tisdag 6 december 2016

När jag tappar det, lost and found

Saker som ger mig ångest (på riktigt alltså, inte bara lite obehag):

- dricka näringsdryck
- hur jag förhåller mig till förändring. Själva förändringen är ok, men upploppet innan jag kommit dit...det nålsögat, mycket mycket litet.
- att inte orka leva ett "rikt och äkta" liv. Vem satte min agenda? Vem bestämde vad som var värt att uppnå? Den pressen är enorm, och jag vet att den har med kulturell bakgrund att göra.
- inte leva upp till upplevd förväntan. Alla väntar sig något av mig, och jag missar hela tiden målet.

När jag läser vad jag skrivit ser jag att det är sånt som alla människor måste hantera, utom möjligen näringsdrycken. Ville vara lite skön och easy going, istället är jag rigid och extremt skör. Mitt andningsankare skulle vara den fasta punkten att återvända till, där andningen känns som tydligast. Men nej, luften kan inte passera, kan inte fortsätta just där och då. Rättvisan finns inte ett dugg...

Hade samtal med min psykolog idag, det väger upp cirka all ångest. För varje gång hon ger mig känslan av att klara av de där attackerna blir jag trots allt starkare och mer kompetent att leva vidare i mitt eget liv. Ansvaret ligger hos mig, jag måste våga be om hjälpen och jag ska verkligen lyckas en dag.

2 kommentarer: