstigt med tiden. Hur fort den försvinner. Inte kan man stoppa den, eller sakta ner den heller... Men sakta ner sig själv, det kan man, även om det är svårt. Hoppas du hittar ett knep för det! Största kramen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina. Jag slutar aldrig försöka!

      Radera