måndag 5 december 2016

Det som inte syns

Tänker mycket och processar allt noga, jämför med att äta och tugga ordentligt. Minns inte exakt hur många gånger varje bit ska malas, men ganska många typ 30 för en tugga? Ungefär så arbetar alltså min hjärna också. Hackar om och hackar om i samma spår. Ibland tar jag ett litet skutt framåt, sen några steg tillbaka och så håller det på. Hit och dit...

Det allra mest hjälpsamma om man är den ältande typen - eller vi kan kalla det den reflekterande - är att formulera sina tankar. Jag gör det hela tiden i min dagbok. Sida upp och sida ner utan att närmare överväga orden, det är väl lite därför det är så bra antar jag. När allt annat är så inrutat, strukturerat och enligt ett beprövat koncept kan jag iallafall skriva där exakt som tankarna dyker upp. Lättnaden av att kunna lossa lite av bagaget är enorm.

Hur som helst, det har varit intensiva dagar. Lite permission på helgen och så idag måndag morgon någon sorts nystart med dagvården. Kommer att vara där på dagarna och gå tillbaka till avdelningen på kvällar/helger. Som vanligt hade jag tung ångest inför förändringen men jag kände mig så välkommen när jag klev in till det gamla gänget. De fina tjejerna gjorde dagen så mycket bättre, och jag kunde bekräfta för mig själv att det är i själva förberedelsen för en förändring som jag bygger upp min inre stress. Den är så totalt onödig och jag tänker mig att jag genom att plocka hem den insikten kanske kan bli lite bättre på att hantera svårigheten. Lägger denna visdom till allt det andra, i morgon är det ny dag och nya insikter.

1 kommentar: