torsdag 8 december 2016

Oändligt

Det allra jobbigaste med det här är att jag tycker att jag förtjänar att leva med ångest. I den här världen är det liksom inte meningen att jag ska må bättre. Och med all denna mat jag måste skotta i mig är det inte konstigare än så att jag får ångest. Ingen äter en bit oxfilé med potatisgratäng, grönsaker OCH dessert, eller? Allt jag trodde var mallen blir ständigt ifrågasatt av en fucking sjukdom som börjar på A.

Så hade jag permission några timmar på eftermiddagen för bland annat frisörbesök. Blev bjuden på middag efteråt, hemlagat i vårt kök, och så tillbaka till avdelningen lagom till kvällsfika. Försökte verkligen men att äta mellanmål in public under klippningen var helt ogörligt. Och efteråt blev det inte tillfälle. Så svaga skäl till att ge upp den där kampen som måste vinnas var tredje timme, blir uppriktigt besviken på hur enkelt jag tillåter ångesten att koppla greppet om mig. Den där insikten om att den rätta vägen är mycket krångligare än att gå bland ogräset i vägrenen, gör ont att bli varse.

Ny dag imorgon, nya tag, frukost på dagvården. Men först väckning klockan 06:00 för näringsdryck. (Mitt förstahandsval av smak, choklad, har nu varit restad i cirka en vecka. Hur svårt kan det vara att framställa? Av de som finns är vanilj ok, men banan, aprikos, jordgubb och kaffe är vidriga.) Godnatt.

3 kommentarer:

  1. Minns en till som föredrog choklad... Nu når du snart över trösklen, på rätt sida! Kram!

    SvaraRadera
  2. Grattis på namnsdagen idag Anna!

    SvaraRadera