torsdag 15 december 2016

December

Tiden rusar och sniglar sig fram, både och. Jag väljer att försöka runda det här med julstress, förberedelser, pyssel, köpa grejer. Delegerar allt som handlar om julmat, jag vet verkligen inte ett dugg om vad jag är sugen på och att skicka in mig på Ica är något som kräver minst två timmar. Alla valen angriper mig, får mig att sluta existera, luckrar upp min person och förvandlar mig till vrak. Det är verkligen helt omöjligt att följa en inköpslista och jag tänker att just nu är det för mycket att kräva av mig själv att det ska gå. (Baka är dock en av mina bästa terapiformer, lussekatter och pepparkakskladdkaka. Jag är bra på det.)

Men jag gör det jag kan, jag äter min mat och har en "prova på-vecka" från avdelningen. Betyder att jag är på dagvården 8-15 och sedan åker jag hem, på tisdag har jag läkarsamtal och fortsättningen ska bestämmas. Att förhålla sig till ovisshet är inte riktigt min grej men jag får helt enkelt träna på att inte veta hur nästa vecka blir. När jag är hemma går vissa saker ganska lätt, annat är större utmaning än jag kunde ana. Tror att många med min problematik kan känna igen sig i att det finns måltider som går lättare att klara, för mig är frukosten den bästa. Gillar att veta exakt hur den ser ut (just nu iallafall) och mackor har alltid varit min räddningsplanka. Att ge kroppen energi innan den arbetar borde vara en självklarhet, för mig är det revolution - i mitt inre - varje gång. Måste liksom påminna mig om att det är ok och att alla behöver fylla på energi var tredje timme. Jag är inte ensam i detta...

För övrigt blir bloggen lite som den blir just nu, jag är ingen prestationsjunkie längre och orden fortsätter komma när de formulerar sig. Finns tiden tar jag det tillvara, och ni som läser och följer är mina förtrogna. Tack.

3 kommentarer:

  1. Jag är stolt över att räknas som en förtrogen. Tankarna finns ofta hos dig. Baka är bra terapi, nån annan kan handla! Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag blir glad av att läsa att du får pröva vingarna i hemmet inför jul. Jag håller tummarna för att det går bra och att du får njuta av din familj och fint bakande. Alla steg framåt är en framgång. Stegen bakåt kommer säkert då du har en bra bit kvar, men framåt kommer du. Vi är många som tror på dig. Kram!

    SvaraRadera